Hopp til innhold

Konventionen om bekämpandet av havsförorening

London Convention on the Prevention of Marine Pollution by Dumping of Wastes and Other Matter (Londonkonventionen) var ett av de första avtalen som skyddade havsmiljön från mänsklig aktivitet och förorening.

Sist oppdatert 06.05.2015

Facts

Vedtatt: 13.11.1972

trädde i kraft: 30.08.1975

Konventionen om bekämpandet av havsförorening på engelska
Lim inn på din egen nettside

Londonkonventionen antogs den 13 november år 1972 och trädde i kraft den 30 augusti år 1975. Konventionen ska främja effektiv kontroll av alla typer av havsföroreningar och vara ett praktiskt regelverk för att förhindra havsföroreningar. Konventionen innehåller förbud mot utsläpp av skadligt avfall, speciella tillåtelser för att släppa ut vissa typer av avfall och en generell tillåtelse att släppa ut andra typer av avfall. År 1996 blev konventionen moderniserad vilket innebar att nästan all havsutsläpp förbjuden. Avfall som inte anses vara skadliga är i vissa fall undantagna från utsläppsförbudet.

Sedan konventionen trädde i kraft har det utarbetats ett regelverk för kontroll och förhindrande av havsförorening. År 1993 infördes ett förbud mot utsläpp med låg radioaktivitet. Detta gjordes för att förhindra utsläpp av förbrännings- och industriellt avfall. Konventionen har ett sekretariat som administreras av Internationella sjöfartsorganisationen (IMO). Politiska beslut och styrandet av konventionen avgörs under möten mellan medlemsländerna. Länderna får råd från sina egna expertgrupper som är sammansatt av specialister från medlemsländerna. Experterna ska utreda vetenskapliga frågor, fastställa en lista över farligt och mindre farligt avfall, utveckla riktlinjer för god och effektivt genomförande av reglerna under konventionen och arbeta med vad för sorts effekter olika avfall har på havsmiljön.

Fullständiga medlemmar (88)

Svenska FN-förbundet © 2017