Hopp til innhold

Konventionen om förhindrande av användning, lagring, produktion och omplacering av truppminor och om deras förstörelse

Konventionen om förhindrande av användning, lagring, produktion och omplacering av truppminor och om deras förstörelse (även känd som minkonventionen och Ottawafördraget) förbjuder medlemsländerna alla former av användning, lagring (förutom ett litet lager i utbildande syfte), produktion och distribution av minor som används mot människor. Dessutom påläggs medlemsländerna att förstöra de existerande minlagren. Flera av de största minproducenterna och användarna av minor i världen har fortfarande inte skrivit under konventionen.

Sist oppdatert 06.05.2015

Lim inn på din egen nettside

Konventionen om förhindrande av användning, lagring, produktion och omplacering av truppminor och om deras förstörelse undertecknades i Ottawa den 3 december år 1997. De centrala krafterna bakom konventionen var det internationella Röda Korset och den internationella landminekampanjen (ICBL) som grundades år 1991. Avtalet trädde i kraft den 1 mars år 1999 efter att 40 länder hade förpliktat sig att följa villkoren. Ingen annan konvention har trätt i kraft så kort efter undertecknandet, något som vittnar om den breda uppslutningen runt villkoren. Det internationella centret för humanitär avminering (GICHD) har upprättat en egen enhet som övervakar och vägleder medlemsländernas genomförande av avtalsvillkoren. Centret fungerar också som ett sekretariat för de flesta frågorna som är relaterade till konventionen. Medlemsländerna rapporterar årligen till FN:s generalsekreterare och möts med jämna mellanrum för att utvärdera genomförandet av avtalet.

Arbetet med att förbjuda landminor har pågått under år. När FN:s eget landmineprotokoll var färdigreviderad år 1996 fanns det en bred enighet om att villkoren inte gick tillräckligt långt och förberedelserna för en egen konvention påbörjades under hösten samma år. Förhandlingarna om de nya villkoren blev ledd av en unik sammanslutning av frivilliga organisationer och statliga aktörer. År 1996 blev Jody Williams, ledaren för ICBL, tilldelad Nobels fredspris och samma år blev avtalet färdigförhandlat i Oslo. Trots att flera stormakter som har stora lager med landminor inte har skrivit under har villkoren i konventionen blivit internationella normer som följs av de flesta länder oavsett om de skrivit under eller ej. Eftersom det endast är statliga aktörer som kan binda sig till avtalet ligger icke-statliga aktörer utanför konventionens räckvidd och användningen av minor bland rebellgrupper är ett problem över hela världen.

För mer information om FN-förbundet arbetar med denna fråga se FN-förbundets kampanj Röj-en-mina

Fullständiga medlemmar (162)

Ratifikationsprocess pågår (1)

Svenska FN-förbundet © 2017