Hopp til innhold

Montrealprotokollet

Montrealprotokollet förpliktar medlemsländerna att reducera utsläppen av gaser som är skadliga för ozonlagret. Protokollet är en av tidernas mest lyckade internationella avtal och har lett till att de skadliga utsläppen nästan har slutat.

Sist oppdatert 06.05.2015

Facts

Vedtatt: 16.09.1987

trädde i kraft: 01.01.1989

Montrealprotokollet på engelska
Lim inn på din egen nettside

Montrealprotokollet undertecknades den 16 september år 1987 och är ett tillägg till FN:s konvention om skyddandet av ozonlagret (1985). Protokollen trädde i kraft den 1 januari år 1989 efter att kravet på att mer än 11 stater skulle ratificera avtalet hade uppnåtts. Medlemsländerna förpliktar sig att gradvis reducera utsläppen av gaser som ödelägger ozonlagret. Reduktionen är strängast för de rikaste länderna som då stod för majoriteten av utsläppen. FN:s miljöprogram (UNEP) har upprättat ett eget ozonsekretariat som arrangerar årliga möten och förhandlingar mellan parterna. Villkoren i protokollen revideras och justeras kontinuerligt och på Londonmötet år 1990 antogs förslaget om att upprätta en egen fond som skulle ge ytterligare ekonomisk bistånd till genomförandet av målen i fattiga länder.

 

Utsläppen av gaser som är skadliga för ozonlagret har reducerats dramatiskt sedan Montrealprotokollet trädde i kraft och omfattande arbete världen över har ledd till att en rad länder idag inte släpper ut gaser som är skadliga för ozonlagret. FN:s tidigare generalsekreterare Kofi Annan har omtalat protokollet som den kanske mest lyckade internationella avtalet någonsin och hålen i ozonlagret har inte växt på många år. Det finns två huvudorsaker till att Montrealprotokollet har haft en så stor inverkan på utsläppen. För det första råder det inga tvivel om att gaserna är skadliga och ingen har ifrågasatt behovet av att reducera utsläppen. Detta har gjort att mer än 190 länder har ratificerat avtalet. För det andra ställer protokollet stränga krav på reduktioner, något som gör det lättare att ha en översikt över genomförandet.

Trots att utsläppen har kraftigts reducerats finns det fortfarande stora hål i ozonlagret. Detta kan förklaras med att de skadliga gaserna bryts ned mycket långsamt och först om cirka 100 år kommer ozonlägret förseglats tätt igen. Detta förutsätter dock att Montrealprotokollet fortsätter att vidareutvecklas. De största utmaningarna som kvarstår är relaterade till reduktioner i de fattigaste länderna i världen som är beroende av ekonomiskt bistånd för att sälja sina klimatkvoter till rikare länder innanför marknaden som etablerades av Kyotoprotokollet. Ett annat problem är att flera av gaserna som är förbjudna enligt Montrealprotokollet har ersatts av andra gaser som är ännu mer skadliga för ozonlagret men som inte täcks av protokollet.

Fullständiga medlemmar (196)

Svenska FN-förbundet © 2017