Hopp til innhold

Mali

Mali var länge ett handels- och kulturcentrum i nordvästra Afrika. Idag präglas landet av konflikter mellan regeringen, nomadiska tuareger och islamistiska grupper.

Uppdaterat 09.10.2015

Tuareg-paimen ruokkii vuohiaan FAO:n lahjoittamalla viljalla. (UN Photo)

Bakgrund

Efter att ha varit en fransk koloni sedan slutet av 1800-talet blev Mali självständigt år 1960. Decennierna som följde var präglade av oro och konflikt. Landet styrdes av diktatorn Moussa Traoré från år 1968. Krav på demokrati och flerpartistyre växte fram i slutet av 1980-talet och år 1991 blev Traoré avsatt i en militärkupp. År 1992 blev en ny grundlag antagen efter en folkomröstning och Alpha Konare blev vald till landets president.

Under 1990-talet pågick flera konflikter mellan regeringen och det nomadiska folket tuareger i norra Mali. Tuaregerna hävdade att de blev marginaliserade av regeringen och kämpade för att Azawad (ett område i norra Mali) skulle bli en självständig stat. Det förhandlades fram flera fredsavtal under 1990-talet mellan Malis regering och tuaregerna, men missnöjet växte.

År 2002 blev Amadou Toumani Touré vald till ny president och år 2007 omvaldes han. Ett nytt uppror bröt ut år 2007. Tuareger i Mali och Niger har kämpat för få vara en del av den ekonomiska utvecklingen i regionen och för en större grad av självstyre. Kampen i Mali pågick främst i Kidalregionen i nordöstra Mali. Upproret slutade med ett nytt fredsavtal mellan regeringen och tuaregerna år 2009.

En gruppe tuareger ved en oase i ørkenen, vest for Timbuktu. Foto: Tugela Ridley/IRIN Photos

En grupp tuareger vid en oas i i öknen, väster om Timbuktu. Foto: Tugela Ridley/IRIN Photos 

Tuareg-uppror i norr 2012 

I januari 2012 utbröt våldsamma strider mellan den maliska regeringsarmén och gruppen National Movement for the Liberation of Azawad (MNLA). MNLA är en politisk rebellgrupp, i huvudsak bestående av tuareger, som kämpar för ett självständigt Azawad. MNLA hade år 2012 grundat en allians med flera islamistiska rebellgrupper. Det första angreppet skedde i staden Méneka där MNLA attackerade två militärbaser. Därefter fick de kontroll över städerna Aguelhok och Tessalit. Styrkan i angreppen kom som en överraskning för armén. Rebellgrupperna hade fått tillgång till nya och tyngre vapen i slutet av inbördeskriget i Libyen och det påstods att flera av rebellerna hade militär erfarenhet från Libyen.

Flera islamistiska rebellgrupper har kämpat tillsammans med MNLA mot militären. En av de mer framträdande organisationerna Ansar Dinem, lett av tuaregern Iyad Ag Ghali, kämpade inte nödvändigtvis för en självständig stat, men strävade efter att införa sharialagstiftning i hela Mali. En annan organisation var Al-Qaida in the Islamic Maghreb (AQIM) som stöttade de maliska rebellgrupperna med strids- och vapenutbildning. AQIM opererar i flera länder i regionen och har en internationell islamistisk agenda.

Upproren spred sig i norr och rebellgrupperna tog kontroll över flera områden. Under samma tid förekom protester i huvudstaden Bamako mot regeringens och arméns hantering av upproren. Tuareger som bodde i Bamako flydde eftersom de fruktade repressalier. Civilbefolkningen i Kidalregionen drevs på flykt efter stridshandlingarna och många av dem flydde till grannlandet Mauretanien.

Militärkupp

Officerare i den maliska armén var missnöjda med hur regeringen och armén hanterade tuaregerupproret. I mars 2012 genomfördes en militärkupp. Den sittande presidenten avsattes, parlamentet upplöstes och grundlagen åsidosattes. Statskuppen fördömdes internationellt. Ledaren för militärkuppen, kapten Amadou Sangogo, lovade att bekämpa upproren, men den dåligt utrustade armén besegrades relativt enkelt av rebellerna.

Efter militärkuppen rådde instabilitet i Mali. Detta gjorde det enkelt för MNLA och islamistiska grupper att ta kontrollen över större städer i norr. Kidal, Timbuktu och Gao föll för rebellerna i april och MNLA deklarerade den 6 april Azawad som en självständig stat. Strax efter militärkuppen gick kapten Sangogo med på att överlåta makten till en övergångsregering och Dioncounda Traoré utnämndes till president.

Kvinner måtte flykte da islamistiske grupper nektet dem å jobbe på offentlige steder. Foto: Anna Jefferys/IRIN Photo

Fiskförsäljare som flytt söderut från Gao efter att de blivit utestängda från marknaden där. Islamistiska grupper tillåter inte kvinnor att arbeta på offentliga platser. Foto: Anna Jefferys/IRIN Photo

Konflikter mellan nationalistiska och islamistiska rebellgrupper

MNLA startade ett uppror i allians med Ansar Dine och andra islamistiska grupper. Kort efter att de fick kontroll över områden i norr försämrades samarbetet och Ansar Dine, AQIM och Movement for Oneness and Jihad in West Africa (MOJWA) vände sig mot MNLA. Konflikten rörde sig om att Azawad, enligt de islamistiska grupperna, skulle vara en islamisk stat med sharialagar medan MNLA främst strävade efter en självständig sekulär stat. De islamistiska grupperna angrep MNLA, tog kontroll över en rad städer och började införa sharia. Dans, barer, fotboll samt västlig och malisk musik förbjöds och kvinnor tvingades täcka sig.

I juni förlorade MNLA kontrollen över de stora städerna Kidal, Gao och Timbuktu. Ansar Dine deklarerade att de hade kontroll över hela området och att de snabbt ville införa sharia. De islamistiska rebellgrupperna behöll makten i norr och rörde sig gradvis söderut. I september tog de kontroll över den strategiskt viktiga staden Douentza och rörde sig mot de centrala delarna av Mali. Detta skapade oro hos Malis regering och det internationella samfundet.

ECOWAS (Economic Community of West African States) planerade en militär aktion för att återfå kontrollen i norra Mali men innan organisationen hann skicka trupper förvärrades situationen. När rebellstyrkorna i januari år 2013 tog kontroll över staden Konna och planerade att inta huvudstaden Bamako bad president Traouré Frankrike om hjälp.

Medlemmer av opprørsgruppen Movement for Oneness and Jihad in West Africa (MUJWA). Foto:Brahima Ouedraogo/IRIN Photo

Medlemmar från rebellgruppen Movement for Oneness and Jihad in West Africa (MOJWA). Gruppen tog kontroll över områden i norra Mali. Foto:Brahima Ouedraogo/IRIN Photo

Franska styrkor i Mali

Den 11 januari 2013 intervenerade franska styrkor Mali. ECOWAS framskyndade den planerade militäroperationen och skickade fredsbevarande trupper efter en kort tid. Genom luftangrepp och markstyrkor lyckades den maliska armén och deras allierade inom några veckor att återfå kontrollen över de flesta islamist-ockuperade områdena. Rebellgrupperna fortsatte med gerillaattacker och självmordsattentat i området. Angreppet på Statoilanläggningen i In Amenas (Algeriet) den 16 januari 2013 där AQIM-rebeller tog personer som gisslan och dödade många utländska arbetare, ses som en reaktion på den franska interventionen i Mali.

Samtidigt som interventionen påbörjades i Mali fortsatte MNLA att bekämpa islamistiska grupper. MNLA hävdade att de stöttade interventionen och önskade att strida mot islamisterna tillsammans med den maliska militären och de utländska styrkorna. Bland annat avsade sig MNLA kravet om självständighet. 

Försök till fred

Franska styrkor drog sig tillbaka från Mali i april 2013 och överlät säkerhetsansvaret till de afrikanska styrkorna, den maliska armén samt till FN:s fredbevarande styrka, Minusma. Efter att den maliska armén och dess allierade hade återtagit kontrollen i norra Mali och drev upproret ut ur städerna förbättrades säkerhetssituationen i landet. I juni 2013 förhandlade ett avtal om vapenvila fram mellan MNLA och den maliska övergångsregeringen. Därefter valdes en ny president, Ibrahim Boubacar, vilket gav ett nytt hopp om förändring.

Presidentvalglokale 2013. Foto: Blagoje Grujic/UN Photo

Presidenval år 2013, vallokal i Kidal, norra Mali. Foto: Blagoje Grujic/UN Photo

FN angrips

I maj 2014 avbröts vapenvilan. Tuareg/MNLA-seperatister tar på nytt kontrollen över Kidal och andra städer i norra Mali. I oktober samma år dödades nio soldater från FN:s fredsbevarande styrka. Det var den mest omfattande attacken mot FN i Mali sedan styrkans uppdrag började, en av de islamistiska grupperna pekas ut som mest sannolika gärningsman.

I mars 2015 blev en restaurang dit västerlänningar ofta brukade gå utsatt för ett terrorattentat, tre människor dog. Denna gång tog islamistgruppen Al-Mourabitoun på sig attacken. Gruppens ledare, Mokhtar Belmokhtar, sa att attentatet berodde på att Väst bland annat har förnärmad profeten Mohammed. Dagen efter utfördes ett raketangrepp mot FN-basen i Kidal, det är oklart vem som ligger bakom angreppen. Tre människor dog och 14 skadades. De flesta av offren var FN-anställda.

Fredsavtal 2015

Efter en lång period av skytteldiplomati har den tuareg-ledda kollationen Coordination of Movements for Azawad (CMA), där bland annat MNLA ingår, skrivit under ett fresavtal, den 20 juni 2015. Malis regering och en kollation kallad Algiers Platform skrev under redan i maj. Ett steg i rätt riktning för Mali och en lättnad för den Algeriet-ledda internationella medlingsgruppen.

Dock har ju tidigare fredsavtal, både det från 1992 och det från 2006, misslyckats och läget är fortfarande instabilt. CMA var länge skeptiska mot att skriva på men övertalades till slut eftersom de inte ville bli ansedda som en fiende till fred. Misstro kvarstår fortfarande mellan de olika parterna. Avtalet har också fått kritik för att inte ta fram åtgärder för en mer långsiktigt hållbar fred.

I samband med fredsförhandlingarna uppstod spänningar mellan grupper i norra Mali. Maj 2015 var den mest våldsamma perioden sedan 2013. Tiotusentals människor tvingades fly och attacker mot civilbefolkningen och avrättningar förekom.

Oroligheter förekommer även efter det att fredsavtalet inrättades. I augusti ockuperade en rebellgrupp ett hotell i Sevaré, i centrala Mali, där tretton människor dog, varav fem arbetade för FN i Mali. Det har också förekommit attacker mot civila i andra byar. Attackerna är troligen utförda av islamistiska grupper, vilka lämnades utanför fredsförhandlingarna.

FN:s roll i konflikten

FN:s säkerhetsråd stöttade upprättningen av den afrikanska fredsbevarande styrkan i Mali och Frankrikes intervention. Den 25 april 2013 antog FN:s säkerhetsråd en resolution om att skicka en fredsbevarande styrka, the United Nations Multidimensional Integrated Stabilization Mission in Mali (Minusma), till Mali.

Minusma ska stötta den politiska processen, bidra till stabilitet, skydda civila, stötta det humanitära biståndet och organisera så att internflyktingar och maliska flyktingar i grannländerna kan återvända till sina hem. Den 1 juli övertog Minusma ansvaret för säkerhetsuppdraget i landet från den afrikanska styrkan. Minusma stöttade upp i valet i Mali i juli/augusti år 2013. Minusma har sitt nuvarande mandat fram till juni 2016.  

Minusma har ett nära samarbete med UNMAS, FN:s minröjningsorganisation. UNMAS underlättar det fredsbevarande arbetet genom att bland annat skapa fria och säkra vägar både för FN-styrkan men också för civilbefolkningens säkerhet.

Även andra organisationer inom FN finns på plats, så som FN:s flyktingorgan, UNHCR, och FN:s utvecklingsprogram, UNDP.

Source: FN, BBC News, The Guardian, Store Norske Leksikon, Uppsala Conflict Database, CIA World Factbook

Inblandade länder

Läs mer om konflikten i Uppsala Conflict Database (Engelska)

Svenska FN-förbundet © 2017