Hopp til innhold

Somalia

Somalia har kontinuerligt varit i inbördeskrig sedan 1991. Landet är nu så splittrat att det egentligen bara är de yttre landsgränserna som gör Somalia till en enhet. Ständiga tvister mellan olika klaner är huvudorsaken till de långvariga konflikterna. Al-Shabab den mest framträdande extremistgruppen idag som bekämpas av olika oppositionella grupper, av Somalias regering och av fredsbevarande styrkor.

Uppdaterat 17.11.2015

Ung jente i flyktningeleir.

Ung flicka i ett flyktingläger. Foto: UN Photo/Manoocher Deghati/IRIN

Bakgrund

Somalia var under brittiskt, franskt och italienskt styre under kolonialtiden fram till det att landet blev självständigt år 1960. En kort tid efter det att landet blev självständigt tog Mohammed Siad Barre makten genom en statskupp med stöd från Sovjetunionen. Den brutala diktatorn Barre styrde landet fram till han störtades i en militärkupp 1991. Många hoppades på att Barres fall skulle bli början på en demokratisk process i Somalia, något som var trenden i många andra afrikanska länder under samma tidsperiod. Dessvärre blev Barres fall början på ett inbördeskrig som gjorde att landet blev uppdelat i många mindre regioner.

Somalias infekterade klansystem uppges ofta vara huvudorsaken till varför en varaktig fred inte har lyckats uppnås. Den somaliska befolkningen är indelad i sex huvudklaner som i sin tur är uppdelad i ett antal underklaner och hundratals småklaner. Förhållandet mellan de olika klanerna och underklanerna präglas av ständig rivalitet och maktkamp. Olika militärgrupper med ursprung i olika klaner styr idag de olika regionerna i landet. Uppskattningsvis är ungefär 20 olika klanmiliser involverade i kampen om makten i Somalia.

Somalia - ett land utan styre?

Våld och laglöshet har präglat Somalia sedan 1991. Omständigheterna har gjort befolkningen beroende av klanväldet och det mer eller mindre officiella islamska rättsystemet för att få beskydd. Självständiga islamska domstolar, som dömer efter Sharialagar, har etablerats i landet.

Somalia saknar en fungerande regering, en polisstyrka och ett nationellt rättsväsende. En nationell övergångsregering, Transitional Federal Government (TFG), upprättades år 2004 men denna regering hade i praxis liten makt. Övergångsregeringen blev år 2012 ersatt av en internationellt stöttad regering och är mer fungerande än tidigare regeringar.

Efter att islamisterna fördrevs från Mogadishu år 2006 har fronterna i Somalia åter blivit mer oklara. De viktigaste stridande fraktionerna år 2007 var UIC:s "ungdomsavdelning" Al-Shabab och andra militanta grupper med kopplingar till al-Qaida. Majoriteten av landet är utanför regeringens kontroll och styrs av olika klaner. Amnesty International och andra människorättsorganisationer har kommit med mycket skarp kritik mot bägge parterna i konflikten för upprepade brott mot de mänskliga rättigheterna.

UIC militsen sammen med lokalbefolkningen i Mogadishu, Somalia. Photo: Abdikmalik Yusuf/IRIN

UIC milisen tillsammans med lokalbefolkningen i Mogadishu, Somalia. Foto: Abdikmalik Yusuf/IRIN

De islamska domstolarna - Union of Islamic Courts (UIC)

Elva av domstolarna i huvudstaden Mogadishu slog sig samman i det så kallade Union of Islamic Courts (UIC). Dessa domstolar hade var och en egna milisgrupper vilket gjorde UIC till en stark rörelse som under senare år har haft ett ökande inflytande i landet. Under 2006 tog UIC kontroll över allt större delar av det södra Somalia, inklusive Mogadishu.

Rörelsen rekryterar primärt från den så kallade hayiweklanen men rörelsen har också fått ett mer generellt stöd av befolkningen på grund av att UIC bekämpar den omfattande kriminaliteten i huvudstaden och lyckas skapa en trygg vardag för många av Mogadishus invånare.

Grannländerna Etopien och Eritrea blir inblandade i inbördeskriget

En ny runda inbördeskrig i Somalia började i december 2006 sedan Etiopien angrep UIC-baser över hela Somalia. Offensiven medförde att övergångsregeringen lyckades ta tillbaka vissa områden från islamisterna i januari 2007. Etiopien har under längre tid stöttat regeringens kamp mot UIC:s framryckning men varken regeringen eller Etiopien har erkänt detta offentligt. UIC får vapenleveranser från Eritrea. Detta gör att konflikten i Somalia kan ses som en del av konflikten mellan Etiopien och Eritrea.

USA involveras i konflikten

USA är också en viktig aktör i det somaliska inbördeskriget och stöttar Etiopiens involvering i konflikten. USA anklagar UIC för att ha täta band med terrornätverket al-Qaida och hävdar att rörelsen skyddar de som stod bakom bombningen av amerikanska ambassader i Östafrika år 1998. USA har också vid flera tillfällen bombat områden i södra Somalia i jakten på lokala al-Qaidaledare. UIC:s ledare, Sheikh Hassan Dahir Aweys, står på både FN:s och USA:s terrorlistor.

USA har haft en nära relation med Etiopien sedan kalla kriget. Den militärstrategiska betydelsen av Afrikas horn (som är beteckningen för området bestående av Etiopien, Eritrea, Somalia och Djibouti) är förmodligen huvudorsaken till USA:s långa närvaro i regionen. USA strävar efter att skapa en tillfredsställande säkerhetssituation på Afrikas horn för att säkra oljeproduktionen och inte minst frakten av olja i den persiska bukten.

Ny oppositionell grupp - Alliance for the Re-liberation of Somalia

I september 2007 etablerade oppositionella grupper en ny allians med bas i Asmara, Eritrea, i ett försök att finna en lösning på konflikten. Gruppen, som bär namnet Alliance for the Re-liberation of Somalia (ARS), strävar efter att avsätta TFC-regeringen från makten.

I augusti 2008 förband sig emellertid TFG och ARS till ett fredsavtal på tre månader. Avtalet fastslog att etiopiska soldater skulle lämna Somalia inom 120 dagar. UIC var motståndare till förhandlingarna och innehållet i avtalet. Gruppen håller fast i att de inte kommer att lägga ned vapen förrän alla utländska soldater har lämnat Somalia. Etiopien säger att de kommer att dra sig tillbaka från landet så snart den afrikanska unionen (AU) får stationera ett utlovat antal soldater.

Somaliska pirater kapar skepp längs kusten

År 2008 fick konflikten i Somalia en förnyad aktualitet i det internationella nyhetsflödet på grund av piratverksamheten som pågår utanför landets kust. Somalia har en lång kustlinje som trafikeras av många skepp på väg till Mellanöstern och Asien. De senaste åren har piraterna tjänat flera hundra miljoner dollar på grund av lösensummor för skepp som de kapat. I mars 2008 gick FN:s säkerhetsråd med på att skicka militära fartyg till Somalia för att bekämpa piratverksamheten innanför landets territoriella farvatten. Detta har lett till att antal piratangrepp har minskat.  

Al-Shabab

I början av 2009 började etiopiska styrkor att gradvis dra sig ur Somalia parallellt med att den afrikanska unionen (AU) lovade att fylla tomrummet med soldater från länder som har ställt upp med att bidra till den fredsbevarande styrkan i landet. Samtidigt lämnade presidenten för övergångsregeringen sin post och efterlämnade sig ett maktvakuum som visade sig vara svårt att fylla.

Regeringsstyrkans ställning blev under 2009 försvagad. Al-Shabab förstärkte samtidigt sin position i hela södra Somalia. De angrep huvudstaden Mogadishu där de fick ett starkt fäste och lyckades pressa tillbaka regeringsstyrkorna till små områden i staden. Regeringsstyrkorna fick då stöd från AU-styrkorna med 5000 soldater. Över 200 000 människor tvingades fly från huvudstaden.

2011 gick även kenyanska styrkor in i Somalia. Al-Shabab drevs mot slutet av 2011 och under 2012 ut från flera av de stora städerna i Somalia. Som hämnd har Al-Shabab därefter utfört en rad attacker i Kenya. I september 2013 intog Al-Shabab ett shoppingcenter i Nairobi och dödade 60 människor. I april 2015 attackerades ett universitet i norra Kenya där 148 människor dog, främst kristna. Listan kan göras lång och attacker har även utförts i andra grannländer.

Al-Shabab attackerade även presidentpalatset tre gånger under 2014 och dödade fem parlamentsmedlemmar. I september samma år dödades gruppens ledare, Ahmed Abdi Godane, i en drönarattack utförd av USA.

Svält, nöd och flykt

I januari 2010 tvingades FN:s livsdelsprogram att lämna vissa delar av södra Somalia. Situationen i området var för farlig och hjälparbetarna hotades till livet av Al-Shabab-milisen. Den humanitära hjälpen till en stor mängd människor har inte nått fram. Al-Shabab har beskylld FN:s livsmedelsprogram för att spionera och var nöjda med att de lämna landet. De menade att Somalia kunde klara sig själva och bruka sina egna matvaror. Landet har dock endast lyckats uppfylla 30 % av befolkningens matbehov de senaste fem åren.

År 2011 blev Afrikas horn drabbat av den värsta torkan på 60 år. I Somalia förvärrades situationen på grund av det osäkra läget i landet i kombination med, som tidigare nämnts, att den islamistiska gruppen al-Shabab förbjöd en rad västerländska hjälporganisationer från att arbeta i området. Snabbt stigande matpriser, både globalt och lokalt, bidrog också till problemet. FN deklarerade år 2011 hungersnöd i fem områden i Somalia.

I början på 2015 låg Somalia på fjärdeplats på listan av länder med flest flyktingar, 1,2 miljoner människor, utanför landets gränser. Räknar man med de som är på flykt även inom Somalia, de såkallade interna flyktingarna, blir den totala summan 2,2 miljoner.

Mangel på mat og mange munner å mette i Somalia. UN Photo: Manoocher Deghati/IRIN

Brist på mat i Somalia. Foto: UN Photo/Manoocher Deghati/IRIN

FN:s roll i konflikten

FN stationerade fredsstyrkan UNOSOM i Somalia mellan april 1992 och mars 1995. Styrkan fick efter ett tag förstärkning från den USA-ledda interventionsstyrkan Unified Task Force (UNTAF) och som mest deltog 37 000 soldater från 20 länder i operationen. Operationen blev dock ansedd som en av de mest misslyckade FN-operationerna i historien. Fredssoldater blev involverade i direkta strider med olika klanmiliser vilket ledde till att många dog och militäroperationen blev efter dessa strider bemötta med stort motstånd från lokalbefolkningen. USA blev särskilt utsatt då deras soldater blev dödade och förödmjukade på Mogadishus gator och UNOSOM:s reträtt har påverkat USA:s förhållande till FN-styrkor sedan dess.

Efter UNOSOM-styrkans reträtt år 1995 upprättade FN:s dåvarande generalsekreterare, Boutros Boutros-Ghali, United Nations Political Office for Somalia (UNPOS) i ett försök att skapa fred i landet genom att knyta kontakt med somaliska ledare samt att involvera stater, organisationer och civila organisationer i landet. På grund av den ostabila säkerhetssituationen har kontoret fått utföra sitt arbete från Nairobi, huvudstaden i Kenya. Ledaren för kontoret är FN:s generalsekreterares särskilda utsände till Somalia och har som uppdrag att förmedla information och rapportera om situationen i landet till generalsekreteraren samt rapportera till säkerhetsrådet var fjärde månad.

I mars 2013 beslutade FN:s säkerhetsråd att återupprätta United Nations Assistance Mission in Somalia (UNSOM) för att bidra till fredsarbetet och återuppbyggnaden av Somalia. UNSOM ska vara en politisk stöttepelare åt regeringen och AU:s fredsbevarande operation, AMISON, i processen med att utveckla det federala systemet, förbereda för valet 2016 och koordinera det internationella biståndet. UNSOM har mandat fram till mars 2016, AMISON till maj 2016.

Befolkningen i Buula Burde, Somalia välkomnar AMISOM dagen efter att styrkan befriat staden från Al-Shabab, 14 mars 2014. Foto: UN Photo/Ilyas A. Abukar

Source: Uppsala conflict database, BBC, Aftenposten, Fellesrådet for Afrika, CIA - The World Factbook, Landinfo.no, regjeringen.no

Inblandade länder

Svenska FN-förbundet © 2017