Hopp til innhold

Sydsudan

I december 2013 utbröt inbördeskrig i Sydsudan. Trots att konflikten hade en politisk ugångspunkt med splittrade åsikter inom befrielserörelsen, drabbade våldet vissa etniska grupper hårdare än andra. Detta ledde till konflikten också blev en etnisk konflikt, där frågor om gruppidentitet, säkerhet och hämnd blev de främsta drivkrafterna för våldet.

Uppdaterat 02.02.2016

Et askekledd Mundari-barn som feirer Sør-Sudans frigjøringsdag i 2011.

Ett askklätt Mundari barn som firar Sydsudans självständighet år 2011. (Foto:Freedom House/Flickr)

Bakgrund

Sydsudan blev en självständig stat 2011 då de separerades från Sudan. Det var Sydsudan som stod för ungefär en tredjedel av det sudanesiska territoriet. Uppdelningen av Sudan kom efter ett inbördeskrig mellan regeringen i norr och befrielserörelsen i söder, ett inbördeskrig som varade mellan 1983-2005. Det är det längsta sammanhängande inbördeskrig i Afrikas historia och kallas det andra sudanesiska inbördeskriget. Det anses vara en fortsättning på "det första sudanesiska inbördeskriget" från 1955 till 1972. Förutom konflikten med de södra delarna, låg Sudans regering i konflikt med grupper i nordvästra Darfur-området (läs mer om detta på konflikten Sudan - Darfur).

År 2005 hölls ett fredsavtal mellan Sudans regering och befrielserörelsen i Sydsudan som kallades SPLM. Fredsavtalet satte upp en omröstning i söder för avskiljande, det vill säga omröstning om skapandet av staten Sydsudan.

År 2011 hölls det ett lugnt och trovärdigt val i söder där 99% röstade för att Sydsudan skulle bli en självständig stat. Det stod klart att oppositionen i norr, som fortfarande kallas Sudan, var något som samlade folken i söder, i det nu kallas Sydsudan. Bortsett från en stor enighet i söder på utträde från norr, det var lite som var att se till att Sydsudan skulle bli en livskraftig stat. Sydsudan saknade goda politiska institutioner och när kampen om frigörelse från norr var över uppstod en politisk konflikt i Sydsudan.

 

Selv om en felles nasjonal identitet er svak i Sør-Sudan, var det likevel stor støtte til statens uavhengighet. Her har en sørsudaner malt det sørsudanske flagget i ansiktet for å feire uavhengigheten i 2011 (Foto: UN Photo/Flickr)

Även om en gemensam nationell identitet är svag i Sydsudan, är det fortfarande ett stort stöd för statens självständighet. Här är en man från Sydsudan målad med deras flagga i ansiktet för att fira självständigheten 2011 (Foto: UN Photo/Flickr)

Den politiska konflikten

Befrielserörelsen var det närmaste man kom en statlig struktur i Sydsudan under 2011. Det saknades en tydlig gemensam fiende att bekämpa eftersom det under inbördeskriget med de norra delarna öppnades politiska makt stridigheter inom befrielserörelsen. När Sydsudans första president Salva Kiir anklagade vicepresident Riek Machar att försöka gripa makten genom en kupp, delades den tidigare befrielserörelsen i två delar. Det var denna politiska konflikt som utlöste inbördeskriget i Sydsudan 15 december 2013. Silva Kiir återstod regeringschef, med stöd av en del av den tidigare befrielserörelsen. Den andra delen var emot av regeringen. Denna sida leddes av Riek Machar som förlorade sin position som vicepresident.

Den del som stödjer regeringen kallar sig SPLM /A. Detta är en kombination av namnet på den politiska och den militära delen av den tidigare befrielserörelsen. Motståndare till regeringen, oppositionen till regeringen och kallar sig därför SPLM /A-i-opposition. För enkelhetens skull kommer dessa två parter endast nämnas som regeringen och oppositionen).

Konflikten mellan regeringen och oppositionen var början på inbördeskriget i Sydsudan. Inom ett par veckor dödades tusentals människor och över 800 000 flydde sina hem. Detta våld bidrog till att konflikten i Sydsudan förändrats från att vara en politisk konflikt till en etnisk konflikt.

Her er de militære lederne i Sør-Sudan samlet i 2011, før intern splittelse og borgerkrig brøt ut (Foto: Steve Evans/Flickr)

Här är de militära ledarna i Sydsudan samlade vid ett tillfälle under 2011, före intern splittring och inbördeskrig bröt ut (Foto: Steve Evans/Flickr)

 

Den etniska konflikten

Den etniska grupp som är bäst representerade bland regeringsstyrkorna är Dinka. Dessa styrkor utförde systematiskt våld mot Nuer i huvudstaden Juba tidigt i konflikten, vilket ledde till många civila från stammen Nuer dödades. Som en reaktion på detta organiserade Nuerna motståndsgrupper.

De våldsamma reaktionerna från väpnade Nuer-grupper blev ofta riktade mot Dinka-folket i allmänhet, vilket ledde till många civila dinkaer dödades. Inbördeskriget började som en politisk konflikt utvecklades därmed till en etnisk konflikt.

Nuerna beväpnade även de civila. Dessa blev kallade den vita armén. Den vita armén är en sammanblandning av många lokala grupper. Även om den vita armén i grunden kämpar för den tidigare vicepresidenten Machars sida, har förståelsen och motivationen för krigföringen varit annorlunda.

De politiska och militära ledarna har haft sina maktpolitiska motiv, medan befolkningen i första hand har sysslat med säkerhet och rättvisa. Detta har lett till mycket politisk retorik från ledare för att mobilisera befolkningen för krig. Det har också lett till att ledarna har tappat kontroll över konflikten, vilket kan göra den svårare att stoppa.

Borgerkrigen i Sør-Sudan førte til en økt militarisering av sivilbefolkningen. (Foto: Steve Evans/Flickr)

Inbördeskriget i Sydsudan har lett till en ökad militarisering av civilbefolkningen (Foto: Steve Evans/Flickr)   

Förutom svaga politiska institutioner, har Sydsudan heller ingen stark gemensam nationell identitet. Detta har varit en betydande orsak till att de politiska och militära ledarna har kunnat använda retorik om etnicitet och grupptillhörighet för att mobilisera olika grupper i kriget. En svag nationell identitet kan ha bidragit till konflikten i södra Sudan eskalerade och utvecklats längs etniska linjer.

Det har funnits konflikter mellan Dinka- och Nuer i historien, vilket påverkar hur nuvarande konflikter utvecklas. Och sedan december 2013 har situationen i Sydsudan varit särskilt brutal.

FN-organisationen för barn, Unicef, rapporterar att sedan december 2013 har många barn dödas eller blivit hemlösa, föräldralösa eller blivit barnsoldater. Dessutom har fler än 1 miljon människor förlorat sina hem till följd av konflikten.

Human Rights Watch hävdar att de väpnade styrkorna på båda sidor av konflikten, både de som kämpar för och emot regeringen, har utfört illdåd och kanske till och med krigsförbrytelser.

FN-styrkan i Sydsudan, UNMISS, anser att det finns anledning att tro att det har begåtts brott mot mänskligheten under inbördeskriget i Sydsudan.

Sivile sørsudanere, mange av dem barn, får beskyttelse inne på FNs militære baser. Bildet viser barn på UNMISSs base i Malakal i 2014. (Foto: UN Photo/Flickr)

Civila i Sydsudan, många av dem barn, erhåller skydd inne i FN:s militärbaser. Bilden visar barn på UNMISSs bas i Malakal 2014 (Foto: UN Photo/Flickr)

 

Konflikter mellan stammar

Inbördeskriget i Sydsudan kan sammanfattas med att säga att regeringen och Dinkastammen krigar mot oppositionen och Nuerstammen. En sådan förenkling är till stor del korrekt, men situationen är mer komplicerad än så. Bland folkgrupperna i Sydsudan, där Dinka och Nuer är de största, finns flera olika stammar som är indelade i undergrupper. Det finns flera konflikter och mycket våld även mellan och inom dessa grupper. Konflikten i Sydsudan är därför inte en ren etnisk konflikt mellan Dinka- och Nuer, även om den stora bilden kan förenklas så. Det pågår konflikter på olika nivåer i samhället och grupptillhörigheten är flexibel.

UNMISS sin base i Malakal gir beskyttelse til 17 000 internt fordrevne sørsudanere. Bildet viser en sørsudaner som selger bøker inne i basen i 2014

UNMISS ger skydd till  17 000 internt fördrivna Sydsudaner i sin bas i Malakal. Bilden visar en man från Sydsudan som säljer böcker i basen 2014 (Foto: UN Photo / Flickr)

Rädsla för våldsamma attacker, behovet av ekonomisk trygghet, eller eventuell girighet är drivkrafter till konflikten i Sydsudan. Främst det gäller skyddet av mark och stjäla andras boskap. Området Jonglei har drabbats särskilt hårt och omkring 100 000 Sydsudaneser har fördrivits från sina hem.            

Konflikten med Sudan är inte över

Som tillägg till inre konflikter i Sydsudan pågår konflikten med Sudan fortfarande. Konflikten mellan Sudan och Sydsudan handlar främst om oljetillgångar och landgränser.

Delningen av det tidigare Sudan gjorde att större delar av oljeresurserna blev en del av staten Sydsudan. Samtidigt går oljerören från Sydsudan norröver genom Sudan. Sydsudan är beroende av dessa eftersom de tillåter försäljning av oljan. Detta kräver samarbete mellan länderna för att komma överens om intäkter. Det ömsesidiga beroendet är idag en källa till fortsatt konflikt mellan länderna.

Väpnade oppositionsgrupper i Sudan gav tidigt sitt stöd till regeringen i Sudan  i konflikten med Sydsudan. Det gjorde även grannlandet Uganda. Detta kan leda till att de sudanesiska myndigheterna ger sitt stöd till oppositionen i Sydsudan. Andra aktörer är också involverade i konflikten, inklusive FN.

FNs fredsbevarende styrker, UNMISS 2014 (Foto: UN Photo/JC McIlwaine/Flickr)

FN:s fredsbevarande styrka, UNMISS 2014 (Foto: UN Photo/JC McIlwaine/Flickr)

FN:s roll i konflikten

FN:s styrkor i Sydsudan, UNMISS, har spelat en viktig roll för att skydda många civila i landet. I en FN-rapport från september 2014 framgår att UNMISS ger skydd till 96000 internt fördrivna Sydsudaner. UNMISS har öppnat flera av sina militärbaser för att skydda civila. En sådan typ av roll har FN tidigare inte haft som en del av en fredsbevarande insats. UNMISS har ändå fått hård kritik för att inte ha gjort tillräckligt. Det sägs att UNMISS har haft för få resurser för att skydda civilbefolkningen då de har haft en begränsad roll, det vill säga för svagt mandat att delta i fientligheter. Man kan hävda att UNMISS även med mer resurser skulle ha haft svårt att nå många av de kritiska punkterna på grund av den usla infrastrukturen i landet. Dåliga vägar är ett stort hinder för effektiv säkerhet i Sydsudan.

I 2014 ble over 200 nepalesiske FN-soldater flyttet til UNMISS, fra en FN-operasjon i Haiti, for å bedre den fredsbevarende styrken i Sør-Sudan. (Foto: UN Photo/Isaac Billy/Flickr)

Under 2014 flyttades över 200 nepalesiska FN-soldater till UNMISS från en FN-operation i Haiti att förbättra den fredsbevarande styrkan i Sydsudan.(Foto: UN Photo/Isaac Billy/Flickr) 

Ett utökat mandat hade även kunnat sätta utländska biståndsarbetare i större fara eftersom en stor militär insats kan förstärka den befintliga uppfattningen för båda parter i konflikten. Därför har FN och andra internationella organisationer tagit denna ställning i konflikten, för att inte förvärra situationen.

Förutom den brutalitet som skapats av direkt våld, har inbördeskriget lett till andra kriser, bland annat hungersnöd.

Matforsyninger ankommer FNs matvarprogram, World Food Programmes stasjon i Juba (Foto: Flickr/WFP/Giulio d'Adamo

Livsmedel som anländer till FN: matvaruprogram, World Food Program till en station i Juba (Foto: Flickr/WFP/Giulio d'Adamo) 

FN-organisationen World Food Programe (WFP) arbetar i Sydsudan och distribuerar mat till civila i nöd. WFP hävdar att flera miljoner människor i Sydsudan kämpar med livsmedelsförsörjning. Målet för  WPF 2014 var att distribuera mat till 2,9 miljoner människor i Sydsudan.

Source: BBC, International Crisis Group, Human Rights Watch, Peace Research Institute Oslo (PRIO), The Economist, The Guardian, regjeringen.no, ReliefWeb, United Nations, Unicef, United States Institute of Peace, World Food Program.

Inblandade länder

Svenska FN-förbundet © 2017