Hopp til innhold

Filippinerna

I södra Filippinerna har Morofolket kämpat för självständighet från Filippinerna. En väpnad konflikt har pågått sedan 1960-talet och tusentals människor har dött. 2014 signerades ett fredsavtal.

Uppdaterat 01.12.2015

Historisk bakgrund

Filippinerna består av 11 stora öar och över 7000 mindre öar i Sydostasien. Nästan 100 miljoner människor bor i landet och befolkningen består av många olika etniska och religiösa grupper. De södra öarna blev under det tidiga 1300-talet påverkade av muslimska handelsresande och de norra öarna påverkades av hinduistisk och buddhistisk kulturtradition. Genom århundraden var öarna indelade i många olika kungadömen och muslimska sultandömen som hade handelskontakt med varandra.

När européerna i början av 1500-talet upptäckte Sydostasien uppstod det rivalitet om området mellan Spanien och Portugal. Under 1500-talet säkrade Spanien kontrollen över de stora öarna som utgjorde den norra delen av dagens Filipinerna; Luzon och Visayas. På den stora ön Mindanao i söder mötte spanjorerna emellertid större motstånd. Mindanao, och de andra småöarna söder om den, styrdes då av de muslimska sultanerna Maguindanao och Sulu. Dessa lyckades stoppa spanjorernas framfart. Därmed var sultanerna med och befäste muslimsk kultur och Islam i denna del av Filipinerna medan europeisk kultur och katolicism började spridas på de spanskkontrollerade öarna. Spanjorerna kallade den muslimska befolkningen i söder för Moro, en benämning som fortfarande är vanlig.

I slutet av 1890-talet gjorde befolkningen i Filipinerna uppror mot spanjorerna. Genom flera militära slag, och med vapenstöd från USA, lyckades de driva tillbaka spanjorerna till huvudstaden Manila. De filippinska rebellerna förklarade sig år 1899 självständiga men fick se Spanien och USA ingå i ett avtal som innebar att USA formellt övertog Filippinerna som kolonialmakt. Under tre år erövrade amerikanerna de nordliga öarna som filippinierna hade slagit hårt för när de stred mot Spanien.

Karikaturtegning av USA som går på Filippinene for å komme seg til Kina med handelsvarer . Tegning: Judge Magazine (1902)

Många menade att USA använde Filippinerna för att komma närmare Kina. Bild: Judge Magazine (1902)

USA:s krig mot Morofolket

Efter att ha besegrat filipperna i norr vände sig den amerikanska militären mot de muslimska sultanerna i söder. Sultandömet hade hållit sig neutralt i konflikten och trodde att de skulle undslippa amerikansk kolonalisering. Att besegra dessa sultandömen skulle visa sig vara en svår uppgift för USA. De olika sultandömena var indelade i många små provinser som styrdes av olika prinsar och stamledare. De flesta av dessa ville inte erkänna det amerikanska styret. Således började ett långvarigt krig mellan USA och Morofolket i söder. Kriget varade i 13 år och någonstans 10 000-20 000 av Morofolket dog. Det var inte förrän år 1913 som amerikanerna hade säkrat kontrollen över alla öar.

USA lovar länge Filippinerna större självständighet men den infrias inte förrän 1946. Under andra världskriget ockuperas landet av Japan mellan 1941-1944.

Muslimskt uppror 

Filippinene opplevde stor befolkningsvekst på 1960-tallet, på bildet ser vi mange glade barn.UN Photo/B Legeller

Filippinerna upplevde en stor befolkningstillväxt på 1960-talet och många kristna flyttade till de muslimska områdena i söder. Foto: UN Photo/B Legeller 

Under 1960-talet började Morofolket åter att organisera sig för att vinna oberoende från regeringen i Manila. Detta efter att Ferdinand Marcos blev president 1965 och styrde Filippinerna som en diktatorisk militärregim.

Befolkningstillväxten på Filippinerna var stor och regeringen hade under en tid drivit en kampanj för att få fler personer att flytta söderut till Mindanao och de andra öarna i söder. Detta var också ett försök att släcka den sociala oron i norr där en kommunistisk gerilla kämpade mot regeringen.

Den stora tillströmningen av kristna nybyggare till Mindanao, där Morofolket tidigare hade varit i majoritet, skapade konflikter. Flera tusen nya invånare kom varje vecka något som bidrog till en starkare nationalism och självkännedom hos den muslimska befolkningen. 1969 bildades gruppen Moro National Liberation Front (MNLF). De förde krig mot nybyggarna som de ansåg stal mark från den etablerade befolkningen på Mindanao. De kristna invandrarna svarade med att etablera egna milisgrupper, stödda av regeringen, och från 1971 sattes även regeringsstyrkor in i striderna mot MNLF.

Det första fredsavtalet förhandlades fram mellan MNFL och regeringen år 1976. Avtalet säkrade visst självstyre för Morofolket över ett område bestående av 13 provinser på Mindanao. Området erkändes dock inte av Marcoregimen som annullerade avtalet. MNLF var inte heller nöjda med fredsavtalet. Därmed fortsatte striderna mellan kristna miliser och muslimska utbrytare från MNLF. År 1983 grundades en ny rebellgrupp, den så kallade Moro Islamic Liberation Front (MILF). Detta var en grupp som kämpade för en självständig islamsk stat och var mer extrema än MNLF. I åren som följde uppstod konflikter mellan upprorsgrupperna och mellan upprorsgrupper och regeringstyrkorna.

Etter at president Marcos ble styrtet i 1986, og demokratiet ble gjeninnført på Filippinene, ble MNLF tilbudt et autonomt selvstyreområde som inkluderer tre provinser på Mindanao, samt øyene Sulu og Basilan. MNLF godtok tilbudet etter forhandlinger, og Den autonome regionen av Muslimske Mindanao fikk sin egen selvstyreregjering. MILF på sin side fortsatte den væpnede kampen for fullstendig uavhengighet.

Efter att president Marcos störtades 1986 och demokrati infördes på Filippinerna blev MNLF erbjudna självstyre över ett område på Mindanao samt öarna Sulu och Basilan. MNLF accepterade förslaget och den autonoma regionen av muslimska Mindanao etablerade en egen regering. MILF fortsatte sin väpnade kamp för fullständig självständighet.

Krig mot MILF

MILF har sedan dess fört ett gerillakrig från olika baser på Mindanao. Regeringen och MILF ingick i ett fredsavtal 1997 men avtalet förkastades president Joseph Estrada år 2000 som då förklarade fullt krig mot MILF. Nya rebellgrupper har sedan växt fram, bland annat den islamistiska terrororganisationen Abu Sayyaf. Den tidigare amerikanska presidenten George W. Bush förklarade upproren på Mindanao som en del av kriget mot terrorism och bistod regeringen i Manila med rådgivare, vapen och personal under 2000-talet.

Olika bombattentat under 2000-talet visade att konflikten var långt ifrån löst. 2004 sjönk en färga med 116 människor ombord efter ett bombattentat. Abu Sayyaf kopplades till attentatet. En ny bomb dödade 11 människor 2006 medan sju marinsoldater dödades i ett väpnat angrepp i en by på landsbygden 2011. Flera människor har under åren kidnappats.

En soldat fra MILF i Sultan Kudarat, sør på Filippinene. Foto: Mark Navales

En soldat från MILF i Sultan Kudarat, södra Filippinerna. Foto: Mark Navales

MNLF förklarar självständighet

Sommaren 2013 förklarade MNLF att Bangasamoro, ett särskilt territorium, var en självständig republik. När MNFL-styrkor i september samma år försökte hissa Bangasamoros flagga utlöste detta en väpnad konflikt mellan filippinska regerings- och polisstyrkor och MNLF. Konflikten varade i drygt två veckor innan MNLF drevs ut ur staden. MNLF har inte längre kontroll över något område men har inte dragit tillbaka Bangsamoro som en självständig stat.

Fredsavtal mellan MILF och regeringen

Många trodde på fred när den nya presidenten Benigno Aquino i augusti 2011 ansträngde sig för att möta MILF-ledaren Muras Ibrahim i oformella fredsavtal i Japan. Ibrahim sa efter mötet att det hade bidragit till fredssamtalet och att MILF var villiga att avvika från kravet om full självständighet.

I 2012 ble en foreløpig fredsavtale mellom MILF og regjeringen forhandlet frem. Avtalen skulle legge føringer for veien videre i prosessen mot endelig fred, og opprettelsen av en autonom region sør på Filippinene innen 2016.

Under 2012 förhandlades ett preliminärt fredsavtal fram mellan MILF och regeringen. Avtalet skulle fastställa riktlinjer för processen framåt mot varaktig fred och för upprättandet av en autonom region i södra Filippinerna innan 2016.

I januari 2014 genomfördes nya fredsförhandlingar mellan MILF och regeringen i Kuala Lumpur. Detta ledde fram till ett varaktigt fredsavtal som blev officiellt signerat den 27 mars 2014. Avtalet ska bana väg för en autonom region, Bangsamoro, med muslimskt självstyre i delar av södra Filippinerna. Det ska etableras en regional polisstyrka i området, Filippinerna ska reducera sin militära närvaro och MILF ska avväpnas. Det finns dock en utbrytarfraktion av MILF, Bangsamoro Islamic Freedom Fighters (BIFF), som har utfört attentat även efter fredsavtalet.

FN:s roll i konflikten

FN har valt att hålla sig utanför konflikten på Filippinerna.

Source: Uppsala Conflict database, Institutt for fredsforskning (PRIO), Aschehoug og Gyldendals store norske leksikon, BBC, ABC News, Time Magazine

Inblandade länder

Läs mer om konflikten i Uppsala Conflict Database (Engelska)

Svenska FN-förbundet © 2017