Hopp til innhold

Nepal

Nepal är ett land med långa traditioner för diktatoriska kungadömen men kungens makt har varierat genom historien. På 1990-talet och 2000-talet har den maoistiska gerillan utmanat kungadömet och skapat våldsamma konflikter. I juni 2008 blev Nepal en republik.

Uppdaterat 12.01.2016

Nepal

Bakgrund

Det första demokratiska valet hölls år 1959, men bara 18 månader senare förklarade kungahuset demokratin som misslyckad. Politiska partier förbjöds och partimedlemmar arresterade. Situationen utvecklades till ett inbördeskrig liknande tillstånd där det vänsterorienterade Nepali Congress Party (Congress) byggde upp en gerilla på ca 3000 soldater. Congress stöttades i början av Indien under president Jawaharal Nehru, men senare behövde Indien hjälp från den nepalesiska kungen i kampen mot Kina och Nehru satte stopp för gerillakriget.

Kungahuset hade igen möjlighet att styrka sin position och skapade år 1962 en ny styrelseform som kallades ”panchayat” (landsbyråd), ett partilöst system baserat på en form av lokal demokrati, men fortfarande med ett starkt kungadöme i det politiska centrumet.

Nytt försök till demokrati

Panchayat-systemet kollapsade år 1990. Detta ledde till våldsamma demonstrationer tills dess att kung Birendra gick med på en översyn av monarkin. Nepal skulle hädanefter vara en konstitutionell monarki där den verkställande makten låg hos de folkvalda. Den unga demokratin fick snabbt problem: Omfattande korruption och kaos i politiken försvagade politikernas trovärdighet. Befolkningen i ett av världens fattigaste länder var missnöjda med landets ledare och Nepals dåliga utveckling. Det var i denna situation de maoistiska upprorsmakarna etablerade sig på den fattiga nepalesiska landsbygden.

Invånare i staden Biratnager deltar i en demonstration för att kräva mer makt i parlamentet. Foto: UN Photo/Agnieszka Mikulska

Maoisterna

Maoisterna i Nepal var inte maoister i traditionell bemärkelse som vi känner till begreppet från kulturrevolutionen i Kina. Maoisterna i Nepal vill göra något åt den orättvisa fördelningen av mark och egendom och ville bygga en allians mellan kapitalister och arbetare mot den jordägande aristokratin.

Mot slutet av 90-talet vek sig maoisterna bort fån revolutions retorik och ändrade strategi. Ett av maoisternas mål var att införa en konstituerande församling, men det viktigaste målet var att avlägsna landets konstitutionella monarki.

Upproret bröt ut år 1996 och höll på i nästan ett decennium. Under denna period klarade maoisterna relativt snabbt att få kontroll över stora delar av Nepals landsbygd. Samtidigt mobiliserades ett stort antal rebellsoldater. Några av dessa tvångsrekryterades men maoisternas fick trots detta mycket stöd bland de fattiga på landsbygden som länge känt sig förtryckta och förbisedda av makthavarna.

På kort tid gick maoisterna från att ha vart ett obetydligt parti med få representanter i parlamentet till att bli landets största politiska rörelse. Regeringen var snabbt ute med att slå ned upproret, men deras hårdhänta behandling av lokalbefolkningen gjorde bara att stödet till maoisterna ökade. Enligt FN:s beräkningar dödades 12 000 människor i upproren och mer än 100 000 människor är på flykt från sina hem.

Palatsmassakern

År 2001 hände något som fick stor betydelse för den vidare politiska utvecklingen i Nepal. Under den så kallade palatsmassakern tog en berusad kronprins livet av både kungen, drottningen, sig själv och åtta andra medlemmar av kungafamiljen. Morden begicks efter att prinsen hade bråkat med föräldrarna om val av maka. Nepal var i chock och ett politiskt tomrum och förvirring uppstod. Kungens yngre bror, Gyanendra, sattes snabbt in som ny kung.

Palatsmassakern blev ett bakslag för demokratin. År 2005 avsatte kung Gyanendra statsministern, upplöste nationalförsamlingen och satte sig själv som makthavare. Han fängslade också en rad demokratiskt valda ledare, politiker, journalister och människorättsaktivister och satte på det sättet ett effektivt stopp för yttrandefriheten och all politisk opposition. Gyanendras argument var att politiker inte klarade att bekämpa maoistgerillan. Handlingarna fördömdes av det internationella samfundet och blev generellt omtalat som statskupp. Kuppen gjorde Nepal till världens sista absoluta monarki.

Nepal blir republik

I början på 2000-talet rasade striderna mellan regeringsstyrkor och maoister oavbrutet. Nepals regering hade en viktig stöttepelare i bland annat Indien, som fruktade att maoistupproret skulle sprida sig över landsgränsen. USA och Storbritannien var också generösa med materiellt stöd eftersom de hade definierat maoisterna som terrorister och striden mot maoisterna som en del av den större striden mot internationell terror (se Afghanistan och Irak). Efter kungens kupp år 2005 blev stödet mer avlägset och kungen utsattes för internationell press.

Detta ledde till att kungen under våren 2005 frigav de flesta av de politiska fångarna, men utan att han själv drog sig nämnvärt tillbaka från den politiska scenen. År 2006 organiserade de största politiska partierna, tillsammans med maoisterna, omfattande demonstationer, och tvingade kung Gyanendra till att ge ifrån sig makten. I april 2006 återinförde kungen parlamentet och maoistpartiet startade omedelbart förhandlingar och signerade ett omfattande fredsavtal i november 2006.

I detta avtal föreslogs det att Nepal skulle bli en republik, men förslaget fick inte fullt stöd. Hösten 2007 drog sig maoisterna ur regeringen i protest mot att landet fortfarande var en monarki. Våren 2008 hölls nya val som slutade med att maoisterna bildade en koalitionsregering, med maoistledaren Pushpa Kamal Dahal som statsminister. I juni 2008 avgick kung Gyanendra och Nepal blev republik efter 240 år med kungadöme.

Ny grundlag

År 2009 upplöstes koalitionsregeringen och efterträddes av en koalition där maoisterna stängdes ute. Nepal styrdes länge efter en tillfällig grundlag då det inte gick att enas om en ny. Oenigheten hade främst att göra med vilken styrelseform Nepal skulle ha, om maktförhållandet mellan presidenten och statsminister, om indelningen av landet, om religionens position i politiken och om hur parlamentet skulle utformas. Att etablera en grundlag i Nepal är sista fasen i en fredsprocess som startade då maoisterna la ner sina vapen 2006.

Landet enades om en ny grundlag den 20 september 2015. Grundlagen möjliggör ett mer decentraliserat och sekulärt styrelsesätt. Beslutet kom i kölvattnet av det stora jordskalvet fem månader tidigare. Trots enighet i parlamentet om den nya grundlagen, som stöttade av de flesta i Nepal, skapade förändringarna våldsamma protester på gatan. Ett tiotal demonstranter dog i sammanstötningar med polisen. Missnöjet var särskilt riktat mot den att den politiska makten skulle decentraliseras. Det uppstod oro kring om decentralisering kommer föra med sig att historiskt sett marginaliserade grupper i Nepal skulle få sämre representation i parlamentet. Detta missnöje har även lett till att en annars vältraffikerad gränspost mellan Indien och Nepal har blockerats vilket leder till att förnödenheter, t.ex livsmedel och vaccin, inte kan nå utsatta grupper, såsom barn.

Jordskalv

Den 25 april 2015 drabbades Nepal av ett stort jordskalv. Skalvet ledde till att hus och annan infrastruktur förstördes och till att flera tusen människor dog. Fruktan för efterskalv gjorde att tiotusentals människor flydde från huvudstaden Katmandu eller sökte tillflykt på öppna platser där ras inte var en så stor risk. I kaoset som uppstod efter skalvet blev det en utmaning att tillgodose mat- och vattensäkerhet, liksom att förhindra utbrott av sjukdomsepidemier. De första dagarna arbetade många hårt för att rädda de personer som blivit levande begravda. Flera efterskalv har också rapporterats vilket försvårat räddningsarbetet.

I dagene etter jordskjelvet hastet det å rydde for å finne de som var nedgravd og var fortsatt i live. Bildet viser opprydning i Katmandu. Foto: Laxmi Prasad Ngakhusi/UNDP Nepal

Dagarna efter jordskalvet i slutet på april var det bråttom att hitta de som blivit levande begravda. Här i Katmandu. Foto: Laxmi Prasad Ngakhusi/UNDP Nepal

Även om ett jordskalv är en naturkatastrof, och inte en av människan skapad katastrof, spelade den politiska konfliktsituationen in. Det var ett väntat jordskalv. Forskning hade pekat på att ett skalv skulle inträffa. Redan 2008 hade nepaliska myndigheter färdigställt en plan med förebyggande åtgärder inför skalvet. Men delvis på grund av den politiska situationen som präglats av oenighet blev många av de tänkta åtgärderna inte genomförda.

En annan orsak till att Nepal stod oförberedda inför jordskalvet är det faktum att Nepal är ett väldigt fattigt land.

FN:s roll i konflikten

FN har varit med som tillrättaläggare i flera av freds- och vapenvila-förhandlingarna mellan Nepals regering och maoisterna. FN har också personal som bevakar att inte de mänskliga rättigheterna kränks. Observatörerna har rapporterat om brott mot de mänskliga rättigheterna och allvarliga övergrepp som utförts både av militären och maoistgerillan. Mellan år 2007 och 2011 befann sig FN-operationen UNMIN i landet. Operationens mandat var att övervaka och bistå i fredsprocessen och arbeta med att avväpna före detta soldater. Även FN-organisationerna FN:s livsmedelsprogram (WFP), UNICEF och UNHCR är i landet.

Inbördeskriget kretsade kring politiska motsättningar men stora sociala skillnader bland folk har också lett till att konflikten förstärkts. FN:s arbete i Nepal går ut på att minska de sociala skillnaderna, ge bättre utbildning och skapa ett mer jämlikt samhälle.

Maoist-rebeller överlämnar vapen till UNMIN. Foto: UN Photo/Agnieszka Mikulska

Source: Uppsala Conflict database, FN-sambandet, Aschehoug og Gyldendals store norske leksikon, BBC, Dagsavisen

Inblandade länder

Läs mer om konflikten i Uppsala Conflict Database (Engelska)

Svenska FN-förbundet © 2017