Hopp til innhold

Sri Lanka

Efter att det 26 år långa inbördeskriget avslutades i maj 2009 har situationen stabiliserats på Sri Lanka, men det är lite som tyder på att myndigheterna vill ta tag i behovet av försoning och adressera konfliktens orsaker.

Uppdaterat 13.01.2016

Srilankiske myndigheter og Røde Kors distribuerer hvetemel fra Verdens matvareprogram til familier i Manmunai, Sri Lanka 2007. Foto: Brennon Jones/IRIN

Myndigheter på Sri Lanka tillsammans med Röda Korset distribuerar mjöl till familjer i Manmunai, Sri Lanka 2007. Foto: Brennon Jones/IRIN

De två största befolkningsgrupperna på Sri Lanka är singaleser och tamiler. Singaleserna utgör 75 procent av befolkningen och tamilerna 18 procent.

Tamiler diskrimineras

Sri Lanka har en lång tradition av att diskriminera landets tamilska minoritet. År 1956 antogs singalesiska som det enda officiella språket och år 1970 bestämde man att tamilerna bara skulle få tillgång till vissa kvoter av högre utbildning. Missnöjet växte inom den tamilska befolkningen och ledde till att grupper bestämde sig för att använda vapen i striden för sina rättigheter. Den gruppen som ganska fort skulle visa sig att bli ledande var de tamilska tigrarna (LTT). Denna gerillagrupp etablerades på slutet av 1970-talet och kämpade för en självständig tamilsk stat i den norra och östra delen av Sri Lanka.

Tamilerna lämnar politiken

År 1983 blev parlamentsmedlemmarna tvungna att avlägga ed på att de skulle jobba för ett enhetligt och samlat Sri Lanka. Det sista fick de tamilska representanterna att lämna parlamentet. År 1983 var också året för den första allvarliga sammandrabbningen mellan LTT och den singalesiska militären. Det var LTT som började stridigheterna. Angreppet utlöste våldsamma hämndaktioner riktade mot den tamilska civilbefolkningen och mellan 500 och 2000 tamiler dödades. LTT:s stöd hos den tamilska befolkningen ökade efter dessa händelser, särskilt på grund av att den singalesiska militären inte ingrep utan accepterade aktionerna. Detta blev upptakten till ett 26 år långt inbördeskrig som har tagit livet av ungefär 65 000 och tvingat ca 1.8 miljoner människor på flykt.

Gravplass på Sri Lanka. Foto: Ellen Hofsvang

Gravplats för omkomna tamilska tigrar nära Killinochchi, i Sri Lankas nordliga del. Foto: Ellen Hofsvang

Indiens inblandning i konflikten

Kriget har hela tiden primärt varit mellan LTT på den ena sidan och Sri Lankas myndigheter på den andra. Även om det har funnits andra tamilska motståndsgrupper har LTT under hela konflikten dominerat motståndskampen. Indien har spelat en viktig, om än lite oklar, roll i Sri Lanka-konflikten och delvis stöttat Sri Lankas myndigheter och delvis LTT. Tamilerna är hinduer och singalesernas diskriminering har gett tamilerna stöd hos den indiska befolkningen, särskilt av delstaten Tamil Nadu där det bor flera miljoner tamiler. Samtidigt har de centrala indiska myndigheterna varit rädda för att oroligheterna kan sprida sig även till Indien. På 1980-talet fick LTT omfattande ekonomiskt och militärt stöd från Tamil Nadu, men detta stoppades år 1991 av centrala indiska myndigheter. De indiska myndigheterna valde däremot att gå in med en fredsstyrka i de tamilska områdena år 1987. Detta skedde i förbindelse med ett fredsavtal där tamilerna lovades en viss suveränitet i de norra områdena mot att de gick med på avväpning. Problemet var att LTT aldrig skrev under avtalet utan endast av mindre upprorsgrupper. Så när indierna gick in bröt fullt krig ut mellan indiska styrkor och LTT. Även om Indien hade flera soldater var tamilerna bättre gerillakrigare och man stora förluster uppstod på bägge sidor.

Vapenvila år 2002, men utan effekt

Som del av en ny fredsprocess drogs de indiska soldaterna tillbaka år 1989. Detta resulterade dock bara i full mobilisering av LTT. Diverse försök till förhandlingar och att komma varandra närmare gjorde att man år 2002 fick ett avtal om vapenvila men avtalet har brutits över 3000 gånger och då i 90 procent av fallen av LTT. Konfrontationerna var hårdare än någonsin och fredsprocessen stod stilla. Från att ha haft en förhandlingsvillig regering på 1990-talet fick Sri Lanka nu en högerorienterad regering som satsar på en hård linje och ”krig för fred”. Tsunamin under julen 2004 drabbade Sri Lanka hårt och ödeläggelserna var också stora i de tamilska områdena. Många hoppades att med räddningsarbetet kunde få igång dialogen igen, men detta skedde dessvärre inte. Situationen förvärrades och blev ännu mer infekterad efter att Sri Lankas utrikesminister Lakshman blev mördad i augusti 2005. LTT anklagas för mordet men LTT nekar. 

Bildet viser oss hvilke utrolige krefter tsunamien som traff Sri Lanka i 2004 hadde, da store togsett ble kastet avgårde. Bilde: Brennon Jones/IRIN

Ett tågvrak på Sri Lanka dagen efter tsunamin. Foto: Brennon Jones/IRIN

Inbördeskriget trappas upp

Under 2006 hårdnade fronterna mellan LTT och regeringen på grund av upprepade sammandrabbningar över hela landet. Flera försök till ett nytt fredsavtal och eldupphör bröt samman efter att regeringen stängt huvudvägen till de norra områdena, vilket ledde till en humanitär kris i LTT:s viktigaste område. Under 2007 återerövrade regeringsstyrkorna området i öst, som hade varit under LTT:s kontroll sedan år 1994. Detta ledde till att gerillan förlorade en av sina viktigaste hamnar. Genom hamnen importerades stora mängder vapen och leveranser från Sydostasien. Under våren samma år genomförde LTT ett flygangrepp mot en av regeringsarméns flygplatser, en attack som gjorde LTT till den enda kända gerillan i världen med styrkor både på land, till sjöss och i luften. 

Myndigheterna bryter vapenvilan från år 2002

I januari 2008 bröt Sri Lankas regering formellt vapenvilan från 2002. En kort tid senare förlorade LTT den viktiga östkusten och under året drevs de längre och längre norrut på ön. Den viktiga staden Killinochchi, där gerillan hade upprättat egna polisstyrkor och politiska strukturer, tillfångatogs av regeringsstyrkor i början av år 2009. Kort därefter föll Elefantpasset och med detta fick regeringen fri väg till den norra staden Jaffna. Detta var en symboliskt viktig seger för regeringen som därmed kontrollerar Sri Lanka i hela dess längd, med undantag för små ställen i nordöst, där LTT fortfarande höll till.

Civilbefolkningen fångade i krigszonen

De sista striderna varade i flera månader. Civilbefolkningen försökte fly från områdena i nordöst men många hamnade mitt i striden. Den demilitariserade zon som hade upprättats för civilbefolkningen blev inte respekterad. I maj 2009 tvingades LTT ge upp. Vellupillai Prabhakaran, ledaren för LTT, dödades och för första gången hade regeringsmilitären kontroll över hela ön. Det råder lite tvivel om att bägge parterna i konflikten är skyldiga till förbrytelser och brott mot de mänskliga rättigheterna.

Tamilerna fängslade i flyktingläger

Enligt FN har 7000 civila dödats sedan januari 2009. De som flydde från krigszonen bor nu i överfyllda flyktingläger. Mer än 300 000 tamiler är frihetsberövade och får inte röra sig fritt inne eller utanför lägren. De har anhållits på grund av att den lankesiska regeringen vill försäkra sig om att ingen av dem tillhör LTT. Myndigheterna har lovat att alla tamiler ska släppas från lägren i slutet av december 2009. Flyktingarna har brist på vatten och har fått lite information om vad som skulle hända dem i framtiden. Hjälparbetare och journalister nekas inträde till lägren om de inte blir eskorterade av regeringsmilitären till bestämda områden.

Tamiler i en av flyktningleirene på Sri Lanka. Bilde: IRIN

Tamiler i ett av flyktingslägren på Sri Lanka. Foto: IRIN

Stabilisering

Säkerhetssituationen på Sri Lanka har förbättrats efter 2009. Det finns fortfarande stor militär närvaro i landet, särskilt i norra och östra delarna. Omkring 300 000 interna flyktingar har kunnat återvända till sina hemstäder. Dock är många fortfarande på flykt på grund av att deras hem är förstörda, minröjning pågår, infrastruktur och grundläggande offentliga tjänster saknas.

Sri Lankas regering har tillsatt en granskningskommission som skulle undersöka utreda konflikten, men den har haft lite trovärdighet internationellt. En panel tillsatt av FN:s generalsekreterare gav i april 2011 ut en rapport om krigsförbrytelser i landet. Rapporten meddelade att parter på båda sidor av inbördekriget har begått grymheter (t.ex. tortyr och sexuellt våld) mot civila och krävde en internationell granskning av eventuella krigsförbrytelser. Sri Lankas myndigheter har hävdat att rapporten var partisk. 2014 kritiserade FN:s kommisarie för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, Sri Lankas regeringen för att inte ta tag i och genomföra en oberoende granskning. Under hösten 2015 har FN:s råd för mänskliga rättigheter uppmanat landet att ta krigsbrotten till domstol.

Läget efter 2009 har varit relativt stabilt men under 2013 såg man tendenser av ökad oro i landet. Människor har demonstrerat utanför universitet, bland annat protesterat mot höjda bensinpriser. Det har också rapporterats om fler angrepp på hinduer och muslimer från militanta buddhistiska grupper. Sri Lankas regering har fått kritik för att inte ta de ökade hatbrotten mot religiösa minoriteter på allvar.

Trots att kriget är över är det lite som tyder på att myndigheterna vill ta tag i den underliggande konflikten mellan folkgrupperna, att det finns ett behov av försoning och neutrala rättegångar. Det internationella samfundet efterlyser konkreta politiska initiativ från myndigheterna som adresserar den långvariga konfliktens orsaker.

FN:s roll i konflikten

FN har inte skickat fredsstyrkor till Sri Lanka, men flera av FN-organisationerna har varit involverade i arbetet med konflikten. Bland annat har UNHCR och FN:s organisation för flyktingar engagerat sig i att hjälpa de som har flytt från de tamilska områdena till södra Indien.

Ban Ki-moon, FN:s generalsekreterare, besökte Sri Lanka kort tid efter att striderna var över i maj. Generalsekreteraren har uttryckt oro för alla de utmaningar som landet står inför och sade att FN kommer att stödja de lankesiska myndigheterna på ett antal områden:

  1. Återvändande av internt fördrivna flyktingar
  2. Politisk försoning
  3. Visa respekt och ta ansvar för de mänskliga rättigheterna

Source: Uppsala conflict database,Institutt for fredsforkning (PRIO), FN-sambandet, Aschehoug og Gyldendals store norske leksikon, BBC, Ny Tid

Inblandade länder

Läs mer om konflikten i Uppsala Conflict Database (Engelska)

Svenska FN-förbundet © 2017