Hopp til innhold

Ebola-epidemin

Ebola har under en kort period sedan mars 2014 spridit sig från Guinea i Västafrika till Nigeria, Sierra Leone, Liberia, Senegal och Demokratiska republiken Kongo. Över 4000 människor har förlorat sina liv till det dödhotande viruset. Epidemin kommer nu granskas i flera länder, men betraktas fortfarande som ett internationellt hot mot människors hälsa.

Uppdaterat 19.10.2014

Ebola-epidemin

Sjukdomen är en allvarligt livshotande virusinfektion. Den är också känd som ebola-hemorragisk feber, blödningsfeber och ebolafeber. Sjukdomen har fått sitt namn från floden Ebola i Demokratiska republiken Kongo (f.d. Zaire). Det upptäcktes först 1976 av två samtidiga utbrott i en by nära Ebolafloden i Kongo och i ett avlägset område i västra Sudan. Då tog sjukdomen ca 400 liv.

Ebola förekommer vanligen i geografiskt avgränsade områden där 10-400 personer dör. De flesta som smittats insjuknar och avlider inom en kort period, men då utbrott ofta inträffar på landsbygden dör sjukdomsutbrott ofta ut eftersom inget offer når att smitta andra. Det som är annorlunda med utbrottet den här gången är att viruset har kommit till städerna där det finns massor av människor, kollektivtrafik, fattigdom, avbrutna hälsovård och kris på grund av krig. Så massor av virke för infektionen att spridas.

Det nuvarande utbrottet är den största sedan viruset upptäcktes 1976. Ebolavirus utbröt i Guinea i Västafrika mars 2014, varefter viruset snabbt spred sig till Sierra Leone och Liberia, och i ett senare stadier till Nigeria, Senegal och Demokratiska republiken Kongo. Liberia, Sierra Leone och Guinea är de tre länder där epidemin har varit vanligast.

Vad gör det internationella samfundet?

I april gick FN:s Världshälsoorganisationen WHO och regeringarna i Sierra Leone, Guinea och Liberia samman för att lansera en 100 miljoner USD åtgärdsplan som en del av en intensifierad internationell, regional och nationell kampanj för att få utbrottet under kontroll. Under sommaren 2014 tog infektionen dock fart, och endast Läkare utan gränser(MSF) var ursprungligen närvarande med lättnad och medicinsk hjälp, tills WHO i början av augusti konstaterade att det var talan om ett internationellt nödläge.

WHO skrev i den senaste rapporten (per den 10:nde oktober 2014) att det är 8376 personer som hittills har smittats av i världen under detta utbrott och att 4024 nu har mist livet som följd.

Liberia är landet som hittills registrerat flest antal smittade (4076), varav cirka 2300 haft dödlig utgång. Sierra Leone har registrerat runt 2950 smittade och 930 döda. I Guinea har det hittills registrerats 1350 smittade och 778 dödsfall. Rapporten säger också att det fortfarande finns en ökning av antalet smittade människor i Liberia och Sierra Leone, men att situationen stabiliserats i Guinea.

Information till allmänheten är nyckeln till en stabilisering av epidemin

En viktig del i kampen mot ebola är upplysning om viruset till allmänheten. Dr Peter Clement, läkare i WHO i Monrovia i Liberia uppmanar människor i utsatta områden att vara medvetena om att ebola varken är en förbannelse eller en statlig plott, men en sjukdom.

Det är också viktigt att människor är medvetna om att det kan vara ödesdigert att själva begrava sina nära och kära på grund av den höga risken för infektion direkt efter att personen avlidit. Likaså uppmanar han att man inte längre hälsar på varandra med fysisk kontakt, det vill säga varken med kram eller med handslag, för att undvika risken för infektioner. Hittills har antalet bäddar i byn Foya, där Clement i dagslägret arbetar, minskats kraftigt från 140 till 40 på 8 veckor.

Konsekvenser för länderna

Sedan ebolautbrottet har i stort sett alla barer, restauranger och nattklubbar i Sierra Leone stängt. Som konsekvens av detta har Sierra Leones största bryggeri varit tvungen att kraftigt minska produktionen och avskeda 24.000 anställda. Epidemin har inneburit stora ekonomiska konsekvenser för många människor som förlorar sina levebröd genom att deras normala inkomster har minskat kraftigt eller försvunnit helt och hållet.

På grund av omfattningen av utbrottet, det finns många ställen där vårdpersonal upplever att de inte får sin lön. I de drabbade områdena är det redan underskott på läkare och vårdpersonal.

Fall av ebola utanför Afrika

Det första fallet som upptäcktes utanför Västafrika var i Spanien den 6 oktober, då en sjuksköterska där hade blivit smittad efter att ha behandlat en ebolainfekterad präst som var hemskickad från Sierra Leone.

Senare har fall upptäckts i Norge (där den smittade överlevde) och Texas i USA (där den smittade inte överlevde). 

Sjukdomens ursprung och smitta

Vi vet inte varifrån sjukdomen, men de hundar som lever i vissa områden av regnskog i Afrika tycks bära viruset och vara smittsamma, även om det inte har symtom. Icke-humana primater såsom schimpanser, gorillor och apor kan också påverkas av den, precis som människan. Men det nuvarande utbrottet tycks spridas genom överföring från människa till människa.

Infektion sker genom direkt kontakt med öppna sår, skärsår eller slemhinnor med blod eller andra kroppsvätskor eller sekret såsom avföring, urin, svett, saliv eller sperma från smittade människor. Den kan även överföras om en frisk persons öppna sår, skärsår eller slemhinnor kommer i kontakt med miljöer som förorenats med en ebolainfekterad persons vätska, såsom kläder, sängkläder eller använda nålar.

Folk är smittsamma så länge som deras blod eller kroppsvätskor innehåller viruset. Människor måste alltså vara under intensiv övervakning av medicinsk personal och ta laboratorietester för att säkerställa att viruset inte längre cirkulerar i deras system, innan de kan skickas hem.

Sjukdomsförlopp och symptom

När ebolavirus har kommit in i kroppen, får man efter 2-21 dagar influensaliknande symptom med svaghet, hög feber, muskelvärk, huvudvärk, buksmärtor och halsont. Därefter har patienter fått kräkningar, diarré, hudutslag, njur- och leversvikt. En av de mest allvarliga aspekterna av sjukdomen är allvarlig blödning, som förekommer i de inre organen och i huden. Dessa blödningar leder till döden hos upp till 90% av de infekterade. Detta är anledningen till sjukdomen kallas blödningsfeber.

Många av symptomen liknar dem som du får om du har kolera och malaria, som är vanliga sjukdomarna i områden där ebola har brutit ut. Många ebolapatienter feldiagnostiseras och behandlas för dessa sjukdomar innan de får reda på att de egentligen har ebola. I fattiga områden ställs den rätta diagnosen ofta för sent. Sen diagnos och feldiagnos gör risken för infektion ännu värre.

Behandling

Det finns idag inget botemedel mot sjukdomen, men vissa patienter överlever med tillbörlig omsorg, vilket ger kroppen de bästa förutsättningarna för att bekämpa viruset. Kritiskt sjuka patienter behöver intensivt stöd och vård eftersom de ofta är uttorkad pga. kräkningar, blödningar och diarré. Intravenösa vätskor, livsmedel, god hygien och smärtstillande medel är i många fall det viktigaste för läkningen, men det hela kan vara en utmaning i de områden där epidemin rasar, bara för att det finns så många fattiga.

Smittade eller personer som misstänks vara smittade bör isoleras för spridningen av viruset och behandlas av hälsoarbetare med stränga åtgärder för infektionskontroll. Detta innebär att personalen bär isoleringsdräkter, vilket tillsammans med isolering från andra människor kan vara skrämmande för de sjuka.

Trots de låga chanserna att överleva, finns det mycket som tyder på att du utvecklar immunitet mot viruset, när du har överlevt ebola en gång.

Vem har störst risk för att smittas av infektion?

- hälso- och sjukvårdspersonal

- Familjemedlemmar och andra i nära kontakt med smittade personer

- Sörjande och andra personer som har direkt kontakt med döda kroppar från de som smittats

Personer som tar hand om döda ebolasmittade är i hög risk för infektion, eftersom kropparna fortfarande innehåller viruset efter det att personen har avlidit. Det är viktigt att kropparna bränns och inte begravs, eftersom risken för infektion på det sättet kan reduceras.

Den höga risken för infektion kräver många försiktighetsåtgärder för vårdpersonal. Över 100 vårdanställda har smittats, till följd av att de tagit hand om ebola-patienter. Det kan hända de förbisett att använda tillräckligt skydd eller inte tillämpat det på rätt sätt. Det är oerhört viktigt att alla försiktighetsåtgärder i vårdhygien följs innan kontakt med smittade personer.

FN:s roll i konflikten

8 augusti WHO deklarerade att ebolautbrottet i Västafrika var ett hot mot människors hälsa av internationell omfattning, och lanserade beredskapsplaner för att förhindra spridning till grannländerna. 

28 augusti publicerade WHO en "färdplan" för att intensifiera de internationella insatserna. 

16 september lades en översikt över behov- och kravdokument fram för FN:s medlemsstater. Dokumentet omfattar följande sex månaderna av verksamheten i de tre mest drabbade länderna, Guinea, Liberia och Sierra Leone. 

19 september FN:s godkände generalförsamling ett nytt uppdrag för bekämpningen av ebola.

WHO syftar till att stödja förebyggandet av ebolautbrott med övervakningen och genom att stödja de utsatta länderna i att utarbeta beredskapsplaner. När ett utbrott upptäcks stödjer WHO landet med bland annat övervakning, engagemang av berörda samhällena, laboratorietjänster, infektionskontroll och stöd för säkra begravningspraktiker.

WFP har hittills levererat livsmedelsbistånd till mer än 430.000 människor som drabbats av ebolakrisen i Guinea, Liberia och Sierra Leone. Under FN:s uppdrag för Ebola Emergency Response (UNMEER) ökar WFP nu sina insatser till stöd för de övergripande humanitära insatserna.

Source:

Inblandade länder

Svenska FN-förbundet © 2017