Hopp til innhold

Georgien

Invånarna i både Sydossetien och Abchazien vill frigöra sig från Georgien, men georgiska myndigheter har liten förståelse för detta.

Uppdaterat 24.03.2014

Georgien har traditionellt sett haft en mångfaldig befolkning men ända sedan andra världskriget har det pågått en etnisk homogeniseringsprocess i landet. Georgiens politiska klimat har gjort att minoriteter som ryssar, armenier, greker och judar har lämnat landet. De etniska georgierna har allteftersom fått mer mark, samtidigt som de har blivit en tydlig majoritet.

Under tiden som Sovjetunionen långsamt löstes upp växte nationalistiska partier sig starkare i Georgien. Detta var partier med etniska georgier i centrala positioner, som tog till orda för ett starkt förenat Georgien. Den 9:e april 1991 röstade georgierna för att lösgöra sig från Sovjetunionen och fick då sin självständighet. Samtidigt valde Georgiens befolkning nationalisten Sviad Gamsakhurdia till president. Han talade för de etniska georgiernas sak och landets många minoriteter kände sig hotade.

I likhet med de andra tidigare sovjetstaterna, kastades Georgien omedelbart ut i internt kaos och väpnad konflikt. Gamsakhurdias politiska motståndare tog snabbt till vapen i kampen för att få honom avsatt. Dessutom förklarade sig både Sydossetien och Abchazien sig självständiga, vilket myndigheterna i huvudstaden Tblisi inte accepterade.

Sydossetien och kampen om självständighet

I Sydossetien, som ligger i norra Georgien, utbröt strider mellan osseter och georgiska militärer redan i december år 1991. Osseter är en etnisk grupp i Nord- och Sydossetien, som ligger på den ryska respektive den georgiska sidan av gränsen. Sydossetien har i långa perioder varit en självständig region, även under sovjettiden, och kände sig hotad av den nationalistiska retoriken hos de etniska georgierna.

När osseterna, i ett val som georgiska myndigheter såg som olagligt, röstade för att bryta sig loss från resten av Georgien, reagerade de georgiska myndigheterna med att sätta in militären. Osseterna fick stöd av osseter på den ryska sidan av gränsen och på så sätt också indirekt av Ryssland. Våren 1992 utbröt ett inbördeskrig i regionen innan man den sommaren fick till ett avtal om vapenvila och blev eniga om att etablera en fredsstyrka av ryska, georgiska och ossetiska soldater. Man blev dock inte eniga om en långvarig lösning på problemet.

Konflikten mellan georgiska myndigheter och osseter blossade upp igen år 2004, för första gången sedan 1992. Detta skedde i förbindelse med att man valde en ny president i Georgien, Mikheil Saakashvili, som hade som huvudmålsättning att göra Georgien till ett enat land. Hans strategi gick ut på att försvaga sydossetiska myndigheters auktoritet genom att stoppa smugglingen genom landet, som var de sydossetiska myndigheternas viktigaste inkomstkälla. Det sattes även igång stora humanitära aktioner i regionen, för att den sydossetiska lokalbefolkningen skulle bli vänligare inställda gentemot de georgiska myndigheterna.

Strategin misslyckades. Skepsisen växte i takt med tillströmningen av georgisk militär, något som av sydosseterna sågs som en förberedelse för militär invasion. Strider bröt ut i augusti 2004 och under en period var det på gränsen till att bli inbördeskrig. Fredsstyrkan bröt ihop då georgiska och ossetiska fredssoldater började slåss mot varandra. Ett nytt avtal om vapenvila undertecknades den 19:e augusti 2004.

En observatør-team fra FN-operasjonen UNOMIG besøker internt fordrevne flyktninger i landsbyen Zeda Etseri. (Foto: UN Photo/Justyna Melnikiewicz)

Ett observatörsteam från FN-operationen UNOMIG besöker internflyktingar i byn Zeda Etseri. Foto: UN Photo/Justyna Melnikiewicz

Abchazien och kampen om självständighet

Abchazien var tidigare ett viktigt produktionsområde för te, citrusfrukter och tobak och var under sovjettiden ett populärt turistmål för unionens politiska elit. Regionen har dock betalat dyrt för de senaste årens oroligheter och nu är det inte mycket kvar av landets tidigare storhet. Abchazien har haft olika grader av självständighet genom åren och har växelvis varit under georgisk och sovjetisk välde och var även under kort period självständigt. När abchazierna förklarade Abchazien självständigt år 1990 kom det som en del av självständighetsvågen i förbindelse med Sovjetunionens fall.

Innan man fick en öppen konflikt i Abchazien år 1991, var de etniska georgierna i flertal och utgjorde 44 procent av befolkningen. Även om bara 17 procent var abchazier, var det trots allt de som utgjorde regionens politiska och ekonomiska elit. Medan de etniska georgierna ville ha tätare band till den nya staten Georgien då den upprättades år 1991, ville abchazierna vårda förbindelserna med Ryssland. På bägge sidor gjorde sig väpnade grupper klara för strid och år 1992 bröt ett inbördeskrig ut i regionen.

Abchazierna fick i likhet med syd-osseterna stöd av ryssarna, som hade militära styrkor stationerade i området. Den georgiska hären blev tvungen att ge vika år 1993, något som var ett förödmjukande nederlag för den unga staten. År 1994 förklarade abchazierna sig som självständiga och georgiska myndigheter såg sig tvungna att gå med på vapenvila.

Det sattes in i en ryskledd fredsstyrka i Abchazien. Styrkan som upprättades efter mandat från Samväldet av oberoende stater (SOS), sattes in mot georgiska myndigheters vilja. De såg både fredsstyrkorna och de andra ryska styrkorna, som har varit i Georgien sedan Sovjettiden, som rysk ockupation.

En aspekt som komplicerar konflikten är att medan abchazierna får hjälp av ryssarna så stöttas abchazierna även av ryssarna fiender tjetjenerna (se Tjetjenien). Detta skylls på historiska förhållanden som har gjort tjetjenerna och abchazierna till viktiga allierade.

På hösten 2007 blossade det upp nya demonstrationer i Georgien. Dessa var de största sedan revolutionen år 2003. Det var oppositionen i landet som stod bakom demonstranterna och utgångspunkten var påståenden om ett mycket mer auktoritärt styre och korruption. Presidenten i landet flyttade nästa parlamentsval till hösten 2008.

En FN-observatör och en civil polis patrullerar i Abchazienregionen Foto: UN Photo/Justyna Melnikiewicz

Ny oro och konflikt med Ryssland

I augusti 2008 uppstod det ny spänning mellan Georgien och Ryssland. En georgisk militäraktion i Sydossetien ledde till ett militärt svar från den ryska sidan. Den 7:e augusti 2008 angrep Georgien sydossetiska styrkor och tog kontroll över den sydossetiska staden Tskhinvali och närliggande områden. Ryssland svarade med en motoffensiv och skickade in styrkor i Sydossetien från det ryska Nordossetien och att driva ut de georgiska styrkorna. Kort efter att händelserna i Sydossetien påbörjade abchaziska separationsgrupper, stöttat av Ryssland, en offensiv för att få kontroll över Kodoridalen i norra Abchazien.

EU och Frankrike intog rollen som förhandlare för att få igenom en vapenvila mellan parterna, samtidigt rapporterades det om flera bombningar av Gori. I Abchazien hävdade separationsgrupper att de hade fått kontroll över Kodoridalen. Den 15:e och 16:e augusti signerade Saakashvili och Medvedev ett fredsavtal utarbetat av EU. Ryssland önskade samtidigt att ytterligare säkerhetstilltagande måste på plats för att de ryska soldaterna skulle kunna dras tillbaka helt och var även skeptiska till den delen av avtalet som krävde full tillbakadragning till den punkten där styrkorna hade vart den 7:e augusti.

Den 26:e augusti 2008 valde Ryssland att erkänna de två utbrytarrepublikerna som självständiga och fick kritik för detta från flera håll. Flera länder och internationella organisationer fördömde åtgärden och endast Nicaragua utöver Ryssland har erkänt Sydossetien och Abchazien som självständiga republiker. Flera länder anser att Ryssland överdrev sitt våld i Georgien och att landet med sitt miltära svar på konflikten i Sydossetien bröt Georgiens suveränitet. När det kommer till vem som startade kriget har de båda sidorna skyllt på varandra. Ryssland säger att de svarade på den georgiska attacken mot Sydossetien och Georgien hävdar att deras verksamhet var en följd av att stora mängder ryskt krigsmaterial skeppades från Ryssland till Sydossetien. Konflikten drev tusentals människor på flykt inom Georgien och många från Sydossetien tog vägen till Nordossetien som är under rysk kontroll.

Under 2008 satte EU och OSSE, in en observatör för att se till att stabiliteten i området bibehölls och att Georgien och Ryssland höll fredsavtalet. Myndigheterna i Abchazien och Sydossetien har dock vägrat EU:s observatörer tillträde till områden under deras kontroll.

Efter fredsavtalet 2008

Konflikten har inte lösts trots fredsavtalet 2008. Under 2009 och 2010 har flera förhandlingsrundor genomförts i Genève, gemensamt arrangerade av EU, OSSE och FN. Den politiska statusen för Abchazien och Sydossetien har inte diskuterats istället har man fokuserat på säkerhet och humanitära frågor. Få konkreta resultat har uppnåtts hittills. Ryssland har inte uppfyllt de viktigaste bestämmelserna i fredsavtalet och har stärkt sin militära närvaro i Abchazien och Sydossetien. Situationen i Sydossetien och Abchazien är fortfarande svår med stängda gränser och en osäker humanitär situation.

Georgien vill samarbeta med västerländska aktörer som USA, NATO och EU, och har ansökt om medlemskap i NATO. Ryssland ser NATO som ett säkerhetshot och är emot detta.

I november 2011 undertecknade Georgien och Ryssland ett avtal som medger ryskt medlemskap i WTO (World Trade Organization). Ryssland har arbetat i 18 år för ett medlemskap i WTO, och Georgien har under de senaste åren varit den enda av organisationens 153 medlemsländer som inte har gått med på att släppa in ryssarna. En viktig punkt i avtalet är att internationella observatörer ska övervaka handeln som går genom Ryssland-stödda, men formella georgiska utbrytarregionerna, Abchazien och Sydossetien. Ryssland avvisade tidigare sådan kontroll utifrån.

FN:s roll i konflikten

Mellan 1993-2009 hade FN en observationsstyrka med 100 militära observatörer från olika länder i Georgien. De såg till att parterna i konflikten inte bröt villkoren i vapenvilan som hade undertecknats av respektive Sydossetien och Abchazien. Styrkan hade även, som en del av sitt mandat, som uppgift att övervaka de ryssledda SOS-styrkorna samt bevaka rysk aktivitet i området. FN:s observationsstyrka skulle även övervaka människorättssituationen i Sydossetien och Abchazien samt se till att inga soldater fanns i säkerhetszonen som upprättats för att hålla de olika militära styrkorna ifrån varandra.

I juli 2009 lämnade FN observatörerna Georgien efter att Ryssland hade blockerat en förlängning av mandatet i säkerhetsrådet.

Source: Uppsala conflict database, Institutt for fredsforskning (PRIO), Ascehoug og Gyldendals store norske leksikon, Involve yourself, CIA The world factbook, NRK, Norsk utenrikspolitiske institutt

Inblandade länder

Läs mer om konflikten i Uppsala Conflict Database (Engelska)

Svenska FN-förbundet © 2017