Hopp til innhold

Tjetjenien

Republiken Tjetjeniens självständighetsförklaring från Ryssland år 1991 var början på ett krig som skulle vara i 20 år. Mer än 150 000 människor dog i konflikten som under de senaste åren har spridit sig till resten av Kaukasus.

Uppdaterat 03.02.2016

Barn som titter ut av en vegg som har blitt bombet. Tsjetsjenia 2008

Barn som tittar ut genom en vägg som har blivit bombad. Tjetjenien 2008. Foto: LOreBoNoSi/Flickr

Kriget i Tjetjenien är ett av de mest brutala krigen sedan andra världskriget. Mer än 150 000 människor ska ha omkommit och 300 000 människor har tvingats på flykt. I detta kriget har Ryssland försökt att säkra kontrollen över utbrytarrepubliken. Många brott mot de mänskliga rättigheterna har begåtts av båda sidorna. Upproret i Tjetjenien är för tillfället kvävd men konflikten har spridit sig till flera grannrepubliker i regionen.

Bakgrund

Området i det nordliga Kaukasus var fram till mitten av 1800-talet ett lapptäcke av oberoende stater med skiftande gränser. Området erövrades av Ryssland på mitten av 1800-talet och blev senare införlivat i Sovjetunionen. När Sovjetunionen upplöstes år 1991 deklarerade den ryska republiken Tjetjenien sig som en självständig stat. Självständighetsförklaringen accepterades inte av Ryssland men ryssarna gjorde ingen militär intervention.

Den nya staten omtalade sig själv som den tjetjenska republiken Ichkeria men lyckade aldrig att säkra något internationellt stöd för sitt krav om självständighet. Georgien var det enda landet som erkände republikens självständighet. Mycket gick fel i republikens strävan efter självständighet. Presidenten i landet, Dzhokhar Dudayev, hade tagit makten genom en statskupp. Med bakgrund som general i flygvapnet saknade Dudayev både politisk och ekonomisk erfarenhet. Landets ekonomi försämrades och år 1992 bröt sig republiken Ingusjetia ut från Tjetjenien. Ingusjetia blev inom en kort tid åter igen införlivat i Ryssland. Tjetjenien var nu till ytan en mycket liten stat; ungefär hälften så stor som Nederländernas totala area.

Presidenten lyckade heller inte skapa försoning med Ryssland eller med Tjetjeniens interna opposition. Dudayev avvecklade det ryska alfabetet och bestämde sig för att ryska inte längre skulle undervisas i skolan, något som gjorde att många ryssar som bodde i Tjetjenien flydde landet. Oppositionen ökade i Tjetjenien och många tog till vapen för att avsätta presidenten. År 1993 förberedde parlamentet i Tjetjeniens huvudstad Grozny en misstro omröstning mot presidenten men innan detta kunde genomföras upplöste Dudayev parlamentet.

Det första tjetjenska kriget

Desillusionerade över Dudayevs politik försökte oppositionen i oktober 1994 att genomföra ett väpnat statskupp mot presidenten, stöttat av ryska myndigheter. Statskuppen misslyckades och den ryska konspirationen bakom kuppen avslöjades för omvärlden. Ett förtital ryska tanks och soldater arresterades.

Nederlaget var en stor förödmjukelse för ryssarna som bestämde sig för att det var nog. I december 1994 inledde den ryska presidenten Boris Jeltsin ett stort militärt angrepp på Tjetjenien. Avsikten var en snabb militär operation mot huvudstaden Grozny för att avsätta Dudayev och återupprätta lugnet i republiken.

Militäroperationen var dock dåligt förberedd både taktiskt och politiskt. Många i det ryska befälet nekade att delta i ett krig som de menade var mot Ryssland egna folk och tusentals soldater deserterade. Samtidigt led armén stora förluster de inledande månaderna. Istället för att acceptera nederlaget tog Jeltsin till tyngre vapen. Flyg och artilleri sattes in för att stoppa upproret, något som bidrog till att tjetjenerna samlade sig bakom Dudayev.

Kvinna som sörjer vid en gravplats i Grozny, Tjetjenien 2008

Kvinna som sörjer vid en gravplats i Grozny, Tjetjenien 2008. Foto: AP/Musa Sadulayev/Flickr 

I Grozny mötte ryssarna hårt motstånd från tjetjenerna. Efter ett misslyckat första angrepp satte Ryssland in bombflygplan och attackerade huvudstaden dagligen. Mellan 27 000 och 35 000 människor dog under fem veckor. Protesterna från oppositionen i Ryssland och från omvärlden var stor men Jeltsin vägrade ändra sig.

Under 1995 försökte ryssarna att återvinna kontrollen över resten av republiken. Kriget blev mer och mer brutalt och i byn Samashki massakrerade desillusionerade ryska styrkor mer än 100 människor i ett av de många krigsbrotten i Tjetjenien. Ingen har hållts juridiskt ansvarig för händelsen. Tjetjenernas president Dudayev dödades i ett ryskt flygangrepp i april 1996. Hans efterträdare blev general Aslan Maskhadov som inte ville kapitulera. På rysk sida blev kriget mer och mer impopulärt och många ville inleda fredssamtal med Maskhadov. I juli 1996 tvingades ett fredsavtal fram där ryssarna lovade att dra sig tillbaka. Tjetjeniens vidare status som självständig stat enades inte parterna om.

Det andra tjetjenska kriget

När ryssarna drog sig tillbaka ur Tjetjenien lämnade de ett land i upplösning. En rad krigsherrar, bland annat Shamil Basajev, hade radikaliserats av kriget och ville inte låta sig styras av den tjetjenska presidenten. Landets ekonomi var förstörd och löften om pengar från Ryssland till återuppbyggning uppfylldes aldrig. Oberoende krigsherrar opererade i bergen och använde kidnappningar för att samla pengar till vidare krigsföring.

Kriget hade också attraherat sig arabiska krigare med erfarenhet från Afghanistan. En av dessa var den saudiarabiske Ibn Al-Khattab som hade en annan agenda än de tjetjenska nationalisterna. Tillsammans ned Shamil Basajev ville Al-Khattab fortsätta kriget med ryssarna och i augusti år 1999 ledde de två 1000 man i en privat överraskningsattack på den ryska grannrepubliken Dagestan. Attacken slogs tillbaka men skapade stor skräck hos den ryska befolkningen. Den tjetjenska presidenten, Aslan Maskhadov, fördömde attacken och erbjöd Ryssland hjälp i jakten på Al-Khattab och Basajev, något som möttes av lite stöd i Ryssland. Istället gjorde en rad terrorbombningar mot ryska bostadskomplex till att president Jeltsin, och hans nya statsminister Vladimir Putin, bestämde sig för att invadera Tjetjenien på nytt.

I oktober 1999 började det andra kriget mot Tjetjenien. Ryssarna avancerade med större varsamhet och med fler styrkor än förra kriget. Trots att den tjetjenska presidenten flera gånger erbjöd fredssamtal nekade Jeltsin och Putin till detta. Mashkadov, som inte hade lyckats samla landet som president, lyckades att samla alla separatistgrupper bakom sig i försvaret mot Ryssland. Civilbefolkningen mer drabbat än kriget år 1996. Mer än 350 000 människor flydde landet.

Under februari 2000 hade ryska styrkor ännu en gång erövrat Grozny. Även om Mashkadov och Basajev fortsatte gerillakriget i bergen lyckades de aldrig att återta huvudstaden. En ny konstitution som underströk att Tjetjenien var en del av Ryssland undertecknade och Akhmad Khadyrov blev tillsatt som president i Tjetjenien.

Under åren som följde utförde Basajev en rad terrorattentat mot den ryska civilbefolkningen. År 2002 togs hundratals människor som gisslan i en terroraktion mot en teater i Moskva och år 2004 attackerade terroristerna en barnskola i ryska Beslan. Bägge aktionerna medförde till flera hundra dödsfall. Samtidigt erbjöd den tidigare tjetjenska presidenten Maskhadov till nya fredssamtal utan att få gehör i Moskva. Vladimir Putin förklarade kriget avslutat i april 2002. Trots detta fortsatte gerillakriget ett par år tills Maskhadov dödades av ryska styrkor i mars 2005. Sedan dess har upproren i Tjetjenien blivit mer eller mindre nedslagna. Basajev dödades av ryska soldater år 2006.

Soldat i stridsvogn, Tsjetsjenia 2005.

Soldat i stridsvagn, Tjetjenien 2005. Foto: LOreBoNoSi/Flickr

Dagens konflikt

Ryssland förklarade år 2009 att situationen i Tjetjenien var "normaliserad". Republiken styrs idag av Ramzan Khadyrov, en tjetjensk president med diktatoriska fullmakter från Moskva. Oppositionen i republiken förtrycks med alla tillgängliga medel.

Likväl existerar det fortfarande rebellgrupper som slåss mot Khadyrov och Ryssland. Många radikaliserade islamister från Tjetjenien slåss idag för en oberoende islamsk stat som sträcker sig tvärs över alla de ryska republikerna i Kaukasus. De senaste åren har situationen varit som värst i Dagestan, en grannrepublik till Tjetjenien. År 2010 rapporterades 378 dödsfall i Dagestan till följd av olika terrorattentat, vilket kan jämföras med 127 dödsfall i Tjetjenien. Så sent som 2014 dödades 16 personer då miliser skjöt sin väg in i Grozny i Tjejenien och angrep ett mediehus och en skola där.

Konsekvenser

Det mänskliga lidandet som följde de två krigen i Tjetjenien har varit enorma. Som följd av krigen gick det tjetjenska samhället i fullständig upplösning. Statistiken över antalet döda i konflikten varierar mellan 150 000 och över 200 000 dödade. Hundratusentals människor har drivits på flykt. Fortfarande är tusentals människor saknade. Tjetjenien är idag det område i världen med störst problem med landminor.

Kriget har också lett till andra spår i både det tjetjenska och ryska samhället. 25 000 barn i Tjetjenien har förlorat en eller båda föräldrarna i krigen och en hel generation med barn visar symptom på stora psykologiska trauman.

I Ryssland har kriget medfört ökande rasism och intolerans mot främmande människor, speciellt mot människor med kaukasiskt ursprung. Extrem nationalistiska och rasistiska rörelser har växt fram, ett fenomen som myndigheterna har varit försiktiga med att slå ned. Nynazistiska och nationalistiska organisationer i Ryssland använder ofta våld och det registrerar ett stort antal rasistiskt motiverade mord. Krigen gjorde det även möjligt för president Vladimir Putin att stärka greppet om det civila samhället och förtrycka delar av oppositionen som var emot krigen. Många menar att krigen har bidragit till att den demokratiska utvecklingen i Ryssland har stannat upp.

FN:s roll i konflikten

FN har inte skickat fredsbevarande styrkor till Tjetjenien och detta beror på organisationens tradition är att hålla sig borta från interna konflikter. Det har hävdats att Tjetjenien inte kan betraktas som en intern konflikt inom Ryssland, men än så länge har Ryssland satt stopp för FN: s säkerhetsråd att inte läggas sig i. FN: s flyktingkommissariat, som syftar till att hjälpa de många tjetjenska flyktingar, var under en period tvungna att dra sig ur Tjetjenien, som en följd av det svåra säkerhetsläget. Under flera perioder har FN tvingats dra tillbaka biståndsarbetare eftersom säkerhetsläget har varit dålig.

Source: Uppsala conflict database, Institutt for fredsforkning (PRIO), Aschehoug og Gyldendals store norske leksikon, Involveyourself, BBC

Inblandade länder

Svenska FN-förbundet © 2017