Hopp til innhold

Djibouti

Republiken Djibouti

Djibouti har blivit ett viktigt nav i Afrika på grund av sitt läge vid inloppet till Röda havet. Efter över 20 år som enpartistat har utvecklingen av demokratin i landet börjat gå i en positiv riktning.

Uppdaterat 20.03.2014

Geografi och miljö

Djibouti är ett av Afrikas minsta länder. Nästan 90 % av landet består av öken med vulkaner och saltsjöar där nomadiska boskapsskötare lever. Den salta Assalsjön som ligger 150 meter under havsnivån är den lägsta punkten på den afrikanska kontinenten och den näst lägsta i världen. Området runt sjön är också en av jordens varmaste platser med temperaturer på över 50 °C. Endast i de norra bergen är vegetation närmast heltäckande. 2/3 av befolkningen bor i huvudstaden och resten lever på den relativt bördiga kustremsan längs Tadjourabukten. Djibouti lider av torka och är inte särskilt fruktbart. Eventuellt regn faller i november och då oftast i högst 20 dagar. Dessutom ökar salthalten i vattenkällorna vilket leder till vattenbrist för befolkningen. Förorening av dricksvattenkällor är också ett stort problem. Skogarna hotas av expanderande jordbruksområden och därför har många djurarter blivit utrotningshotade. Myndigheterna har förbjudit jakt men förbudet respekteras inte.

Earth Ecoprint

1.1 jordklot

Om alla människor i världen skulle ha samma konsumtionsnivå som en genomsnittlig invånare i Djibouti, skulle vi behöva 1.1 jordklot.
Se indikatorn som visar ekologiska fotavtrycket.

Historia

I Djibouti dominerar de två etniska grupper; den somaliska issaklanen i söder och afarfolket i norr. Afarerna kom från den arabiska halvön 200 år f.kr men issafolket jagade senare bort dem från områdena i söder. Båda folkgrupperna var nomader. På 800-talet kom muslimska missionärer islam till området och i 700 år kontrollerade araberna handeln i regionen. Under senare hälften av 1800-talet övertog Frankrike successivt kontrollen över dagens Djibouti och år 1897 blev området en fransk koloni. 60 år senare fick Djibouti långtgående självstyre, men befolkningen, i synnerhet issafolket, krävde full självständighet. Detta uppnåddes via en folkomröstning år 1977 då republiken Djibouti föddes. Ledaren för ett issadominerat parti, Hassan Gouled Aptidon, valdes till president. År 1981 förbjöd Gouled alla partier utom sitt eget och när han omvaldes 1987 ökade spänningarna mellan folkgrupperna. Fem år senare utbröt inbördeskrig. Front pour la Restoration de l'Unité et de la Démocratie (FRUD), en oppositionell afargrupp kämpade mot regeringsstyrkorna under hela 1990-talet. Först år 2000 lade bägge parter ned sina vapen.

Samhälle och politik

År 1992 avskaffades enpartisystemet efter påtryckningar från Frankrike och tio år senare försvann begränsningen på fyra tillåtna parter. Djibouti har presidentstyre efter fransk modell, men valsystemet gör att det största partiet, det issadominerade Rassemblement populaire pour le Progrès (RPP), är överrepresenterat i parlamentet. RPP har lett landet sedan självständigheten. Personliga band och klantillhörighet har spelat en stor roll i landets politik. Rivaliteten mellan Issa och Afar har varit en källa till oroligheter. År 2001 blev Dileita Afar premiärminister och maktbalansen mellan de etniska grupperna har därefter blivit mycket bättre.Trots detta anklagas regeringen ständigt för brott mot mänskliga rättigheter. 

Djibouti leder både en västvänlig och proarabisk politik. Det visar sig både i utrikespolitiken och i rättssystemet. Landet blandar sharia, islamisk lag, med det franska rättssystemet.  Det strategiska läget vid inloppet till Röda havet gör landet attraktivt för västländer med intressen i Afrika. Banden till Frankrike är starka, och en amerikansk militärbas har etablerats i landet som ett led i kriget mot terrorismen. 

Ekonomi och handel

Hamnen i huvudstaden Djibouti är mycket viktig för godstransporter till och från Röda havet. Sedan år 1981 har det varit en frihamn, vilket innebär att området ligger utanför landets tullgräns. För Etiopien är detta den viktigaste hamnen för utrikeshandel. På motsvarande sätt är Djibouti helt beroende av att Etiopien använder hamnen eftersom över 90 % av varorna som passerar hamnen är på väg till eller från Etiopien. Även andra afrikanska länder använder hamnen som en mellanstation i utrikeshandeln. Djibouti är beroende av utländskt bistånd. Frankrike är den största bidragsgivaren, men USA ger allt mer. Stora delar av landets inkomster kommer i form av betalningar för upprätthållande av utländska militärbaser i landet. Eftersom Djibouti huvudsakligen består av öken är jordbruksmöjligheterna begränsade. Landet importerar därför 80 % av alla livsmedel, främst från Etiopien. Eftersom området är vulkaniskt försöker man utvinna jordvärme. Förhoppningen är att landet ska bli självförsörjande på energi och kunna vidareexportera, men arbetet går långsamt. Idag exporterar Djibouti boskap och läder.

Kort om

Flagg

Huvudstad:

Djibouti

Etniska grupper:

Somali 60 %, afar 35 %, andra/ingen/ospecificerad 5 %

Språk:

Franska (officiell), arabiska (officiell), somali, afar

Religion:

Muslimer 94 %, kristna 6 %

Politisk ledare:

Ismaïl Omar Guelleh (president)

Befolkningsmängd:

899 658

Areal:

23 200 kvadratkilometer

Valuta:

Djiboutisk franc

BNI per citizen:

3 282 PPP$

Nationaldag:

27 juni

Medlemskap/deltagande

Andra landprofiler

Svenska FN-förbundet © 2017