Hopp til innhold

Namibia

Republiken Namibia

Namibia är ett av världens torraste och mest glest befolkade länder. Landet blev självständigt så sent som år 1990 och kämpar med stora inkomstskillnader.

Uppdaterat 30.10.2013

Geografi och miljö

Namibia är ett stort land med en kuststräcka på över 160 mil. Den torra Namiböknen sträcker sig i ett smalt bälte längs kusten. Längre österut övergår landskapet i högplatåer. Några floder skär genom det annars torra landskapet och bildar bördiga områden där merparten av befolkningen bor. Längs landets östra gräns mot Botswana börjar den enorma Kalahariöknen och i norr utbreder sig långsträckta slätter med gles buskvegetation. Mer än en tredjedel av Namibia består av ökenområden och det är höga temperaturer och lite nederbörd under hela året. Landet drabbas ofta av torka och det kan gå flera månader utan regn. Bristen på rent dricksvatten är också ett av de största miljöproblemen. Det torra klimatet gör också att den glesa åkermarken utsätts för erosion och nedbrytning.

1973
2005

Walvisbukten är ett frihandelsområde som är viktigt för Namibias import och export av varor. Saltutvinningen som drivs i området är av den miljövänliga typen. Läs mer

Historia

För omkring 1000 år sedan beboddes Namibia av det nomadiska Sanfolket. Efter 1000-talet började andra folkgrupper som Khoikhoi och olika bantufolk att bosätta sig i området och små kungariken växte fram längs flodstränderna. Portugisiska sjömän lade flera gånger till vid kusten på 1400-talet men begav sig aldrig in i landet. Först på 1800-talet började Namibia utforskas av personer utifrån. Invånare på flykt från det brittiska styret i Kapkolonin (dagens Sydafrika), handelsmän och missionärer började bosätta sig i området och använde i många fall infödingarna som slavar. Under Berlinkongressen år 1885 blev området tysk koloni under namnet Tyska Sydvästafrika. Kolonialmakterna fördelade huvuddelen av sina resurser på mer än 10 000 tyska invandrare, vilket ledde till att herero- och namafolken gjorde uppror. Tyskarna slog ned upproret hårt och dödade mer än 65 000 hereroer och 20 000 namaer. Under andra världskriget blev Namibia ockuperat av Sydafrika, en ockupation som i realiteten varade tills landet blev självständigt år 1990. I slutet av 1990-talet slog regeringen ned ett uppror i Capriviregionen i nordöstra Namibia. I detta område vill många göra sig fria från Namibia. Efter upproret slogs ned har landet varit politiskt stabilt.

Samhälle och politik

Namibia styrs av en president som är regeringschef, statschef och överbefälhavare. Både parlamentet och presidenten väljs på fem år. Namibisk politik domineras av den marxistiska befrielserörelsen SWAPO som kämpade mot Sydafrikas apartheidstyre i landet från år 1966 till 1989. SWAPO har förlorat en del av sin popularitet på grund av inblandning i inbördeskriget i Angola och Demokratiska republiken Kongo, men åtnjuter fortfarande en majoritet i parlamentet. Oppositionen har anklagat SWAPO för valfusk och menar att partiet har för stor makt, men internationella valobservatörer godkände det förra valet. Landets myndigheter respekterar i stort sett invånarnas rättigheter. Precis som flera närliggande länder i södra Afrika kämpar Namibia med att omfördela mark som ägdes av det vita minoritetsstyret under kolonialtiden. Landet har även drabbats av hiv-/ aids-epidemin och har bland de största inkomstklyftorna i världen.

Ekonomi och handel

Namibia är rikt på mineraler och fiskresurser, och dessa två branscher dominerar ekonomin. Landet är världsledande inom exklusiva diamanter, silver och zink. Intäkterna från mineralindustrin fördelas emellertid mycket ojämnt hos befolkningen som fortfarande har stora skillnader mellan de vita och svarta. Merparten av den fattiga, svarta landsbygdsbefolkningen arbetar inom jordbruket och producerar för eget bruk. Namibia har högre kreditvärdighet och lägre korruption än många andra länder i regionen. Trots detta går den ekonomiska utvecklingen sakta. En av förklaringarna är den lilla hemmamarknaden bristen på kvalificerad arbetskraft. Namibia kämpar med att skapa nya arbetstillfällen och år 2010 var 51 procent av befolkningen är arbetslös. Under de senaste åren har regeringen försökt locka utländska investerare till landet och enkla industriföretag inom industri har etablerats. Under den globala finanskrisen år 2008 halverades intäkterna från diamantindustrin men under de senaste åren har ekonomin åter börjat växa. Namibias ekonomi är starkt knutet till den sydafrikanska ekonomin.  

Kort om

Namibias flagg

Huvudstad:

Windhoek

Etniska grupper:

Ovambo 50 %, kavango 9 %, herero 7 %, damara 7 %, nama 5 %, caprivi 4 %, baster 2 %, tswana 0,5 %, andra/ospecificerad/ingen 12,5 %

Språk:

Engelska, afrikaans, tyska, diverse stamspråk

Religion:

Kristna 80-90 %, andra/ospecificerad/ingen 10-20 %

Befolkningsmängd:

2 392 370

Government:

Republik

Areal:

825 418 kvadratkilometer

Valuta:

Namibisk dollar, rand

BNI per citizen:

10 414 PPP$

Nationaldag:

21 mars

Satellitbilder

Industri: Walvisbukten

Medlemskap/deltagande

Andra landprofiler

Krig och konflikter

Svenska FN-förbundet © 2017