Hopp til innhold

Oman

Sultanatet Oman

Oman var stängt för omvärlden fram till 1970, då sultanen Qabous bin Said tog makten. Trots stora oljeintäkter är arbetslösheten hög och invånarna har liten möjlighet att påverka politiken.

Uppdaterat 13.09.2016

Geografi och miljö

Oman är ett ökenland med en bördig kustremsa i nordost och sydväst. Kustlandskapet växlar mellan slättlandskap och branta berg som stupar ned i havet. Det högsta berget är Jabal ash-Sham på 3035 meter. Landet har ett varmt och torrt ökenklimat med en medeltemperatur på mellan 20 och 35 °C, och är nästan utan vegetation. I oaserna och längs kusten växer grupper av dadelpalmer.

De flesta av Omans däggdjursarter är små djur som näbbmöss, igelkottar, fladdermöss och rödrävar. Stora rovdjur som leoparder, randiga hyenor och ökenlo är nästan helt utrotade på grund av jakt. Oman har ett rikt fågelliv med enorma mängder fåglar som rastar i Oman under vår- och höstflyttning eller övervintrar.

Landet har en liten tillgång på färskvatten och avsaltat havsvatten täcker idag stora delar av vattenförbrukningen. Miljöproblemen i Oman är försaltning av jorden samt förorening av kusten på grund av oljeutsläpp.

Earth Ecoprint

1.9 jordklot

Om alla människor i världen skulle ha samma konsumtionsnivå som en genomsnittlig invånare i Oman, skulle vi behöva 1.9 jordklot.
Se indikatorn som visar ekologiska fotavtrycket.

Historia

Oman var bebott redan 3000 år f.kr. Från runt 500 f.kr och tusen år framöver var landet en del av det Persiska riket. Oman var ett av de första länderna som konverterade till islam och på 700-talet grundade Oman sin eget imamskap. Imamen var politisk och religiös ledare för landet.

Den stora öknen gjorde Oman isolerat, något som främjade sjöfarten. Omanska sjöfarare seglade till Kina på 1400-talet och landet blev tidigt ett handelscentrum på den arabiska halvön. När portugiserna kom till Oman år 1507 fann de livliga handelsstäder längs kusten. De tog full kontroll över området tills de blev utkastade 150 år senare. År 1749 tog Ahman ibn Said över makten och sedan dess har Saiddynastin haft makten i Oman. År 1965 utbröt ett inbördeskrig när ”Popular Front for the Liberation of Oman”, stödda av Kina, Sovjetunionen och Sydjemen, krävde självständighet för det omstridda Dhofarområdet. Kriget varade till år 1975, då upproret slogs ned med militär hjälp från Storbritannien, Jordanien och Irak.

Fram till år 1970 var Oman isolerat från omvärlden på grund av den ultrakonservativa sultanen Said bin Taimour. Taimour avsattes av sin egen son, Quabous bin Said, i en statskupp år 1970. Qabous hade studerat i Storbritannien. Han öppnade upp för kontakt mellan Oman och andra länder samt påbörjade en omfattande moderniseringsprocess.

Samhälle och politik

Oman är ett sultanat (ett slags monarki) och all makt är samlad hos sultanen. Även om Qabous bin Said under 1990-talet upprättade ett parlament och antog en grundlag, har invånarna i Oman ingen praktisk möjlighet att påverka politiken i landet. Parlamentet har två kamrar; underhuset som väljs av folket och överhuset som tillsätts av sultanen för en fyraårsperiod. Parlamentet är emellertid endast ett rådgivande organ. All makt ligger hos sultanen och regeringen han valt. Det finns inga politiska partier i landet. 

Oman är det enda landet i världen som har ibadisk islam som statsreligion. Ibadismen är en konservativ inriktning som skiljer sig från sunni och shia. I grundlagen står det att sultanens efterträdare ska tillkännages av Saidfamiljen senast tre dagar efter den gamle sultanens död. Om detta inte sker ska försvarsrådet utnämna den efterträdare den döde sultanen själv ville ha. Det råder spänning kring vem som ska överta tronen från sultan Qabous bin Said, eftersom han inte har några egna barn.

Under den arabiska våren år 2011 utbröt protester i Oman. Demonstranterna protesterade mot hög arbetslöshet och korruption, samt krävde att underhuset skulle få mer verklig makt över politiken i landet. Sultanen och regeringen svarade genom att tillmötesgå några av kraven, och Qabous bin Sid är fortsatt en relativt populär ledare.

Ekonomi och handel

Traditionellt har Omans ekonomi dominerats av jordbrukssektorn. En kombination av lån från Saudiarabien, oljefyndigheter och Qabous moderniseringsprojekt har emellertid skapat en stor ekonomisk tillväxt efter år 1970. Landets ekonomi är nu beroende av olje- och gasindustrin. 2013 stod den för ungefär hälften av landets BNP, och över 80% av intäkterna till statskassan. Det har dock gjorts uppskattningar om att Omans olja förmodligen kommer ta slut under de närmaste decennierna. Därför har Oman nu börjat lägga stora delar av sin budget på att bygga ut alternativa sektorer som kan skapa intäkter i framtiden, som turism och annan industri. Dessutom planerar landet att öka utvinningen av naturgas och avreglera ekonomin. Målet är att locka till sig investerare. Därför har ekonomiska frizoner skapats, där företag kan få upp till 30 års skattebefrielse.

Kort om

Oman

Huvudstad:

Muskat

Etniska grupper:

Araber, baluchier. Gästarbetare från främst Indien, Pakistan, Sri Lanka, Bangladesh och afrikanska länder.

Språk:

Arabiska (officiell), engelska, baluchi, urdu och indiska dialekter

Religion:

Muslimer (mestadels Ibadhi) 85,9 %, kristna 6,5%, hinduer 5,5%, buddhister 0,8%, andra/ospecificerad/ingen 1,3 % (2010)

Politisk ledare:

Sultan Qabous bin Said al Said

Befolkningsmängd:

4 157 783

Government:

Sultanat

Areal:

309 500 kvadratkilometer

Valuta:

Omansk rial

BNI per citizen:

38 234 PPP$

Nationaldag:

18 november

Medlemskap/deltagande

Andra landprofiler

Svenska FN-förbundet © 2017