Hopp til innhold

Tadzjikistan

Republiken Tadzjikistan

Tadzjikistan har sedan frigörelsen från Sovjetunionen styrts med järnhand av Emomalii Rahmon, som kom till makten efter ett inbördeskrig som tog minst 60 000 människors liv.

Uppdaterat 11.09.2016

Geografi och miljö

Tadzjikistan är ett bergigt land och runt hälften av landet ligger högre än 3000 meter över havet. Det finns många bergstoppar som ligger över 7000 meter, och landets högsta berg är Ismail Salmani (tidigare ”Kommunistberget”) och är 7495 meter högt. Det finns sammanlagt cirka 10 000 km2 glaciär och i de många dalarna rinner ett nätverk av floder. Endast 4 procent av Tadzjikistan är täckt av skog. Låglandet är för det mesta uppodlat med spridda stäppar, öken och halvöken. Tadzjikistan har ett ganska rikt djurliv och i skogarna finner man bland annat hjort, björn, räv, vildkatt och mårddjur. Klimatet är kontinentalt men med stora höjdvariationer.

Tadzjikistan har dåliga sanitära förhållanden och många har inte tillgång till fungerande toaletter och rent vatten. Andra miljöproblem är ökande salthalt i jorden, industriförorening och inte minst överdriven användning av bekämpningsmedel, något som har lett till stora miljöföroreningar och orsakat hälsoskada hos befolkningen.

I landets östligaste del ligger den självstyrande regionen Gorno-Badachsjan.

Ecoprint

0.4 jordklot

Om alla människor i världen skulle ha samma konsumtionsnivå som en genomsnittlig invånare i Tadzjikistan, skulle vi behöva 0.4 jordklot.
Se indikatorn som visar ekologiska fotavtrycket.

Historia

Det har funnits fasta bosättningar i det nuvarande Tadzjikistan sedan cirka 2000 år f.Kr. På 600-talet blev området erövrat av araberna och islamiserat. År 1868 blev Tadzjikistan införlivat i Ryssland och från år 1918 en del av Sovjetunionen. Motståndet mot ockupationen var starkt och år 1921 började ett uppror mot Sovjetunionen som inte slogs ned förrän år 1926. Tadzjikistan blev tillsammans med de kringliggande länderna indelat i republiker i Sovjetunionen, något som för första gången skapade en politisk skiljelinje mellan tadzjiker och uzbeker. Det var dock svårt att skapa en fysisk gräns mellan de två grupperna, och många tadzjiker fortsatte att bo i Uzbekistan och vice versa.

När Sovjetunionen upplöstes år 1991 blev Tadzjikistan självständigt, men redan år 1992 utbröt ett två år långt inbördeskrig. Kommunisten Emomalii Rahmon blev år 1994 vald till statsöverhuvud och en vapenvila ingicks. Ett fredsavtal om bland annat maktfördelning i landet tog tre år att enas kring.

Samhälle och politik

Inbördeskriget, under vilket det begicks grova övergrepp på civilbefolkningen och som krävde minst 60 000 dödsoffer, har haft en förödande effekt på utvecklingen i Tadzjikistan. Rahmon, som har suttit vid makten sedan år 1994, har styrt landet med järnhand och har sedan blivit omvald med så mycket som 97 procent av rösterna. Valen har blivit starkt kritiserat av internationella observatörer.

Klanlojaliteten är väldigt starkt i Tadzjikistan. Det som gärna kallas ideologiska konflikter mellan kommunister, islamister och demokrater har ofta grunden i traditionella regionala motsättningar. Kommunisterna har varit särskilt starka i norra Tadzjikistan medan islamisterna stöttas i södra och östra Tadzjikistan. Fattigdomen många lever i räknas som en del av förklaringen till varför intresset för islam och mer radikala former av islamism ökar bland unga. Tadzjikistan är den enda av de tidigare sovjetiska republikerna där majoriteten av befolkningen (tadzjikerna) är perser, och landet skiljer sig från det övriga Centralasien på den punkten. Tadzjikerna har i övrigt mycket gemensamt med uzbekerna. Det traditionella levnadssättet har varit jakt och nomadisk boskapshållning.

Ekonomi och handel

Under sovjetperioden hade Tadzjikistan en bra ekonomisk utveckling, med en årlig tillväxt på runt tio procent på 1960- och 1970-talet. Trots detta förblev republiken en av de fattigaste i Sovjetunionen, bland annat på grund av hög befolkningstillväxt. Tadzjikistan räknas idag som en av de fattigaste tidigare sovjetrepublikerna i Centralasien. Upplösningen av Sovjetunionen med bortfall av tidigare marknader och handelsrutter samt inbördeskrig har förvärrat landets ekonomi. Från år 1985 till 1995 sjönk Tadzjikistans bruttonationalprodukt (BNP) per invånare med över tio procent årligen, men sedan millennieskiftet har det haft ekonomisk tillväxt. Ändå har ekonomiska reformer och trögt, korruption är ett stort problem och landet har stor utlandsskuld. Nästan en miljon tadzjiker arbetar utanför landet.

Tadzjikistan är ett jordbruksland där nästan två tredjedelar är sysselsatta inom jordbruket, trots att endast sex procent av Tadzjikistans landyta är odlingsbar. Landets viktigaste naturresurs är floder och vattenfall som under de senaste åren har använts till vattenkraft och gjort att landet börjat exporterat el. En av världens största damanläggningar, Nurek, ligger i huvudstaden Dusjanbe.

Kort om

Tadzjikistan

Huvudstad:

Dusjanbe

Etniska grupper:

Tadzjiker 84,3 %, uzbeker 13,8 %, andra/ospecificerad/ingen 2 % (inkl. kirgizer, ryssar, turkmener, Tatar, araber) (2010)

Språk:

Tadzjikiska (persisk dialekt, officiellt språk), ryska, uzbekiska, kirgiziska, pashto

Religion:

Sunnimuslimer 85 %, shiamuslimer 5 %, andra/ospecificerad/ingen 10 % (2003)

Befolkningsmängd:

8 610 384

Government:

Presidentiell republik

Areal:

144 100 kvadratkilometer

Valuta:

Somoni

BNI per citizen:

2 780 PPP$

Nationaldag:

9 september

Medlemskap/deltagande

Andra landprofiler

Svenska FN-förbundet © 2017