Hopp til innhold

FN:s millenniemål

Med en vision om att bekämpa fattigdomens många dimensioner samlades världens ledare år 2000 och tog fram åtta utvecklingsmål, de så kallade Millenniemålen (Millennium Development Goals, MDG:s). Från det året och fram till december 2015 var Millenniemålen ett ramverk för världens utvecklingsarbete; inom FN, hos nationella myndigheter och andra organisationer. Från och med januari 2016 och fram till 2030 är det istället 17 nya globala mål för hållbar utveckling (Agenda 2030) som är ramen för FN:s utvecklingsarbete.

Millenniemålen var åtta till antalet och berörde ämnen som fattigdom, hunger, utbildning, jämställdhet, barnadödlighet, mödrahälsa, sjukdomsspridning, hållbar utveckling och internationellt samarbete. Många av målen gick in i varandra.

FN:s millenniemål

Texten uppdaterades 2016-11-01

Nu är perioden för Millenniemålen över och det internationella samfundet har all anledning att fira! Det har blivit bättre på många håll och flera av målen har uppfyllts. Värt att betona är dock att arbetet inte är klart och att det måste fortsätta. Det kommer det att göra, en ny utvecklingsagenda har antagits: de globala målen för hållbar utveckling, Agenda 2030. Mer information om den kommer att dyka upp på Globalis, tills vidare går det att läsa mer här: på Svenska FN-förbundets sida för Agenda 2030 och faktablad, på www.globalamalen.se, och även i den bilaga som Svenska FN-förbundet skickade med i Svenska Dagbladet den 18 oktober 2015.

FN:s utvecklingsprogram UNDP har en sida, www.millenniemalen.nu, om både arbetet med Millenniemålen och hur det ser ut post-2015.

FN har årligen rapporterat om hur det har gått för Millenniemålen. Den senaste rapporten (ENG) från 2015 går att hitta här.

Här finns statistik kring Millenniemålen samt möjlighet att jämföra hur det har gått för olika länder.

Många människor har fått tillgång till rent vatten, och många barn går i skolan. Andelen kvinnor representerade i parlamenten runt om i världen ökar och antalet människor som lever på under en dollar per dag har minskat. Det råder med andra ord en positiv utveckling på flera fronter. Ser man dock på alla mål övergripande framträder en negativ trend.

Positivt:

• Den extrema fattigdomen i världen har halverats sedan 1990. 
• Fler flickor går i skolan.
• Barnadödligheten minskar. 
• Förekomsten av hiv minskar.
• Tillgången till rent dricksvatten har ökat sedan 1990. 

Negativt:
• Hungern ökar.
• Färre kvinnor än män lönearbetar och de har ofta lägre inkomst än män.
• Endast 20 procent av världens parlamentariker är kvinnor.
• Närmare 1000 kvinnor dör varje dag i samband med graviditet eller förlossning.
• 15 procent av världens befolkning har inte tillgång till bra sanitet i form av toaletter.
• Biståndet minskar.

Den globala hungern är fortfarande en stor utmaning. Foto: UN Photo/Albert González Farran

Mål 1: Halvera fattigdomen och hungern

Delmål:

  • Halvera andelen människor som lever på under 1 dollar om dagen.
  • Ge alla människor möjlighet till en anställning med drägliga arbetsförhållanden (lönearbete med anständiga arbetsvillkor).
  • Halvera andelen människor som lider av hunger och kronisk undernäring.

Den extrema fattigdomen, som betecknas av folk som lever för under en dollar om dagen, har reducerats kraftigt. 1990 levde nästan halva jorden befolkning på under 1,25 dollar om dagen, idag har den siffran reducerats till 14 %.
1990: 1,9 miljarder
2015: 836 miljoner

Andelen av befolkningen som lever för under 1,9 amerikanska dollar om dagen (PPP).
Läs mer | Statistik

Fattigdom och hunger är nära sammankopplat. Saknas resurser att köpa mat för blir konsekvensen hunger och undernäring. Dock har fattigdomen minskat fortare än hungern vilket kan bero på höjda matpriser, fler naturkatastrofer och en misskött jordbrukspolitik.

Fattigdomsminskningen är ojämnt fördelad i världen. Fattigdomen har främst ökat i Östasien. Kina och Indien har haft en snabb ekonomisk tillväxt vilket lett till att fattigdomen minskat.
I Afrika söder om Sahara har utvecklingen gått långsammare men ändå framåt.

Den globala ekonomiska krisen har slått hårt mot arbetsmarknaden. Otrygga anställningsformer har ett starkt samband med fattigdom, vilket särskilt kvinnor upplever. Hälften av världens befolkning arbetar idag under osäkra förhållanden.

Även om delmålen till viss del har uppfyllts kvarstår mycket jobb vad gäller utrota fattigdom och hunger - något som kommer vara fortsatt centralt även på utvecklingsagenda post-2015. 

Andelen av befolkningen som är undernärda.
Läs mer | Statistik

©VII Photo/Ron Haviv

Utbildning är en mänsklig rättighet.

Mål 2: Alla barn ska gå i skolan

Delmål:

  • År 2015 ska alla barn i världen ha möjlighet att gå ut grundskolan.

57 miljoner barn går idag inte i skolan, målet om grundskoleutbildning för alla har alltså inte uppnåtts. Dock har antalet barn som inte går i skolan minskat kraftigt. År 2000 gick 100 miljoner barn inte i skolan.

I Afrika söder om Sahara har den främsta utvecklingen skett. Antalet barn som påbörjar grundskoleutbildningen har ökat kraftigt:
År 1990: 52 % 
År 2000: 60 % 
År 2015: 80 %

Mellan 1990 och 2015 har den globala läskunnigheten bland unga mellan 15-24 år ökat från 83 % till 91 %. Skillnader i läskunnighet mellan unga män och kvinnor har minskat.

Framöver behövs mer skräddarsydda åtgärder för att nå de barn som inte går i skolan. Flickor, minoriteter, nomad-samhällen, barn som tvingas arbeta, barn i konfliktsituationer, barn med särskilda behov och barn i slumområden är målgrupper som behöver särskilt stöd i post-2015-arbetet.

Indikatorn visar hur stor andel barn i grundskoleålder som är inskrivna i skolan.
Läs mer | Statistik

Deltagare på en march för kvinnors rättigheter på Internationella Kvinnodagen (även FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon syns på bilden). Jämställdhet gynnar alla! Foto: UN Photo/Devra Berkowitz

Mål 3: Öka jämställdheten mellan kvinnor och män

Delmål:

  • År 2005 ska lika många flickor som pojkar gå i grundskola och senast 2015 ska andelen vara densamma på alla utbildningsnivåer

Majoriteten bland världens regioner har nått jämlikhet vad gäller målet om att lika många flickor som pojkar ska gå i skolan, dock ser det inte lika jämnt ut på högre utbildningsnivåer.

Andelen kvinnor i världens parlament har under Millenniemålens period ökat. Fler flickor än någonsin går i grundskola. Dock har utvecklingen varit ojämnt världen över, inom och mellan olika regioner.

I Sydostasien har stora framgångar skett. Idag skrivs lika många flickor som pojkar in i grundskolan.
1990: 74 flickor per 100 pojkar.

När det gäller högre utbildning ser den generella statistiken bra ut men de regionala skillnaderna är stora. Exempelvis går fler pojkar på universitetet i Afrika söder om Sahara och Sydasien medan flickorna är fler i Kaukasus, Centralasien, Latinamerika och Karibien samt i Sydostasien.

Fler kvinnor lönearbetar utanför jordbrukssektorn men de är fortfarande långt färre än männen. Och även här förekommer stora regionala skillnader, i Afrika söder om Sahara har utvecklingen gått framåt medan det inte har blivit någon skillnad alls i Nordafrika. Arbetslösheten är fortsatt högre bland kvinnor.

Fler kvinnor blir politiskt aktiva. Kvoteringar, större intresse och ökad medvetenhet, mot t.ex. kvinnovåld, har gjort att fler kvinnor gett sig in i politiken. Kvinnor finns idag representerade i 90 % av de 174 länder där det finns data att granska.
1 av 5 representanter i parlament världen över är kvinnor – det är alltså långt ifrån jämställt.

Ojämställda förhållanden kvarstår på många håll och att integrera genusperspektivet i alla mål är viktigt för kommande utvecklingsagenda att ta fasta på.

Andel av representanterna i nationalförsamlingen som är kvinnor.
Läs mer | Statistik

©VII Photo/Ron Haviv

Alla har rätt att ha tillgång till hälso- och sjukvård.

Mål 4: Minska barnadödligheten

Delmål:

  • Minska barnadödligheten, antalet barn som dör innan de hunnit fylla 5 år, med två tredjedelar mellan 1990 och 2015.

Det har skett framsteg när det gäller barnadödlighet och barns hälsa har snabbt förbättrats på många håll i världen.

Den globala barnadödligheten har minskat med mer än hälften:
1990: 90 dödsfall/1000
2015: 43 dödsfall/1000

Även om antalet människor har ökat i utvecklingsregionerna har antalet barn som dör innan de fyllt fem minskat rejält. Globalt ser minskningen ut så här:
1990: 12,7 miljoner
2015: 6 miljoner

Runt 84 % av barn världen över fick minst en dos vaccin mot mässling under 2013. År 2000 blev 73 % vaccinerade. Dessa vaccinationer har förhindrat barnadödlighet. Även insatser mot malaria och tillgång till rent vatten har varit bidragande effekter till minskad barnadödlighet.

Varje dag (2015) dör 16 000 barn under fem år - främst i samband med sjukdomar som faktiskt går att förhindra eller bota. Omkring hälften av de dödsfall som sker är i Afrika söder om Sahara.

Millenniemålen har bidragit till stora framsteg vad gäller antalet barn som dör innan de hunnit fylla fem. Men siffrorna är fortfarande höga vilket nästa utvecklingsagenda måste ta med sig och arbeta vidare med.

Antal barn som dör före fem års ålder per 1000 levande födda.
Läs mer | Statistik

Förebyggande mödravård under graviditeten kan minska mödradödligheten. Foto: UN Photo/Hien Macline

Mål 5: Minska mödradödligheten

Delmål:

  • Minska mödradödligheten med tre fjärdedelar mellan 1990 och 2015.
  • År 2015 ska alla ha tillgång till mödrahälsovård.

Mödradödligheten har minskat med 45 % globalt sedan 1990.I Sydostasien och östra Asien har störst framsteg skett när det gäller att minska mödradödligheten; en minskning på runt 60 %. 

Alltfler kvinnor som föder barn assisteras av utbildad sjukvårdspersonal:
1990: 59 %
2014: 71 %
Dock föds fortfarande 1 av 4 barn utan att få vård av någon utbildad sjukvårdspersonal om det så är en doktor, en sjuksköterska eller en barnmorska. Tillgången till mödrahälsa ser väldigt olika ut världen över. Störst skillnad syns mellan städer och landsbygd, exempelvis är det stora gap i centrala Afrika. Det syns däremot inga skillnader alls i östra Asien.

Få kvinnor får tillgång till den mödravård som de rekommenderas och har rätt till. WHO (världshälsoorganisationen) rekommenderar minst fyra vårdbesök i samband med en graviditet. År 2014 hade i genomsnitt endast 52 % av de gravida kvinnorna i utvecklingsregioner fått möjlighet till de rekommenderade vårdbesöken. 

Användningen av preventivmedel har ökat för kvinnor mellan 15 och 49 år som befinner sig i en relation:
1990: 55 %
2015: 64 %
Dock finns det i många regioner ett behov som inte möts. 

Särskilt unga kvinnor befinner sig riskzonen. Här har antalet tonårsfödslar minskat men i vissa regioner, såsom Afrika söder om Sahara och Latinamerika, är siffran fortfarande hög. Att minska antalet tonårsgraviditeter skulle i sin tur påverka andra Millenniemål - fattigdom, jämlikhet och barnadödlighet.

Många dödsfall skulle kunna undvikas ifall tillgången till preventivmedel samt kunskap om mödrahälsan ökar. Mödravård, förlossningsvård och familjeplanering är tre konkreta åtgärder som skulle kunna förhindra mödradödlighet och förbättra mödrahälsan.

Data som rör mödradödlighet är ofta osäker. Det är problematiskt att få fram tillförlitliga siffror om dödsfall i samband med graviditeter och förlossning vilket främst beror på att det är vanligt med systematisk under- och felrapportering.

Det har skett stora framsteg men världen är långt ifrån att faktiskt uppnå målet. Detta avspeglar den låga prioritet som flickors och kvinnors hälsa ges runt om i världen. Tillgången till mödrahälsa är inte jämnt fördelad i världen och det finns stora brister vad gäller tillgången till människors sexuella och reproduktiva rättigheter (SRHR), något som Agenda 2030 kommer att arbeta vidare med.

Statistiken visat antalet kvinnor som dör i samband med graviditet, födsel eller komplikation relaterad till födseln.
Läs mer | Statistik

Målet om att 15 miljoner människor ska få tillgång till bromsmediciner har nåtts! Här syns Ban Ki-moon när UNAIDS rapport "How AIDS changed everything - MDG6: 15 years, 15 lessons of hope from the AIDS response" lanceras på ett sjukhus i Addis Abebba. Foto: UN Photo/Eskinder Debebe

Mål 6: Stoppa spridningen av HIV, malaria och andra sjukdomar

Delmål:

  • Spridningen av hiv/aids ska ha avstannat 2015.
  • 2010 ska det vara möjligt för alla som behöver hiv/aids-behandling att få det.
  • Utbredningen av malaria och andra allvarliga sjukdomar ska ha avstannat 2015.

Färre människor smittas av HIV. Nya HIV-infektioner har globalt minskat med 40 % mellan 2000 och 2013, uppskattningsvis:
2000: 3,5 miljoner fall
2013: 2,1 miljoner fall
Trots minskningen är hiv fortfarande den infektionssjukdom som leder till flest dödsfall världen över.

Alltfler får tillgång till antiretroviral behandling (bromsmediciner). I juni 2014 fick 13,6 miljoner människor som världen över lever med HIV behandlingen, en kraftfull ökning från enbart 800 000 mottagare 2003. Fler människor har idag möjlighet att leva bättre och längre, med HIV. Inom mål 6 finns uppsatt mål om att nå 15 miljoner människor vilket uppnåddes i mars 2015.

En fjärdedel av de som lever med HIV är under 25 år. Kunskap är första steget mot att minska spridningen. Fler får information men det kvarstår utmaningar. Särskilt i Afrika söder om Sahara är kunskapen om HIV låg.

Många barn världen över har förlorat en eller båda föräldrarna, år 2013 var runt 17,7 miljoner föräldrarlösa, som en följd av AIDS. Investeringar i ekonomiskt stöd och social trygghet är viktigt för att ge dessa barn en framtid. Positivt är att allt fler föräldrarlösa barn går i skolan.

Målet om att minska ubredningen av malaria har uppnåtts. Både antalet smittofall och dödsfall har minskat. Olika anti-malaria åtgärder har bidragit till att förhindra 6,2 miljoner dödsfall, främst när det gäller barn under fem år i Afrika söder om Sahara - vilket också har bidragit till mål 4, minska barnadödligheten. Malaria finns i 97 länder runt om i världen, 3,3 miljarder människor är riskzonen för att smittas. I låginkomstländer är olika åtgärder mot malaria det som kräver största delen av hälso-och sjukvårdsresurserna.
Exempel på åtgärd: mellan 2004 och 2014 levererades 900 miljoner myggnät behandlade med insektsmedel till länder som drabbas hårt av malaria i Afrika söder om Sahara vilket ledde till att fler barn under fem sover utan risk för att få malaria. 

Kampen mot tuberkulos (TB) har varit framgångsrik och antalet dödsfall årligen har nära nog halverats sedan 1990 även om det har varit en långsam process. Antalet människor som får tillgång till behandling ökar:
1995: 2,9 miljoner
2012: 5,8 miljoner

Oroande är att icke smittsamma, mer livsstilsrelaterade sjukdomar (t.ex. cancer, diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar) ökar globalt, även i fattiga länder. Hälsa är en förutsättning för, en indikator på och ett resultat av hållbar utveckling och behöver vara i fokus även under nästa utvecklingsagenda.

Statistiken visar antalet nya fall av HIV per 1000 smittfria invånare.
Läs mer | Statistik

Världens koldioxidutsläpp uppmärksammas utanför FN-skrapan i New York, 2012. Foto: UN Photo/Mark Garten

Mål 7: Säkra en miljömässigt hållbar utveckling

Delmål:

  • Länders politik måste gå i linje med grundförutsättningarna för en hållbar utveckling och den pågående trenden, där våra naturresurser utarmas, måste vända.
  • År 2010 ska utarmningen av den biologiska mångfalden ha minskat betydligt.
  • Andelen människor som inte har tillgång till rent dricksvatten och drägliga sanitära förhållanden ska halveras.
  • År 2020 ska livet ha förbättrats betydligt för minst 100 miljoner människor bosatta i slumområden.

Skyddet av biologisk mångfald har förbättrats. Allt fler områden, både landområden och havsområden, får ett mer kraftfullt skydd. Globalt ser procentsatsen över beskyddade landområden ut så här:
1990: 8,7 %
2015: 15,2 %
Trots det fortsätter variationsrikedomen bland levande organismer att minska. Mest hotade är olika korallarter. Det finns också framgångsexempel där intiativ har lyckats bevara arter, dessa behöver skalas upp framöver.

Indikatorn visar utsläppet av koldioxid per invånare.
Läs mer | Statistik

Globala koldioxidutsläpp har ökat med över 50 % sedan 1990. Särskilt sedan år 2000 har utsläppen ökad vilket beror på en högre tillväxt i utvecklingsregioner. 

I och med att koldioxidutsläppen fortsätter att öka, inte minst i utvecklingsländerna, behövs fler insatser för att utveckla renare teknik och bränsle. Även de rika länderna har ett stort ansvar för att minska sin energikonsumtion och sina utsläpp av koldioxid.

Klimattoppmötet i Paris (läs mer här) kommer att hållas i november/början av december 2015 och kommer att bana väg för det framtida globala arbetet med en miljömässigt hållbar utveckling.

Andel av befolkningen som har tillgång till rent och säkert dricksvatten.
Läs mer | Statistik

Allt fler får tillgång rent vatten från säkra vattenkällor. Idag har 58 % av världens befolkning tillgång till kranvatten:
1990: 2,3 miljarder
2015: 4,2 miljarder
Dock är det fortfarande väldigt många runt om i världen som förlitar sig på osäkra vattenkällor. 

Sanitetsmålet har gått långsammare. 2015 lever 2,4 miljarder människor med otillräckliga sanitära förhållanden.

147 länder har uppnåt målet om rent vatten, 95 målet om drägliga sanitära förhållanden och 77 länder har uppnått båda målen. Det finns stora skillnader mellan regioner och mellan stad och landsbygd.

Med slumområden menas en sammanhängande bosättning där invånarna har otillräckliga bostadsförhållanden.
Läs mer | Statistik

Livet har överlag förbättrats för många av de som lever i slumområden i olika delar av världen. Mellan år 2000 och 2014 har mer än 320 miljoner människor fått tillgång till antingen säkert vatten, dräglig sanitet eller dräglig bostad. Fler människor fortsätter dock att bosätta sig i slumområden på grund av urbaniseringen:
1990: 689 miljoner
2000: 792 miljoner
2015: 880 miljoner
Andelen av länders urbana befolkning som bor i slumområden har i kontrast minskat globalt.

Internationellt samarbete är nyckeln till global utveckling. Foto: UN Photo/Joao Araujo Pinto

Mål 8: Ett globalt partnerskap för utveckling

Delmål:

  • Utveckla ett finans- och handelssystem som är öppet, ickediskriminerande och har givna regler.
  • Bemöta de minst utvecklade ländernas behov.
  • Uppmärksamma de särskilda behov som finns hos små önationer under utveckling (small island developing states) och länder utan kust (landlocked countries).
  • Djupgående adressera utvecklingsländers skulder, både på nationell och internationell nivå, så att skuldberoendet blir långsiktigt hållbart.
  • I samarbete med läkemedelsföretag tillhandahålla människor i utvecklingsländer nödvändiga läkemedel till rimliga priser.  
  • I samarbete med den privata sektorn tillgängliggöra ny teknologi, främst inom information och kommunikation. 

Internationellt samarbete är nyckeln till global utveckling och samarbetet mellan rika och fattiga länder måste öka; genom bistånd, genom en rättvisare handel och genom lättade skuldbördor. De rika länderna har ett ansvar gentemot de fattiga.

Det totala biståndet har ökat med 66 % mellan 2000 och 2014, dock har det stannat av de senaste åren. Bistånd är bara ett sätt att snabba på utvecklingen i fattigare länder. Biståndet har dessutom relativt begränsade möjligheter att förändra de orättvisa strukturer som ligger till grund för exempelvis fattigdom.

Rättvis handel är en viktig del i det internationella samarbetet. Utvecklingsländer har fått större tillträde på världsmarknaden. Bland annat tack vare att en större del av utvecklingsländers export har blivit tullfri. 84 % av rika länders import från låginkomstländer respektive 79 % från utvecklingsländer skedde tullfritt år 2014.

39 länder är berättigade till skuldlättnader inom ramen för det så kallade HIPC-initiativet (Heavily indebted poor countries). 36 av dessa har uppfyllt det som krävs för att få skuldlättnader, att inte uppfylla kraven kan exempelvis handla om att landet har dålig samhällsstyrning eller befinner sig i väpnad konflikt. Trots skuldavskrivningar fortsätter gamla skulder att vara en tung börda för många fattiga länder.

När det gäller tillgång till läkemedel saknas det global och regional data. Tillgänglighet varierar kraftigt inom länder och regioner. 

Andel av befolkningen som använder internet.
Läs mer | Statistik

Tillgång till mobiltelefoni och internet har ökat i utvecklingsländerna. Antalet mobilabonnemang i världen har nästan tiodubblats:
2000: 738 miljoner
2015: 7 miljarder
Internetuppkopplingen hos världens befolkning har också kraftfullt ökat:
2000: 6 %
2015: 43 %

Ny teknik inom information och kommunikation har transformerat hur människor lever, arbetar och kommunicerar. Tekniska framgångar  har gjort att fler människor kan ta del av information och kommunicera med omvärlden. Denna framgång har stor betydelse för många sektorer, såsom banktjänster, hälsa och utbildning.

Det kvarstår dock stora skillnader i tillgänglighet, ett så kallat digitalt gap, mellan rika och fattiga länder. 

Svenska FN-förbundets arbete 

Från och med januari 2016 har den nya utvecklingsagendan Agenda 2030 tagit vid efter Milenniemålen. Om du vill veta mer om Agenda 2030 eller veta hur du kan engagera dig för de nya målen så kan du gå in på Svenska FN-förbundets hemsida. Länken till sidan hittar du här.

Svenska FN-förbundet © 2017