Hopp til innhold

Moçambique

Republiken Moçambique

Efter att Moçambique blev självständigt från Portugal år 1975 pågick ett inbördeskrig i 16 år. Sedan 1990-talet har landet upplevt ekonomisk framgång och ökad politisk stabilitet.

Uppdaterat 31.03.2016

Geografi och miljö

Nästan hälften av Moçambique är lågt kustlandskap som i väst stiger uppåt och övergår till en högplatå. De högsta bergen är Namuli (2419 meter över havet) och Binga (2436 meter över havet), som ligger vid gränsen till Zimbabwe. De viktigaste floderna är Zambezi, som mynnar ut i Indiska oceanen, Limpopo i söder, Save i inlandet, och Lugenda i norr. Landets största insjö är Njassasjön i västra Moçambique. Jorden runt floderna är mycket bördig och lämpar sig för jordbruk. De sydliga och centrala delarna av Moçambique består i huvudsak av torr savann. Landet har varit utsatt för både torka och översvämningar. Avskogning är också ett miljöproblem, men med omfattande nyplanteringsprojekt har man lyckats bromsa utvecklingen. Endast 47 procent av befolkningen hade år 2008 tillgång till rent vatten.

1972
2006

Cahora Basa är en konstgjord sjö som skapar problem för lokalbefolkningen. Läs mer

Ecoprint

0.5 jordklot

Om alla människor i världen skulle ha samma konsumtionsnivå som en genomsnittlig invånare i Moçambique, skulle vi behöva 0.5 jordklot.
Se indikatorn som visar ekologiska fotavtrycket.

Historia

De första invånarna i Moçambique var förmodligen sanfolket, men dagens befolkning är i huvudsak ättlingar till invandrande bantufolk. När den portugisiske sjöfararen Vasco de Gamas skepp nådde Moçambique år 1498 hade arabiska handelsbosättningar existerat längs kusten och öarna i flera århundraden. Portugal tog gradvis kontroll över Moçambique genom att upprätta handelsstationer och befästningar på Moçambiques kust och längs Zambezifloden i inlandet. Detta gjordes främst för att få kontroll över guldhandeln. Hela Moçambique var underkastat Portugal år 1920. Efter andra världskriget blev många kolonier självständiga men Portugal valde att behålla sina.

Krav om självständighet i Moçambique växte och motståndsrörelsen Frelimo grundades. År 1964 började ett väpnat självständighetskrig. Efter tio år med krig och politisk förändring i Portugal blev Moçambique självständigt år 1975. Frelimo grundade en socialistisk enpartistat och allierade sig med Sovjetunionen. Renamo grundades år 1975 som en militär motståndsgrupp mot Frelimo och fick stöd från dåvarande Rhodesia (dagens Zimbabwe) och apartheidregimen i Sydafrika. Dessa grannländer fruktade spridningen av kommunistiska ideologier. Ett inbördeskrig bröt ut år 1977 och kriget slutade år 1990 när apartheidregimen i Sydafrika kollapsade. Ett fredsavtal skrevs under två år senare.

Samhälle och politik

Grundlagen från år 1990 fastställer att Moçambique är en demokratisk republik med flerpartisystem. Den högsta utövande makten har presidenten som väljs i allmänna val vart femte år, och kan omväljas en gång. Presidenten är också överbefälhavare för militären och utnämner statsministern. Den lagstiftande makten finns i parlamentet med 250 medlemmar. Sedan år 1994 har landet genomfört fria demokratiska val. Landets politik präglas av de politiska partierna Frelimo och Renamo. Frelimo har haft den politiska makten sedan landet blev självständigt. Den politiska miljön anses vara stabil och landet har förbättrat sin ekonomiska situation. Även om utvecklingen går i rätt inriktning är det mycket som kvarstår. De största samhällsmässiga utmaningarna i Moçambique är fattigdom, korruption och HIV/AIDS.

Ekonomi och handel

Moçambique är ett av världens fattigaste länder, men ekonomin har återhämtat sig betydligt sedan början av 1990-talet. Moçambique har haft en av de högsta tillväxtsiffrorna i Afrika och har även gjort betydande framsteg i flera sektorer, såsom utbildning och hälsa. Regeringen försöker säkra tillväxten med nya ekonomiska reformer, utländska investeringar samt genom att stimulera jordbruk-, transport- och turistsektorn. Runt 80 procent av landets befolkning livnär sig genom jordbruket. Trots den goda ekonomiska tillväxten i Moçambique rankas landet bland de lägsta i FN:s index för mänsklig utveckling. Andelen fattiga har minskat från 69 procent år 1997 till 54 procent år 2008, vilket innebär att drygt hälften av landets befolkning fortfarande lever i fattigdom. Landet är beroende av ekonomiskt bistånd från andra länder.

Kort om

Moçambique

Huvudstad:

Maputo

Etniska grupper:

Afrikaner 99,66% (makhuwa, tsonga, lomwe, sena och andra), européer 0,06%, blandad (afro-européer) 0,2% och indianer 0,08%

Språk:

Makua 25,3 %, portugisiska (officiell) 10,7 %, xichangana 10,3 %, cisena 7,5 %, elomwe 7 %, echuwabo 5,1 %, andra moçambiska språk 30,1 %, andra 4 % (2007)

Religion:

Katoliker 28,4 %, protestanter 27,7 %, muslimer 17,9 %, andra 7,2 %, ingen 18,7 % (2007)

Befolkningsmängd:

27 121 827

Government:

Republik

Areal:

799 380 kvadratkilometer

Valuta:

Metical

BNI per citizen:

1 186 PPP$

Nationaldag:

25 juni

Satellitbilder

Dammbyggnad: Cahora Basa-sjön

Medlemskap/deltagande

Andra landprofiler

Svenska FN-förbundet © 2017