Hopp til innhold

Mongoliet

Mongoliet, som en gång var en del av Djingis Khans enorma imperium, är ett steppland med nomadisk kultur. I början av 1990-talet gick landet från ett kommunistiskt enpartisystem, som Mongoliet hade varit i 70 år, till att omfamna ekonomiska och politiska reformer.

Uppdaterat 19.04.2016

Geografi och miljö

Mongoliet är världens största inlandsstat och består för det mesta av stepplandskap. Det är ett av de högst belägna länderna i världen och hälften av landytan ligger över 1400 meter över havet. Den högsta punkten ligger i de snötäckta Altabergen och är 4374 meter över havet. Landets sydliga del täcks av Gobiöknen, där man någon meter under marken funnit stora vattenreserver. Mongoliet har ett torrt, kontinentalt klimat med stora temperaturskillnader och liten nederbördsmängd. Landets miljöproblem är förorening och erosion. En bristfällig industri sett till miljöhänsyn har tillsammans med användningen av kolkraft förorenat mycket av huvudstadens omgivning. Den okontrollerade gruvverksamheten använder ibland giftigt kvicksilver som också förorenar. Sedan 1998 drivs en växande oljeutvinning. Mongoliets vattenreserver är mycket begränsade och därför är vattenförorening ett allvarligt problem. Ökenspridning är också ett stort miljöproblem. Regeringen har börjat satsa på energisektorn för att landet inte ska vara beroende av rysk energi.

Earth Earth Ecoprint

2.5 jordklot

Om alla människor i världen skulle ha samma konsumtionsnivå som en genomsnittlig invånare i Mongoliet, skulle vi behöva 2.5 jordklot.
Se indikatorn som visar ekologiska fotavtrycket.

Historia

Innan Mongoliet enades levde mongolerna i spridda stamsamhällen. En militär ledare med namnet Temüjin förenade dessa år 1206. Förenandet av stamsamhällena gav Temüjin namnet Djingis Khan och under hans ledning växte sig riket till ett imperium som sträckte sig från Gula havet till det Kaspiska havet. Djingis Khans efterträdare utvidgade riket och det spände över stora delar av Östasien och Ryssland. Mongolriket är det största sammanhängande imperiet i världshistorien. Från 1400-talet var de mongoliska steppfolken underkuvade av Kina med härskardynastierna Ming och Ching. År 1668 blev riket uppdelat i två; inre och yttre Mongoliet. På 1800-talet fick ryssarna ett ökat inflytande i området. Yttre Mongoliet förklarade sig självständigt när det kinesiska kejsardömet upplöstes år 1911. Från år 1919 blev Mongoliet återigen en del av Kina. En revolutionär rörelse uppstod och stöttades av ryssarna. Ett revolutionärt styre kom till makten år 1921 och landet deklarerades som en folkrepublik år 1924. Landet var då världens andra kommunistiska stat efter Sovjetunionen.

Samhälle och politik

Fram till år 1990 var Mongoliet en kommunistisk enpartistat. Efter de många revolutionerna i Östeuropa under hösten år 1989 upplevde Mongoliet en egen revolution år 1990, något som ledde till kommunistregimens fall och etableringen av en ny grundlag år 1992. Landet blev inte längre kallat en folkrepublik och den kommunistiska stjärnan ströks från flaggan. Enligt grundlagen från år 1992 är Mongoliet en oberoende, demokratisk enhetsrepublik. Presidenten är landets statsöverhuvud och militära befälhavare och väljs genom allmänna val vart fjärde år. Den lagstiftande makten har det stora Khural vars medlemmar väljs vart fjärde år. Församlingen ar 76 medlemmar. Den stora Khural erkänner presidenten när denne är vald och utnämner statsministern och de övriga ministrarna. Mycket av det nomadiska livets gamla traditioner och strukturer är bevarat i Mongoliet idag trots en modernisering och urbanisering. Fattigdom är utbrett och införandet av marknadsekonomi har orsakat stora klyftor mellan fattiga och rika.

Ekonomi och handel

Ekonomisk verksamhet i Mongoliet har traditionellt byggt på nomadliv och jordbruk. Landet har stora mineralförekomster som koppar, kol, molybden, tenn, volfram och guld. Industrin är i stor utsträckning baserad på bearbetningen av mineralresurserna och jordbruksprodukter. Sovjetunionens fall hade en mycket negativ inverkan på ekonomin men i Mongoliet har man fått ekonomin tillbaka på spåret genom marknadsekonomiska reformer. När landet ökade utnyttjandet av landets minerealresurser på 2000-talet växte ekonomin med nästan tio procent. Nötköttsproduktionen försämras av kalla vintrar. Den väldigt kalla vintern år 2009/2010 gjorde att landet förlorade 22 procent av sitt nötköttsbestånd. Grannländernas ekonomiska verksamhet har också en stark inverkan på Mongoliets ekonomi. Landet köper alla nödvändiga oljeprodukter från Ryssland och Kina är Mongoliets viktigaste exportland. Från Kina kommer också mycket arbetskraft för att jobba svart och det uppskattas att den informella sektorn utgör en tredjedel av Mongoliets värdeskapande. Turismen är en växande inkomstkälla i landet.

Kort om

Mongoliet

Huvudstad:

Ulaanbaatar

Etniska grupper:

Khalkha-mongoler 81.9 %, kazaker 3.8 %, dorvoder 2.7 %, bayader 2.1 %, Buryat-Bouriater 1.7 %, Zakhchiner 1.2 %, dariganga-mongoler 1 %, uriankhaier 1 %, andra 4.6 % (2010)

Språk:

Khalkha-mongoliska 90 %, turkiska (kazakhisk), ryska (1999)

Religion:

Buddhism 53 %, islam 3 %, kristendom 2.2 %, shamanism 2.9 %, övriga 0.4 %, ingen 38.6 % (2010)

Politisk ledare:

Tsakhiagiin Elbegdorj (president), Norovyn Altankhuyag (premiärminister)

Befolkningsmängd:

2 923 050

Government:

Parlamentarisk

Areal:

1 564 116 kvadratkilometer

Valuta:

Tögrög

BNI per citizen:

12 189 PPP$

Nationaldag:

11 juli

Medlemskap/deltagande

Andra landprofiler

Svenska FN-förbundet © 2017