Somalia - Al-Shabaab

Introduktion

Somalia är ett land med väldigt olika lokala förutsättningar. I landets södra delar råder konflikt mellan de som stöttar den internationellt erkända regeringen på ena sidan och de som kämpar mot regeringen på den andra sidan. Regeringen får avgörande stöd från USA, Etiopien, Kenya med flera. Motståndarna är olika rebellgrupper, varav den främsta är den islamistiska organisationen al-Shabaab.​​​​​​​

Bakgrund

Somalia blev ett självständigt land 1960. Fram till dess hade den norra delen av landet varit under brittiskt kolonialstyre och den södra delen under italienskt kolonialstyre. Kort efter att Somalia blivit en självständig stat tog befälhavaren Siad Barre makten genom​​​​​ en militärkupp, och fick stöd från Sovjetunionen.

Siad Barre var en brutal diktator. Ha​​​​​​​n satt vid makten i Somalia tills han störtades i en militärkupp 1991. Därefter uppstod ett maktvakuum i Somalia. Olika väpnade grupper, som hade kämpat mot Barres regim, började nu sinsemellan kämpa om makten. Barre-regimens fall var därmed den utlösande orsaken till det efterföljande inbördeskriget i Somalia som startade 1991.

Under inbördeskriget drabbades Somalia även av torka och svält. Denna kombination av inbördeskrig och svält skapade en humanitär kris som ledde till att FN-styrkor, med USA i spetsen, ingrep i konflikten under perioden 1992–1995. (Mer om detta under FN:s roll i konflikten).​​​​​​​

Somalia - ett land i tre delar

Efter USA:s och FN:s tillbakadragande 1995 uppstod ett nytt maktvakuum i Somalia. Situationen gjorde det möjligt för olika delar av landet att utvecklas åt olika håll. Den nordvästra delen av landet, känt som Somaliland, utvecklades till en närmst självständig demokratisk stat, även om den officiellt förblev en del av Somalia. Den nordöstra delen, känt som Puntland, utvecklades också i en mer självständig riktning.​​​​​​​

I den södra halvan däremot, ofta kallad södra Somalia, fortsatte kriget och laglösheten. Sedan 2006 har den viktigaste konflikten i Somalia framför allt ägt rum mellan parter i södra Somalia. På ena sidan står en svag och korrupt somalisk regering som har fått ett avgörande stöd dels från länder som USA, Etiopien och Kenya, dels från organisationer som FN och Afrikanska unionen (AU).​​​​​​​

På andra sidan finns det olika rebellgrupper som kämpar mot denna regering. Idag är det framför allt den islamistiska organisationen al-Shabaab, som tidvis har kontrollerat stora områden i södra Somalia, som kämpat mot regeringen och dess allierade.​​​​​​​

Parterna i konflikten

• Regeringen - är erkänd av FN som somalias myndigheter men kontrollerar endast delar av landet. Regeringen håller till i huvudstaden Mogadishu.
• al-Shabaab - en extremistisk islamistisk organisation med koppling till al-Qaida. Har det senaste årtiondet varit den mäktigaste rebellgruppen i Somalia.
• Den afrikanska unionen (AU) - har en fredsbevarande styrka i Somalia, AMISOM, som stöttar regeringen i kampen mot rebellgrupper som al-Shabaab.
• USA - stöttar regeringen i Somalia men utför också egna militäraktioner mot al-Shabaab och andra islamistgrupper.
• Etiopien - stöttar regeringen i Somalia. Invaderade landet år 2006 för att bekämpa islamister men har samtidigt egna intressen i Somalia.
• Kenya - Stöttar regeringen i Somalia. Har genomfört egna militära operationer mot al-Shabaab, men bidrar numera genom AMISOM-styrkan.
• UNSOM - FN:s politiska assisterande uppdrag i Somalia som bistår regeringen.

De underliggande orsakerna till konflikten

En bakomliggande orsak till att Somalia är så konfliktfyllt är att det somaliska samhället till stor del är klanbaserat. Det betyder att människors identitet och lojalitet i första hand är kopplad till andra inom samma klan. Klanidentitet handlar om familj och blodsband. Den na​​​​​​​tionella somaliska identiteten kommer ofta i andra hand.

Detta har inneburit att det internationellt stöttaa försöket att skapa en centralt styrd nationalstat, där regeringen har kontroll och förtroende för Somalia som helhet, har visat sig vara svårt. Försöket har även skapat mycket motst​​​​​​​ånd och har därmed i sig varit en källa till konflikter.

Våld, fattigdom och otrygghet i södra Somalia har orsakat stort missnöje bland befolkningen. Missnöjet har riktats mot regeringen, mot internationell inblandning, mot krigsherrar och andra klaner. Detta har skapat en grogrund för rebellgrupper som presenterar alternativa sätt att organisera samhället. Främst bland dessa är den islamistiska gruppen al-Shabaab, som utmanar både klansystemet, den internatio​​​​​​​nellt stödda regeringen och Somalias grannländer.

Vad är al-Shabaab?

Al-Shabaab är en ​​​​​​​rebellgrupp i Somalia med en ideologi och praxis som kan definieras som islamistisk extremism. Det är en militant politisk rörelse som vill upprätta en islamistisk stat, där en extrem och politisk tolkning av islam skulle utgöra landets lagstiftning.

Al-Shabaab har legat ba​​​​​​​kom flera terrorattacker i och utanför Somalia, bland annat i Kenya och Uganda. Council of Foreign Relations (CFR) beräknade 2018 att antalet människor som kämpar för al-Shabaab är mellan 7 000 och 9 000 personer.

Al-Shabaab samlas runt två huvudfrågor, den lokala maktkampen i Somalia och det som de anser är ett globalt krig mellan islam och länder i väst. När USA och andra ingriper i Somalia-konflikten med våld möts den lokala och den globala kampen två sidor av samma mynt.

Det fanns fler​​​​​​​a anledningar till att al-Shabaab blev en mäktig upprorsgrupp i Somalia. Det uppstod både för att det fanns ett maktvakuum i landet, och som en reaktion på missnöjet bland många somalier som berodde på korruption, våld och laglöshet. Missnöjet riktade sig mot myndigheter, internationell inblandning och mot olika krigsherrar som bidrog till våld och otrygghet.

Uppkomsten av al-Shabaab är också delvis en reaktion på det så kallade globala kriget mot terrorismen, som USA inledde efter al-Qaidas terrorattack mot USA den 11 september 2001.

Framväxten av al-Shabaab

Genombrottet för al-Shabaab kom när United Islamic Courts, som al-Shabaab var en del av, attackerades och krossades av Etiopien mellan 2006 och 2009. Med stöd av USA och de​​​​​​​n somaliska regeringen invaderade etiopiska styrkor Somalia.

United Islamic Courts (UIC) var en allians av lokala rättsinstanser med egna milisgrupper. UIC tog kontroll över stora delar av södra Somalia under 2006. De implementerade lagar baserade på islam och skapade ordning i områden som annars präglades av våld, kaos och laglöshet. Stora delar av befolkningen i södra Somalia välkomnade därför UIC. USA, å andra sidan, uppfattade UIC s​​​​​​​om extremister som behövde bekämpas med våldsamma medel.

Etiopien ställde upp som allierad i USA:s "krig mot terrorismen" när det skickade styrkor till Somalia, men Etiopien hade också ett egenintresse av att bekämpa UIC i Somalia. Det bor nämligen många somalier i Etiopien och många hävdar att delar av Etiopien egentligen tillhör Somalia. En av UIC:s ledare hävdade detsamma 2006 och hotade att ta delar av Etiopien med våld. Etiopien ville därför undanröja UIC. Samma gäller för grannlandet Kenya, där många somalier bor på den kenyanska sidan av gränsen.

Den etiopiska invasionen ledde till att United Islamic Courts (UIC) slogs ut. Al-Shabaab däremot, som fungerade som den mer extrema, militanta delen av UIC, överlevde och fick bättre möjligheter till rekrytering. Al-Shabaab lockade många unga somalier, medan dess ledning bestod av många krigsvet​​​​​​​eraner som hade krigat i Afghanistan.

Al-Shabaab tar kontroll över territorium

År 2009 började etiopiska styrkor gradvis att dra sig u​​​​​​​r Somalia, samtidigt som den afrikanska unionen (AU) skulle fylla tomrummet genom fredsstyrkan AMISOM. I samma period avgick även den somaliska presidenten och efterlämnade ett maktvakuum. Al-Shabaab såg den möjligheten och tog då makten över stora delar av södra Somalia. De kontrollerade ett område som sammanlagt var lika stort som Danmark. Allt som allt kom al-Shabaab stärkt ur kriget 2006–2009 och det blev även lättare för dem att rekrytera nya medlemmar.

Vissa sympatiserade med al-Shab​​​​​​​aab eftersom de framstod som Somalias främsta försvarare mot Etiopien. Andra motiverades att stödja al-Shabaab eftersom organisationen kunde erbjuda löner och andra förmåner. Ytterligare andra tvingades av al-Shabaab att stödja dem. Extremistgruppens frammarsch lockade också så kallade främmande krigare – islamister i andra länder som rest till Somalia för att ansluta sig till al-Shabaabs kamp.

Al-Shabaab besegrades av AMISOM och den somaliska regeringen 2011, med stöd av USA. Den islamistiska gruppen har fortfarande kontroll över stora områden i Somalia, men under tiden efter 2011 har al-Shabaab i allt högre grad bedrivit gerillakrig och b​​​​​​​egått terrorattacker, både i och utanför Somalia.

Al-Shabaab och kriget mot terror

År 2012 förklarade al-Shabaab sin loja​​​​​​​litet till det internationella terrornätverket al-Qaida. USA fortsatte därför att se konflikten i Somalia och kampen mot al-Shabaab som en del av det globala kriget mot terrorismen, som de startade 2001.

USA inledde flygangrepp​​​​​​​ mot al-Shabaab redan 2007, och med drönare (obemannade flygfarkoster) från 2011. Antalet rapporterade dödsfall till följd av USA:s flygangrepp eskalerade under 2014 och nådde en topp på över 200 dödade under 2017.

En FN-rapport frå​​​​​​​n november 2019 drog slutsatsen att USA:s kraftigt ökade användning av drönarattacker mot al-Shabaab hade haft liten effekt på organisationens förmåga att utföra attacker i Somalia.

FN-rapporten hävdar också att al-Shabaab fortfarande var ett stort hot mot freden i regionen, och att organisationen tillverkade hemgjorda sprängä​​​​​​​mnen, utökade sin inkomstbas och infiltrerade statliga institutioner.

Den humanitära situationen i Somalia

• FN:S UNSOM har i perioden 1 januari 2016 till 14 oktober 2017 dokumenterat att antalet döda civila uppgått i 2078 människor och antalet skadade 2507 människor.
• 60 procent av dödsfallen och skadorna orsakades av al-Shabaab, 13 procent av andra rebellgrupper, 11 procent av regeringsstyrkor, 4 procent av AMISOM och 12 procent bedömdes som osäkra vilka som stod bakom.
• Både regeringsstyrkor och rebellgrupper är skyldiga till brott mot de mänskliga rättigheterna i form av olagliga avrättningar, sexuellt våld, tillfälliga arrester och kidnappningar.
• Somalia har drabbats av svåra svältkatastrofer, bland annat på grund av torka. Detta blev särskilt akut under 2017 då hälften av befolkningen i Somalia, omkring 6,2 miljoner människor, var helt beroende av nödhjälp för att överleva. Under samma period led även 350 000 barn av akut undernäring. Sifforna är hämtade från FN:s kontor för koordinering av humanitära insatser (OCHA).
• Enligt FN:s kommissariat för flyktingar (UNHCR) är över 1,1 miljoner människor internflyktingar i Somalia och över 1 miljon människor har flytt från landet.

FN:s roll i konflikten

Inbördeskriget som​​​​​​​ bröt ut i Somalia 1991 skapade kaos och en humanitär kris i landet. Med anledning av detta etablerade FN:s säkerhetsråd en fredsbevarande styrka i början av 1992, UNOSOM I, i ett försök att skapa fred och stabilitet i Somalia.

I slutet av 1992 gav FN:s​​​​​​​ säkerhetsråd ett ännu starkare mandat till ett militärt uppdrag i Somalia, där uppdraget gavs till en militär koalition, UNITAF, lett av USA. Uppdraget fördes sedan vidare av UNOSOM II från våren 1993 och varade fram till mars 1995.

FN:s och USA:s intervention​​​​​​​ i Somalia under första hälften av 1990-talet är ett exempel på hur ett ursprungligen humanitärt uppdrag i praktiken blir en del av konflikten. Många somalier såg den utländska inblandningen som en fiende. Detta påverkade både effekten och genomförandet av uppdraget.

FN:s dåvarande gene​​​​​​​ralsekreterare Boutros Boutros-Ghali hävdade 1996 att uppdraget i Somalia var en av de svåraste utmaningarna som FN någonsin stått inför. Erfarenheterna ledde också till att internationella aktörer som USA och FN i stort sett drog sig konflikten. Detta förändrades däremot efter den 11 september 2001 i samband med intresset för att bekämpa internationell islamistisk terrorism.

År 2013 inrättade FN:s säkerhetsråd ett politiskt biståndsuppdrag i Somalia, UNSOM, som bistår Somalias regering. UNSOM är däremot inte ett militärt uppdrag och anses därför inte vara en fredsbevarande operation, som UNOSOM.​​​​​​​