Introduktion
Konflikten är mellan lokala myndigheter i regionen Tigray å ena sidan och de etiopiska centrala myndigheterna å andra sidan. Det handlar om land, maktpolitik och identitet. Konflikten eskalerade efter att Abiy Ahmed tog över som premiärminister 2018 och krig bröt ut mellan parterna 2020.
Bakgrund
De styrande i Tigray-regionen har under flera decennier haft mycket makt i Etiopien. Tigray People's Liberation Front (TPLF) dominerade Etiopiens politik i 27 år, från slutet av det tidigare inbördeskriget i landet 1991, tills Abiy Ahmed blev premiärminister 2018.
TPLF styrde Etiopien genom en koalition av flera politiska partier, som baserades på etnisk tillhörighet. De styrde Etiopien med mycket hård hand. Korruption och kränkningar av mänskliga rättigheter skapade mycket missnöje bland befolkningen.
Missnöjet med TPLF-regimen, och det faktum att Tigray-ledningen var van vid mycket makt i Etiopien, ligger till grund för den konflikt som uppstod när TPLF:s dominans skiftade i april 2018 till följd av att Abiy Ahmed blev premiärminister.
Konflikten eskalerar med Abiy som premiärminister
Abiy Ahmed (som brukar kallas bara Abiy) stärkte sin maktposition som premiärminister när han i december 2019 bildade ett rikstäckande koalitionsparti, Prosperity Party. TPLF, som trots att de förlorat sin nationella maktposition, var inriktade på att behålla den lokala makten genom att säkra stark autonomi i Tigray. TPLF motsatte sig Abiy-regeringens försök att överföra mer lokal makt till centralregeringen. Denna maktkamp eskalerade konflikten.
Utlösande orsaker
Konflikten mellan TPLF och Abiy-regeringen eskalerade hösten 2020. De nationella parlamentsvalen sköts upp på grund av coronapandemin och premiärminister Abiy fick sin regeringstid förlängd utan val. TPLF genomförde ett lokalval i Tigray där de fick majoritet. Nationalförsamlingen, med stöd av Abiy-regeringen, fördömde och ogiltigförklarade de regionala valen i Tigray och vägrade att erkänna det nyvalda lokala TPLF-dominerade styret. De centrala myndigheterna införde också ekonomiska sanktioner mot TPLF, vilket TPLF-ledningen tolkade som en krigsförklaring.
Den 3 november 2020 attackerade TPLF specialstyrkor flera av landets nordliga militärläger och stal militär utrustning från den etiopiska armén. Abiy sa att en sådan attack mot den nationella militären "passerade den sista röda linjen" och att han inte hade något annat val än att skicka regeringsstyrkor till Tigray "för att rädda landet och regionen". Detta blev den utlösande faktorn som gjorde att konflikten bröt ut till krig.
Inbördeskrig
Abiy-regeringen skickade sina militära styrkor in i Tigray den 4 november 2020 i en riktad attack mot TPLF-ledningen, som var baserad i Tigrays huvudstad Mekele. Den militära offensiven eskalerade snabbt till ett större krig, där civila i Tigray blev offer för våld, övergrepp och fördrivning (etnisk rensning).
Militära styrkor från grannlandet Eritrea deltog också i striderna i Tigray, på Abiy-regeringens sida. Det gjorde även krigare från Tigrays grannregion Amhara. TPLF var på defensiven i flera månader, men slog tillbaka och återerövrade Mekele och stora delar av Tigray sommaren 2021. Regeringsstyrkorna drog sig tillbaka och konflikten blev mer låst i ett krig utan utsikter till en lösning.
I december 2021 drog TPLF sig tillbaka från regionen Amhara och Afar. Tillbakadragandet skedde efter att regeringen hade genomfört intensiva flygangrepp i Afar och Tigray.
Kriget skapade en humanitär kris med en stor fara för en allvarlig svältkatastrof.
Parterna i konflikten
- TPLF (Tigray People's Liberation Front) – som både är ett politiskt parti, lokala styrande i Tigray-regionen och en rebellgrupp. TPLF dominerade etiopisk politik under perioden 1991–2018.
- Etiopiens nationella regering - baserad i huvudstaden Addis Abeba, leds av premiärminister Abiy Ahmed, och kontrollerar regeringsstyrkorna.
- Eritrea – grannlandet som har skickat in militära styrkor i kriget i Tigray, och är allierat med Etiopiens nationella myndigheter mot TPLF.
- Lokala Amhara-krigare – både soldater och frivilliga kämpar från Tigrays närliggande Amhara-region har deltagit i kriget mot TPLF.
Underliggande orsaker
Missnöje med Tigrays mångåriga dominans i etiopisk politik är en viktig bakomliggande orsak till Abiy-regeringens centraliseringspolitik. TPLF:s långvariga maktposition, och rädslan för att förlora denna makt, är samtidigt en bakomliggande orsak till TPLF:s hårda oppositionspolitik.
Maktbalansen har förändrats, men inte helt – och båda sidor i konflikten är villiga att använda våld för att nå sina mål. På sätt och vis handlar konflikten om maktpolitik och historiska förändringar i maktpositioner.
Kriget är också en konflikt mellan lokal makt och centralmakt, där land och identitet spelar en viktig roll. Tigrays dominans i Etiopiens politiska styrning har varit för odemokratisk och för orepresentativ. Etiopien är ett multietniskt land, där tigrayanerna endast utgör sex procent av den totala befolkningen. TPLF menar att Tigray ändå har rätt till en stor grad av självstyre. I Tigray är tigreanerna i majoritet.
Drivkrafter i konflikten
Efter att TPLF visade att de kunde slå tillbaka attackerna mot dem sommaren 2021 har Abiys regering försökt mobilisera landet i ett utdraget krig i Tigray. Abiy uppmanade alla medborgare med kapacitet att delta i krigföringen mot TPLF. Kriget hade då spridit sig till Tigrays närliggande regioner, Afar och Amhara. Språket som Abiy använde för att mobilisera fler kämpar präglades alltmer av hatisk retorik kopplat till Tigray-folkets etniska identitet. Attacker på etniska minoriteter rapporterades också som ett växande problem i Etiopien.
Det faktum att konflikten mellan TPLF och Abiy-regeringen har fått karaktären av att vara en etnisk konflikt har försvårat utsikterna att skapa en stabil, enad stat, eftersom Etiopien är multietniskt och fragmenterat.
Försök till fred
I mars 2022 införde Etiopiens regering en obestämd ensidig vapenvila. Detta för att nödhjälp skulle kunna nå de drabbade områdena. I juni samma år inrättade premiärministern en kommission för att arbeta med fredsförhandlingar.
Efter fem månaders vapenvila blossade konflikten upp igen i augusti, med hårda strider runt staden Kobo och i gränsområdena till Tigray. Varje sida anklagar den andra för att vara ansvarig för att bryta vapenvilan.
Sådana brott mot eldupphöret hotar hoppet om att nå ett varaktigt fredsavtal, och FN uttryckte djup oro för att krigföringen skulle förvärra den existerande humanitära krisen.
Ett varaktigt fredsavtal?
Efter två års krig i Etiopien rapporterade Afrikanska unionen (AU) att parterna slutit ett fredsavtal. Ett särskilt sändebud från AU, Nigerias tidigare president Olusegun Obasanjo, agerade medlare. Han berättade för pressen den 2 november 2022 att Etiopiens regering och Tigray-myndigheterna har kommit överens om ett fredsavtal. Det innehåller följande:
- en organiserad, flexibel och samordnad nedrustning
- återställande av lag och ordning och offentliga tjänster
- obehindrad tillgång till humanitärt bistånd
Drygt två månader efter att fredsavtalet undertecknades lämnade TPLF över tunga vapen, som stridsvagnar och raketer, till regeringsstyrkorna. Detta är en mycket positiv utveckling i konflikten och ger hopp om varaktig fred i Etiopien.
Bland de utmanande frågor som återstår, som inte klargjordes i fredsavtalet, är:
- Kommer de eritreanska styrkorna att dra sig tillbaka från Etiopien?
- Kommer det att bli en uppgörelse med de övergrepp som begicks mot civilbefolkningen under kriget?
- Vilken status blir West Tigray (gränsområdet mellan Tigray och Amhara, som båda regionerna menar tillhör dem)?
Dessutom har konfliktnivån ökat mellan de två största etniska grupperna i landet, Amhara och Oromo. Bland de stridande parterna finns Amhara-milisgruppen Fano och Oromo Liberation Army (OLA), som kämpar på motsatta sidor. Båda sidor anklagas för dödligt våld och övergrepp, och massakrer rapporteras i Oromia-regionen. Konflikten beskrivs som en ond cirkel av hämndaktioner.
Den humanitära situationen
FN har anklagat Etiopiens regering för att blockera livsnödvändig nödhjälp till krigshärjade områden. Den etiopiska regeringen har å andra sidan anklagat TPLF för att ha hindrat nödhjälpen.
Kriget har lett till en stor livsmedelsbrist, där delar av civilbefolkningen har svultit ihjäl. Kriget ökade risken för en omfattande svältkatastrof. Det fanns tecken på att svält användes som en taktik i krigsföringen.
Alla parter i konflikten anklagas för brott mot mänskliga rättigheter. Bland annat har det rapporterats att etiopiska och eritreanska styrkor, och även regionala krigare, har begått övergrepp, våldtäkter, utomrättsliga avrättningar och massakrer mot civila i Tigray. Tusentals människor från Tigray har också flytt Etiopien, särskilt till Sudan, och miljoner har blivit internt fördrivna.
FN:s roll
FN:s säkerhetsråd har diskuterat kriget i Etiopien flera gånger, men har inte kommit överens om kraftfulla åtgärder. Ryssland och Kina har varit de mest skeptiska till omvärldens inblandning i Etiopien. De har lagt in sitt veto mot resolutionsförslag i säkerhetsrådet med motiveringen att Tigray-konflikten tillhör Etiopiens interna ansvar.
FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) har tillsammans med Etiopiska människorättskommissionen (EHRC) undersökt anklagelser om allvarliga övergrepp och kränkningar av mänskliga rättigheter i Tigray som begåtts av alla parter i konflikten. Undersökningsrapporten fokuserar på kränkningar av de mänskliga rättigheterna som begåtts från november 2020 till juni 2021.
FN:s flyktingorgan UNHCR är bland de FN-organisationer som arbetar med nödhjälp i Etiopien, med ett särskilt ansvar för de människor som har varit tvungna att fly från sina hem.