Algeriet

Geografi

Algeriet är Afrikas största land till yta, och ligger på kontinentens nordkust vid Medelhavet. Saharaöknen i söder täcker över 80 procent av Algeriets totala landareal. Atlasbergen skiljer Medelhavskusten från den varma, torra Saharaöknen medan kustområdet har medelhavsklimat och många kullar och berg. I fjälltrakterna kan vintrarna vara mycket kalla. Tell-regionen mellan kusten och öknen är bördig men liten, och nästan all åkermark i Algeriet finns här.

Algeriet är mycket utsatt för torka och vattenbrist, och föroreningar är ett stort problem. Endast tre procent av landets area kan användas till jordbruk. Överbetning och andra dåliga jordbruksmetoder leder till jorderosion och spridning av öknen. För att förhindra ökenspridningen började myndigheterna plantera en "grön damm" av träd 1975. Medelhavet är särskilt utsatt för föroreningar till följd av jorderosion, överanvändning av konstgödsel och avfall från oljeproduktion.

Historia

De tidigaste spåren av människor i Algeriet kan spåras tillbaka cirka 1,8 miljoner år. Berber anses vara Algeriets ursprungliga befolkning, och dessa var resultatet av flera invandringar under stenåldern. Algeriets historia har varit turbulent, med upprepade erövringar och bittert motstånd. Algeriets läge vid Medelhavet har gjort landet till en bra handelsväg mellan Europa, Afrika och Mellanöstern. Läget har lett till att flera olika folkgrupper ockuperat området genom historien. Bland dessa finns fenicierna, romarna, vandalerna och bysantinerna. Romarna kontrollerade Algeriet i flera århundraden. De tog över stora delar av berberområdet och tog med sig kristendomen till folket. I mitten av 600-talet började den arabiska erövringen av Nordvästra Afrika. Olika arabiska dynastier kontrollerade området tills det osmanska riket tog kontroll 1516. Under det osmanska riket var Algeriet en autonom region. Självstyret upphörde när Frankrike invaderade och koloniserade landet 1830, det blev då en fransk provins. Kriget mot fransmännen resulterade i att en tredjedel av befolkningen dog på slagfältet, av sjukdomar och av svält. I samma veva erövrade fransmännen den befintliga befolkningens land och den lokala befolkningen kämpade under flera decennier mot kolonialmakten, bland annat ledd av den algeriske berberemiren Abd al-Qadir. Missnöje och en växande befrielserörelse ledde 1954 till en militär frigörelse ledd av Front de Libération Nationale (FLN) påbörjade en militär frigörelse år 1954. Det algeriska befrielsekriget uppskattas ha dödat så många som 1,5 miljoner människor och anses vara det blodigaste befrielsekriget i Afrika. Åtta år senare undertecknade Frankrike och Algeriet ett fredsavtal vilket resulterade i att Algeriet blev självständigt 1962. Efter befrielsen blev Algeriet en enpartistat, landet var beroende av oljeintäkter och fallande oljepriser ledde till dåliga ekonomiska tider. Höga levnadskostnader, dåliga arbetsmöjligheter och korrupta myndigheter ledde till uppror i landet. År 1992 utbröt ett inbördeskrig i Algeriet på grund av att regeringen 1991 stoppade ett parlamentsval som det islamistiska partiet Front Islamique du Salut (FIS) var på väg att vinna. När det blodiga inbördeskriget tog slut 2002 hade över 150 000 människor mist livet.

Samhälle och politik

Algeriet är en republik med stark presidentmakt. Presidenten är statschef och chef för militären. Presidenten utser också premiärministern. Presidenten väljs vart femte år och kan bara sitta två mandatperioder efter en grundlagsändring 2021. Parlamentet har den lagstiftande makten. Algeriet är enligt grundlagen en demokrati med ett flerpartisystem, men i verkligheten har politiken sedan befrielsen 1962 dominerats av en elit bestående av militära aktörer och det styrande partiet. Den politiska situationen i landet är instabil – valen kritiseras av internationella valobservatörer för att präglas av bedrägeri, myndigheterna anklagas för korruption och protester bemöts med militär kraft. 2019 avgick den sittande presidenten som ett resultat av storskaliga protester, efter att ha suttit vid makten i 20 år. En ny president valdes då, men regimkritiker har uttryckt att det inte kan betraktas som ett verkligt maktskifte. Under den arabiska våren 2011 utbröt demonstrationer i Algeriet. Detta ledde till att undantagstillståndet i landet, som infördes i början av inbördeskriget, upphörde.

Här kan du läsa mer om Den arabiska våren

Ekonomi och handel

Olja hittades i Saharaöknen i slutet av 1950-talet och detta är idag Algeriets viktigaste exportvara. Detta står för nästan 95 procent av landets export och 30 procent av landets Bruttonationalprodukt (BNP). Det statligt ägda oljebolaget Sonatrach är Afrikas största företag. Utländska oljebolag är mycket intresserade av Algeriets oljeresurser, som uppskattas till över 12 miljarder fat. Algeriet exporterar mest till Italien, Spanien och Frankrike. 

Förutom olja och gas är gruvdrift och industri centrala delar av ekonomin. Algeriet har stora mineraltillgångar, särskilt järn och zink. Jordbruket var en viktig del av Algeriets ekonomi fram till 1950-talet – då landet producerade tillräckligt med mat för att exportera. Idag är jordbrukssektorn underutvecklad och Algeriet är beroende av att importera mat för att försörja befolkningen. 

Trots att regelbundna olje- och gasfyndigheter har stärkt ekonomin gör oljeberoendet ekonomin sårbar. Externa förhållanden, som oljeprisfall, kan få stora konsekvenser för ekonomin i landet. Fattigdom är fortfarande ett stort problem i landet och över en femtedel av befolkningen lever under den nationella fattigdomsgränsen. Arbetslösheten är hög, särskilt bland unga. Utbredd korruption och dålig standard på offentliga tjänster leder också till missnöje bland befolkningen.