Hopp til innhold

Centralafrikanska republiken

Den centralafrikanska republiken ligger mitt i Afrika och är rikt på naturresurser. Politisk oro och vanstyre har dock gjort landet till ett av världens fattigaste länder.

Uppdaterat 13.10.2013

Geografi och miljö

Den Centralafrikanska republiken utgörs mestadels av en låg platå, en låg bergskedja mellan 600-900 meter över havet, som ligger mellan Kongo bäckenet och Tchad bäckenet. Denna platå är en av de viktigaste vattendelarna mellan tre av Afrikas viktigaste vattensystem; Floden Kongo, Tchadsjön och Nilen. Floden Chari dränerar sina bifloder från norr, Oubangi mot söder. Bongobergen i nordöst når upp till 1400 meter över havet. Savanner täcker merparten av landet. Längs floderna växer smala bälten av skog och i den södra delen av landet är det tropisk regnskog. Nära halva landet är skogsbetäckt. Miljöproblem i den  Centralafrikanska republiken är bland annat problem som inte kan drickas. Tjuvskytte har gjort att landet har förlorat sitt rykte som en av världens bäst bevarade områden för orörd natur och vilda djur. Det förekommer även ökenspridning och avskogning i delar av landet.

Ecoprint

0.7 jordklot

Om alla människor i världen skulle ha samma konsumtionsnivå som en genomsnittlig invånare i Centralafrikanska republiken, skulle vi behöva 0.7 jordklot.
Se indikatorn som visar ekologiska fotavtrycket.

Historia

Redskapsfynd visar att människan har bott här sedan 8000 år tillbaka. Landets ursprungliga befolkning är babinga, ett pygméfolk. Från år 1000 f.kr. började andra folkgrupper att invandra. Landet var isolerat fram till 1600-talet och på 1800-talet kom arabiska handelsmän. Under samma tid påbörjades slavhandeln och flera afrikanska länder var involverade. Efter att ha kolonialiserat kustområdena blev Frankrike i slutet av 1800-talet intresserat av de inre delarna av Afrika. Frankrike kolonialiserade därför Kongo och den Centralafrikanska republiken. Tvångsarbete på plantager, tvångsförflyttningar och brutala straffmetoder mot befolkningen blev vanligt i den här delen av Afrika. Stort motstånd mot ockupationen och upprepade uppror slogs väldigt hårt ned.

Efter andra världskriget gjorde nya lagar i Franktike att Barthélemy Boganda blev vald till den franska nationalförsamlingen som första centralafrikan. Boganda började även Centralafrikanska republikens första parti, Mouvement d'évolution sociale de l'Afrique noire (MESAN), och som vann valet i landet år 1957. Den Centralafrikanska republiken uppnådde självständighet år 1960. År 1966 tog överste Jean-Bédel Bokassa makten efter en militärkupp. Bokassa utnämnde sig som kejsare år 1977. Efter några år blev landet åter igen en republik efter att oppositionen störtade Boganda. En ny grundlag med ett flerpartisystem blev antaget år 1981.

Samhälle och politik

Politiken i landet är präglat av etniska spänningar och konflikter mellan olika regioner. Traditionellt har flodbefolkningen i södra landet innehaft makten i landet medan savannfolket i norr har fått förstärka sin ställning. Enligt grundlagen från år 2004 har presidenten mycket makt, både som statschef och överbefälhavare för de militära styrkorna. Presidenten ska formellt väljas genom formella val och kan endast sitta två perioder. François Bozizé tog emellertid makten genom en kupp år 2003. Efter valet år 2011 har det förekommit stort missnöje vilket medförde att upprorsgruppen Séléka gick till angrep i december 2012. Efter misslyckade fredsförhandlingar med president Bozizé genomförde Séléka en kupp i mars 2013 och en ny övergångsregering blev tillsatt. Planerna är att nya val skall hållas senast år 2016.

FN och andra internationella styrkor har flera gånger försökt skapa vapenvila och stötta utvecklingen i landet. Till följd av många år av brist på politisk stabilitet räknas landet idag som en misslyckad stat där myndigheterna har liten kontroll. Staten klarar inte att tillse befolkningen grundläggande tjänster som exempelvis personlig säkerhet. Landet har ett stort antal människor som blev drivna på flykt på grund av våldshandlingar och många flyr också till grannländerna.

Ekonomi och handel

Den Centralafrikanska republiken har rika naturresurser, särskilt skog, diamanter, guld och uran. Landets läge, dåligt utvecklade infrastruktur och ekonomiskt vanstyre har emellertid medfört att landet är ett av Afrikas minst utvecklade länder. Landet tjänar mycket inkomster på mineralutvinning, särskilt från diamanter, men detta kommer inte befolkningen till godo. Runt 80 procent av befolkningen är sysselsatt i jordbruk, skogsbruk och fiske. De flesta driver småskaliga jordbruk till självförsörjning eller lokala marknader. Den Centralafrikanska republiken har en dåligt utvecklad infrastruktur och stora delar av landet är otillgängliga. Detta bidrar till att det är svårt att skapa en ekonomisk utveckling. Landet har ingen kustremsa och varutransporter till havet sker huvudsakligen genom Kongo. Handeln drabbades därmed av oroligheterna i Kongo. Frankrike är den viktigaste handelspartnern och ger även betydande ekonomiskt bistånd. År 2010 började regeringen att få bättre kontroll över statens ekonomi. Detta gjorde att fler ville ge ekonomiskt bistånd till landet.

Kort om

Centralafrikanska republiken

Huvudstad:

Bangui

Etniska grupper:

Baya 33 %, banda 27 %, mandjia 13 %, sara 10 %, mboum 7 %, m'baka 4 %, yakoma 4 %, andra/ingen/ospecificerad 2 %

Språk:

Franska (officiell), sangho, andra stamspråk

Religion:

Traditionella afrikanska religioner 35 %, protestanter 25 %, katoliker 25 %, muslimer 15 %

Befolkningsmängd:

4 803 082

Government:

Republik

Areal:

622 984 kvadratkilometer

Valuta:

CFA-franc (BEAC)

BNI per citizen:

597 PPP$

Nationaldag:

1 december

Medlemskap/deltagande

Andra landprofiler

Krig och konflikter

Svenska FN-förbundet © 2017