Hopp til innhold

Sydsudan

Republiken Sydsudan

Sydsudan blev självständigt efter att ha deklarerats oberoende från Sudan i juli 2011. Landet är fattigt efter många år av inbördeskrig och etniska konflikter hotar freden.

Uppdaterat 02.02.2016

Geografi och miljö

Sydsudans terräng stiger från låga slätter och stäpper i norr till kullar och berg i söder mot gränsen till Uganda och Kenya. De högsta bergen är över 3000 meter och ligger vid gränsen mot Uganda. Många floder rinner från bergen i norr och söder ned mot ett av världens största våtmarksområden och den oframkomliga träskmarken Sudd. Härifrån rinner vattnet vidare som en del av den vita Nilen in i Sudan.

15 procent av Sydsudan tillhör olika naturreservat där Sudd är det största med över 400 fågelarter och 100 olika fiskarter. Bergskedjan på gränsen till Uganda har ett tropiskt klimat, täta skogsområden och ett rikt djurliv. De senaste åren har det blivit kartlagt att det förekommer stora djurvandringar i Sydsudan som endast är slaget av de kända naturreservaten Serengeti och Masai Mara i Tanzania och Kenya. Elefanter, giraffer och stora flockar av antiloper och gaseller vandrar i de olika nationalparkerna i Sydsudan.

Historia

Sydsudan var tidigare en del av Sudan. Ländernas historia är därmed nära sammanhängande. Medan dagens Sudan har styrts av olika kungadömen har Sydsudan alltid varit militärt och ekonomiskt svagare och dominerat av nomadkultur. Norra Sudan har historiskt sett brukat södra Sudan som råvaruresurs och hämtat slavar därifrån. Islam har stått starkt i norra Sudan medan södra Sudan präglats av olika naturreligioner. Egypten försökte kolonisera både norr- och sydsudan på 1870-talet men hade liten kontroll i syd. Inte heller britterna lyckades få konstoll över Sydsudan men missionärer spred kristendom och det engelska språket dit. När Sudan blev självständiga från Storbritannien år 1956 uppstod snart en konflikt mellan befolkningen i norra och södra Sudan, eftersom södra Sudan inte ville ha muslimskt styre. Efter 17 år av inbördeskrig undertecknades ett fredsavtal men kriget bröt ut igen när regeringen ville införa Sharialagar i hela Sudan. Ett nytt fredsavtal ingicks 2005 och ledde till en folkomröstning 2011, där Sydsudan blev helt självständiga.

Samhälle och politik

Sydsudans befolkning är sammansatt av mer än 60 olika etniska grupper där Dinka och Nuer är de två största. Traditionellt är naturreligioner dominerande i samhället men en stor del av befolkningen anser sig också vara kristna.

Det långa inbördeskriget mellan norra och södra Sudan drabbade civilbefolkningen hårt. 2,5 miljoner människor dödades och cirka 4 miljoner försattes på flykt inne i Sudan. Förhållandet med Sudan är fortfarande ansträngt. Efter fredsavtalet år 2005 fick Sydsudan ett eget parlament som utvecklade en grundlag 2011. Staten är organiserad som en förbundsrepublik med en direktvald president som leder regeringen och militären. Den lagstiftande församlingen är uppdelad i två kamrar med en kongress och en senat som representerar de olika delstaterna. Salva Kiir Mayardit, från Dinka-folket, blev vald som landets första president år 2010. Efter självständigheten har han talat för demokratiska reformer och nationell försoning.

År 2013 ökade emellertid kritiken mot Kiirs ledarstil och han beskylldes för att driva staten i riktning mot diktatur. Han sparkade vicepresidenten Riek Machar som tillhör den näst största folkgruppen Nuer, vilket gjorde att gamla konflikter mellan de olika etniska grupperna blossade upp igen. 2013 beskyllde Kiir sin tidigare vicepresident för att försöka genomföra en statskupp. Tusentals människor drevs på flykt och ett inbördeskrig inleddes. 

Ekonomi och handel

Sydsudan har akut brist på infrastruktur, något som hämmar den ekonomiska utvecklingen. Landets ekonomi är baserad på olja och bistånd. Sedan år 2005 har landet mottagit mer än 20 miljarder i bistånd från utlandet, huvudsakligen från USA, Storbritannien, Nederländerna och Norge. Befolkningen i Sydsudan lever huvudsakligen ett nomadliv som kombineras med djuruppfödning och jordbruk. Det finns knappt någon tjänstesektor och ingen industri. Före självständigheten från Sudan stod Sydsudan för 3/4 av Sudans totala oljeproduktion. Oljan exporteras i rörledningar genom Sudan och intäkterna fördelas 50/50 mellan Sudan och Sydsudan. Efter självständigheten menade Sydsudan att de borde ha en större del av oljeintäkterna men eftersom landet är beroende av att exportera oljan genom Sudan påverkas landets ekonomi av den politiska situationen.  År 1012 rådde oenighet om transportkostnaderna, vilket ledde till att Sydsudan stoppade hela sin oljeproduktion, landets viktigaste intäktskälla. Detta ledde till snabbt ökande inflation. De senaste åren har landet skurit ned i sjukvårds- och utbildningsbudgeten och gett mer pengar till försvaret. De viktigaste handelsparterna för Sydsudan är Kenya och Uganda. Stora delar av befolkningen är beroende av nödhjälp och myndigheterna beskylls för att vara totalt korrupta. 

Kort om

Sydsudan

Huvudstad:

Juba

Etniska grupper:

Dinka 35.8%, nuer 15.6%, kakwa, bari, azande, shilluk, kuku, murle, mandari, didinga, ndogo, bviri, lndi, anuak, bongo, lango, dungotona, acholi med flera (2011)

Språk:

Engelska (officiell), arabiska (inkluderar juba och sudanska varianter) samt regionala språk

Religion:

Traditionell tro, kristna

Politisk ledare:

Salva Kiir Mayardit (president)

Befolkningsmängd:

12 152 321

Areal:

644 330 km2

Valuta:

Sydsudanesiskt pund

BNI per citizen:

1 850 PPP$

Nationaldag:

9 juli

Satellitbilder

Vattentillförsel: Träskmarken Sudd

Medlemskap/deltagande

Andra landprofiler

Krig och konflikter

Svenska FN-förbundet © 2017