Introduktion
Det har sedan lång tid tillbaka pågått en konflikt mellan Nordkorea och Sydkorea. Konflikten var som mest blodig under Koreakriget 1950-53. Kriget slutade bara med ett eldupphör, så officiellt kriget tog aldrig slut och konflikten har pågått sedan dess. Stormakterna USA och Kina är, och har varit från början, nära involverade på varje sida. I dag handlar konflikten mycket om hur omvärlden ska förhålla sig till Nordkoreas kärnvapenprogram.
Bakgrund
Området som idag utgör Nordkorea och Sydkorea var fram till slutet av andra världskriget ett land - Korea. Under åren före delningen av landet, under perioden 1910–1945, var Korea en koloni under Japan. Japan förlorade kontrollen över Korea till sina motståndare under andra världskriget, med Sovjetunionen som tog kontrollen över den norra delen av Korea, medan USA ockuperade den södra halvan.
År 1948 hade Nord- och Sydkorea fått sina egna nationella myndigheter, som fick stöd från sina respektive stormakter. USA och Sovjetunionen drog tillbaka sina trupper från Korea, men behöll stöd för de nyetablerade regimerna. FN fick sedan i uppgift att hitta ett sätt att återförena Korea med fredliga medel. Det visade sig vara för svårt.
Konflikten uppstår
En av anledningarna till att FN misslyckades med att återförena Korea med fredliga medel var att de nya koreanska ledarna - Kim Il -sung i Nordkorea och Syngman Rhee i Sydkorea - båda ville återförena Korea under deras styre. De var båda villiga att gå i krig för att uppnå återförening.
En annan orsak till konflikten var början på det kalla kriget. Det kalla kriget var en global konflikt, främst mellan USA och Sovjetunionen, som involverade ideologi och stormaktspolitik.
Korea ansågs vara ett särskilt viktigt område för stormakterna under kalla kriget på grund av de kinesiska kommunisternas övertagande av grannlandet Kina 1949. Kommunismen uppfattades vara på frammarsch i Asien, där Korea snabbt fick stor strategisk betydelse i konflikten mellan supermakter Sovjetunionen och USA.
Parterna i konflikten
- Nordkorea - Har styrts som en diktatur av familjen Kim sedan 1948.
- Sydkorea - Var en diktatur i flera år, men demokratiserades under 1980 -talet.
- USA - Är Sydkoreas närmaste allierade och har en stor militär närvaro i regionen.
- Kina - Var inledningsvis inblandat med militära styrkor på den nordkoreanska sidan.
- Japan - Var tidigare en kolonialmakt i Korea. Är nu allierad med USA och Sydkorea.
- Ryssland (och fd Sovjetunionen) - Har länge varit en stor anhängare av Nordkorea.
Den utlösande orsaken till Koreakrigen
De nya diktatorerna i både Nordkorea och Sydkorea uttryckte en vilja att attackera den andra för att återförena Korea, och båda förde en brutal politik gentemot sitt eget folk. Samtidigt var diktatorerna beroende av stödet från sina mäktiga anhängare.
Kim Il-sung i norr var beroende av stödet från Josef Stalin, Sovjetunionens diktator, innan han kunde starta en attack mot Sydkorea. Stalin var så småningom villig att stödja en nordkoreansk attack mot Sydkorea, förutsatt att kommunistregimen i Kina gjorde detsamma.
Kina var också tveksamma inför att stödja Nordkoreas attackplan, men den kommunistiska regimen lovade att Kina skulle skydda Nordkorea om USA ingrep i kriget med sina egna styrkor.
Nordkorea går till attack
Den 25 juni 1950 anföll Nordkorea Sydkorea och fick då även stöd från både Sovjetunionen och Kina. Attacken blev starten på ett blodigt treårigt krig mellan Nord- och Sydkorea. Fientligheterna slutade i ett vapenstillestånd, med en neutral zon utan militär ungefär där gränserna mellan länderna låg innan kriget började.
Koreakriget var också till stor del ett krig mellan USA och Kina, där båda länderna deltog med hundratusentals egna soldater. Ett mandat i FN:s säkerhetsråd innebar att flera FN:s medlemsländer deltog i den USA-ledda operationen. Amerikanerna ledde sedan FN:s första militära operation, som stödde Sydkorea.
Koreakriget slutade bara i ett vapenstillestånd, inte ett fullständigt fredsavtal, och konflikten har fortsatt sedan dess.
Koreakriget 1950-53
I Koreakrigets första fas var Nordkorea i offensiven. De nordkoreanska styrkorna var överlägsna sydkoreanerna och tog kontrollen över cirka 90 procent av Sydkorea, innan USA kom till Sydkoreas räddning. USA vände den nordkoreanska offensiven i september 1950 och drev de nordkoreanska styrkorna tillbaka över norra gränsen.
USA hade fått mandat av FN:s säkerhetsråd att använda militära medel för att skydda Sydkoreas suveränitet mot Nordkoreas attacker. Flera länder gick därmed med i den USA-ledda FN-operationen. Ändå var cirka 90 procent av FN-styrkorna amerikaner och operationen leddes av USA.
USA passerar gränsen
Efter att ha drivit ut de nordkoreanska styrkorna från Sydkorea beslutade USA att fortsätta offensiven över gränsen mot Nordkorea i oktober, med målet att övertala Kim-regimen att kapitulera. USA sträckte FN-mandatet långt utöver vad säkerhetsrådet hade beslutat och kritiserades av både allierade och andra för att de förde en alltför aggressiv politik i Korea.
Det var först när FN-operationen ockuperade Nordkorea som de kinesiska styrkorna deltog fullt ut i Koreakriget. Flera tusen kinesiska soldater smög sig in i Korea och överraskade de amerikanska och sydkoreanska styrkorna, som sedan fick dra sig tillbaka till Sydkorea efter ett dödligt nederlag. Fronterna stabiliserades runt den 38:e parallellen, som var där gränsen låg innan kriget började. Fredssamtal började i juli 1951, men kriget fortsatte i ytterligare två år innan ett vapenvilaavtal träffades den 27 juli 1953.
Kritik mot stormakternas roll under Koreakriget
Kalla krigets historiker pekar gärna på Stalins val att ge grönt ljus åt Kim Il-sungs attackplan som en utlösare för Koreakriget. Historiker har också pekat på USA:s handlingar under kriget som avgörande för varför kriget växte sig så stort och våldsamt. Kritiken mot USA grundar sig framförallt i att USA valde att ingripa i Nordkorea efter att Sydkorea befriades. Detta utlöste Kinas deltagande i kriget, vilket förlängde kriget och ledde till en enorm förlust av liv på båda sidor.
USA kritiseras också för sina omfattande bombningskampanjer i Nordkorea, där de bombade civila mål som städer och dammar. Detta ledde till stora förluster av civila människoliv, både direkt och indirekt genom efterföljande hungersnöd. Bombningskampanjen mot Nordkorea omfattade omfattande användning av eldbomber (napalm), samt kemiska vapen. USA var också nära att använda kärnvapen.
Konflikten idag
För att förstå varför det är så svårt att lösa Koreakonflikten är det användbart att titta närmare på Nordkoreas ideologi, dess syn på landets kärnvapen, samt USA:s intressen i konflikten.
Atomvapen som det största hindret för att lösa konflikten
Försök har gjorts till fredsförhandlingar, bland annat genom de så kallade sexpartssamtalen, där de sex länderna Nordkorea, Sydkorea, USA, Kina, Ryssland och Japan är inblandade. Samtalen inleddes efter att Nordkorea drog sig ur icke-spridningsavtalet 2003, men har inte gjort framsteg.
En rad internationella sanktioner har också införts mot Nordkorea, särskilt efter att landet genomfört sitt första kärnvapenprov 2006. Omvärlden, med USA i spetsen, ser det som oacceptabelt att ett land som Nordkorea har kärnvapen.
Nordkorea testade en ny typ av avancerade vapen, en så kallad ballistisk missil (raket) från en ubåt, i oktober 2021. USA fördömde uppskjutningen och FN:s säkerhetsråd kallade till ett krismöte. Vapenprovningen skedde samtidigt som USA försökte blåsa nytt liv i kärnkraftsförhandlingarna, efter två år utan framsteg.
Kärnvapen som självförsvar och påtryckningar
Kärnvapen ses av den nordkoreanska regimen som den bästa garantin för att undvika att bli attackerad av USA. Kim -regimen har också använt hotet om kärnkrig som ett pressmedel för att locka till sig internationellt bistånd, vilket landet har varit i stort behov av sedan Sovjetunionens försvinnande i början av 1990-talet.
Enligt den koreanska forskaren Andrei Lankov är det inte ett alternativ för den nordkoreanska regimen att ge upp kärnvapen. Han säger att Kim -regimen har sett vad som hände i Irak 2003 och i Libyen 2011, där regimer utan kärnvapen störtades av USA och dess allierade, och att de kommit fram till att utan kärnvapen är de försvarslösa.
Hur kan Nordkoreas ideologi förstås?
Uppdelningen av Korea, den enorma förstörelsen under Koreakriget och resultatet av det kalla kriget har tillsammans skapat ett isolationistiskt tänkesätt i Nordkorea, med stor skepsis mot inblandning utifrån. Dessa trauman har upprätthållits av de nordkoreanska myndigheterna genom en totalitär ideologi som kallas juche.
Juche-ideologin handlar om att Nordkoreas överlevnad mot yttre hot endast kan bevaras genom isolering, självbevarelsedrift och militarism. Principer om hårt arbete, självdisciplin och tro på landets starka ledare har, sedan Kim Il-sung blev diktator, varit receptet för att kommunistregimen och Kim-dynastin har lyckats behålla makten i landet. Regimen tjänar också på att behålla gamla fiendebilder, som den fientliga synen på USA och Sydkorea.
Juche-ideologin försvårar reformer. Det stärker också synen på landets behov av att behålla och vidareutveckla sina kärnvapen.
USA:s intressen i Koreakonflikten
Nordkorea, som en kommunistisk diktatur, passar väl in i Amerikas fiendebild. Fiendebilden och kärnvapenhotet kan användas för att legitimera höga militära utgifter, eller för att uppnå andra utrikespolitiska mål. Nordkorea, till exempel, pekades ut som en del av "ondskans axel", tillsammans med Irak och Iran, inför USA:s invasion av Irak 2003.
Nordkorea ger också USA en ursäkt att ha en stor militär närvaro i Östasien, nära Kina. Detta är ett område som amerikanska militärstrateger anser vara viktigt för USA.
Precis som stormakternas intressen bidrog till Koreakriget 1950, kan USA:s och andra stormakters intressen bidra till att upprätthålla konflikten på den koreanska halvön än i dag.
Den humanitära situationen
Det uppskattas att över två miljoner koreaner dog till följd av Koreakriget, varav många var civila. Dessutom dog cirka 600 000 kinesiska soldater och över 36 000 amerikanska soldater.
Uppdelningen av Korea ledde till separationen av cirka tio miljoner nära släktingar mellan Nord- och Sydkorea. Med enstaka och marginella undantag har det inte varit möjligt för nord- och sydkoreaner att ha kontakt, vilket för separata familjer varit en särskilt stor sorg att leva med.
Det är en stor skillnad mellan Nord- och Sydkorea idag, där den humanitära situationen för folket i Nordkorea är helt hemsk. Detta beror på att regimen i Nordkorea är en totalitär diktatur som försöker styra människors liv med järnhand.
Brott mot mänskliga rättigheter
En undersökningskommission från FN drog 2014 slutsatsen att de statliga brotten som Nordkorea begår mot sin egen befolkning är så omfattande och allvarliga att statssystemet representerar något unikt brutalt i dagens värld. Den nordkoreanska befolkningen har också utsatts för några av de värsta svältfallen under de senaste decennierna.
FN-kommissionen fann att de nordkoreanska myndigheterna har begått och begår brott mot mänskligheten, särskilt genom kriminalvården. Statligt förtryck inkluderar mord och utrotning av vissa grupper, slaveri, tortyr, våldtäkt och förföljelse.
Regeringens kontroll över tillgången till mat har spelat en viktig roll för att upprätthålla politisk lojalitet bland befolkningen; Om du uttrycker illojalitet riskerar du att svälta ihjäl. Flera tusen politiska fångar dör varje år till följd av tvångsarbete, hunger och dålig sjukvård.
FN:s roll i konflikten
FN:s säkerhetsråd har infört ett antal sanktioner mot Nordkorea sedan landets första kärnvapenprov 2006. Sanktionerna innebär att FN:s hjälporganisationer bara kan hjälpa Nordkorea i vissa begränsade områden. FN:s bistånd till Nordkorea handlar om mat, hälsa, vatten och sanitet.
FN och Koreakrigen
Det då nyligen etablerade FN tog över ansvaret för Koreakrisen i oktober 1947. FN:s generalförsamling tillsatte en separat kommission för Korea för att övervaka parlamentsvalen. FN:s mål var att bidra till Koreas självständighet och ett effektivt tillbakadragande av ockupationsstyrkorna.
FN:s säkerhetsråd godkände militär användning i Koreakriget
När Koreakriget bröt ut beslutade FN:s säkerhetsråd att internationella militära styrkor skulle ingripa för att slå tillbaka den nordkoreanska offensiven in i Sydkorea (Resolution 84). 16 av FN:s medlemsländer, med USA i spetsen, deltog med militära styrkor. Dessutom bidrog fem andra medlemsländer med fältsjukhus och medicinsk hjälp.
Koreakriget hörde till undantagen under det kalla kriget där båda supermakterna (USA och Sovjetunionen) var inblandade, där det samtidigt fattades beslut i säkerhetsrådet om användning av militärt våld.
Varför lade varken Sovjetunionen eller Kina in sitt veto?
Varken Sovjetunionen eller Kina lade in sitt veto mot säkerhetsrådet 1950, och stoppade därmed inte skapandet av den USA-ledda FN-operationen som ställde sig på Sydkoreas sida. Anledningen till det var att Sovjetunionen hade beslutat att bojkotta säkerhetsrådet i protest mot att kommunistregimen i Kina, med Mao Zedong i spetsen, inte erkändes som Kinas representant i säkerhetsrådet.
Den kommunistiska regimen i Folkrepubliken Kina erkändes inte som Kinas representant i FN förrän 1971. Det var exilregeringen i Taiwan, som hade förlorat inbördeskriget 1949, som representerade Kina i FN:s säkerhetsråd, och de stödde USA:s initiativ i Korea. Därmed blev den USA-ledda operationen på Sydkoreas sida en FN-operation med mandat från FN:s säkerhetsråd.
Norge var bland länderna i säkerhetsrådet som röstade för resolution 84, som gav mandat till internationell militär användning i Koreakriget.