Hopp til innhold

Marocko

Kungariket Marocko

Marocko är det västligaste av de nordafrikanska länderna känt som Maghreb. Konflikten om Västsahara och mycket mäktiga kungar har präglat landets utveckling.

Uppdaterat 30.10.2013

Geografi och miljö

Marocko är det enda landet i Afrika som har kust vid både Medelhavet och Atlanten. I norra Marocko ligger det viktiga Gibraltarsundet som förbinder Medelhavet med Atlanten. Sundet utgör också en naturlig gräns mot Spanien. Marocko är ett bergrikt land. Atlasbergen sträcker sig genom landet i riktningen sydväst-nordöst och i norr finner man Rifbergen. Majoriteten av Marockos befolkning bor norr om dessa berg eftersom söder om bergen finns ökenlandskap. Det mesta av den sydöstliga delen av landet är en del av Saharaöknen och därmed är befolkningen liten och det ekonomiska produktionsvärdet från området är lågt. I södra Marocko ligger det omstridda Västsahara, en tidigare spansk koloni, som ockuperades av Marocko år 1975. Landets huvudstad är Rabat men den största staden är hamnstaden Casablanca. Marockos miljöproblem är vattenbrist och jorderosion. Försurning från industriverksamheten är också ett problem.

1987
2001

al-Wahda är en av mer än 100 dammar som jämnar ut skillnaderna på vattentillgång i Marocko. Läs mer

Ecoprint

0.8 jordklot

Om alla människor i världen skulle ha samma konsumtionsnivå som en genomsnittlig invånare i Marocko, skulle vi behöva 0.8 jordklot.
Se indikatorn som visar ekologiska fotavtrycket.

Historia

På grund av sitt strategiska läge har Marocko genom historien varit ett eftertraktat området. Berberna har bott i området sedan förhistorisk tid. Senare styrde fenicier, romare, västgoter, vandaler och greker från det bysantinska riket området. På 600-talet erövrade araberna området och omvandlade området till ett islamiskt samhälle. Området splittrades upp i två provinser och flera dynastier växte fram. De europeiska stormakterna började intressera sig för Marocko i början av 1400-talet och Portugal ockuperade flera städer vid Atlantkusten för att kontrollera sjöhandeln. Från 1830 tog den franska armén kontroll över Marocko och år 1912 ingick Frankrike ett avtal med sultanen som gjorde delar av landet till ett franskt protektorat. Marocko blev därmed indelat i ett spanskt och ett franskt protektorat medan hamnstaden Tanger förblev under internationell kontroll. En nationaliströrelse växte fram på 1930-talet och ett självständighetsparti, Istiqlal-partiet, grundades.

År 1953 skickade Frankrike sultan Muhammed V i exil till Madagaskar. Muhammed V efterföljdes av den impopulära Muhammed Ben Arafa. Detta utlöste en aktiv opposition mot det franska protektoratet och frankrike tvingades att låta Muhammed V att återvända år 1955. Marocko blev ett självständigt kungarike år 1956.

Samhälle och politik

Marocko är enligt grundlagen en konstitutionell monarki. Kungen har mycket makt genom att kungen är överbefälhavare för armén och utnämner statsministern. Marocko är indelat i 16 förvaltningsområden som leds av kungligt utnämnda ämbetsmän. Ända sedan självständigheten har politiska partier varit lagliga och val till parlamentet har genomförts. Emellertid har parlamentet lite makt i förhållande till kungen. Det är förbjudet att grunda partier som grundar sitt budskap i religion, språk, etnicitet eller geografisk placering. Detta innebär att den största upprorsrörelsen, som är en islamisk rörelse, inte tillåts ställa upp i val. Efter den arabiska våren medförde demonstrationer med krav om ökade demokratisering antogs ändringar i grundlagen som gav mer makt åt parlamentet på kungens bekostnad. Trots detta är det klart att kungen styr landet. Bland annat är det är olagligt att kritisera kungens beslut.

Rättssystemet är präglat av korruption och även om situationen för de mänskliga rättigheterna har förbättrats efter att den sittande kungen satte sig på tronen rapporteras det fortfarande om brott mot de oppositionellas rättigheter. Marockos utrikespolitik präglas av konflikten om Västsahara. Den nationalistiska rörelsen Polisario har förklarat området som självständigt med stöd från Algeriet, något som har gjort Marockos förhållande till grannlandet ansträngt. Trots flera rundor av förhandlingar har man inte funnit en politisk lösning på konflikten.

Ekonomi och handel

Den marockanska ekonomin är stabil men med liten tillväxt. Landet genomför reformer för att skapa nya arbetstillfällen. Särskilt i städerna är arbetslösheten ett stort ekonomiskt och socials problem. Marocko är beroende av nederbörd under vintern för att jordbruket, som står för hälften av landets sysselsättning, ska tjäna pengar. Tjänstesektorn utgör hälften av landets bruttonationalprodukt (BNP). Marocko är världens största exportör av fosfater. Dessutom är turism och valutatransaktioner från marockaner utomlands en viktig intäkt. Frankrike, Spanien, Storbritannien och Italien centrala handelspartners. De viktigaste exportvarorna är kläder, textil, elektronik, fosfater, gödsel, oljeprodukter, citrusfrukter, grönsaker och fisk.

Kort om

Marocko

Huvudstad:

Rabat

Etniska grupper:

Språk:

Arabiska (officiellt), tamazight (officiellt)

Religion:

Muslimer 99 %, kristna 1 %, omkring 6000 judar (2010)

Politisk ledare:

Kung Mohammed VI

Befolkningsmängd:

33 955 157

Government:

Konstitutionell monarki

Areal:

446 550 km²

Valuta:

Marockanska dirham (MAD)

BNI per citizen:

7 821 PPP$

Nationaldag:

30 juli

Satellitbilder

Dammbyggnad: al-Wahda

Medlemskap/deltagande

Andra landprofiler

Krig och konflikter

Svenska FN-förbundet © 2017