Venezuela

Geografi

Venezuela delas ofta in i fyra delar; det bördiga slättlandet runt sjön Maracaibo i nordväst, Anderna och dess högland i väst, grässlätterna i inlandet och Guyana-höglandet i sydost. Den grunda Maracaibosjön kallas ofta för kontinentens största insjö, men är egentligen en havsvik med bräckt vatten. Här utvinns en stor del av landets råolja. Venezuelas högsta berg är Pico Bolivar, och är döpt efter frihetskämpen med samma namn.”Los Llanos” (”slätterna”) kallas det prärieliknande området i öst. Området används som betesmark och utgör en tredjedel av landets yta. Guyanaområdet i sydost täcker halva landet och består av savann och regnskog. Venezuela har över tusen floder och närmare 300 öar. Dessutom har det världens högsta vattenfall, Angelfallen, som är 979 meter högt.

Större delen av Venezuela har ett tropiskt klimat, men temperaturerna varierar med de stora höjdskillnaderna. Låglandet är varmare, bergsområdena kallare. Regnperioden från april till november kallar venezuelanerna vinter, medan torrperioden från december kallas sommar.

Historia

Venezuela var befolkat av spridda stammar av urbefolkningen när européerna anlände till området i början av 1500-talet. Spanien styrde landet till 1821, då Venezuela införlivades i Storcolombia efter hårda strider. Inre splittring gjorde att Storcolombia kollapsade redan 1830, och Venezuela deklarerade sin självständighet. De kommande hundra åren präglades av instabilitet och ständigt skiftande ledarskap utan kontroll över hela landet. Ofta var det militären som styrde i praktiken. Först 1959 fick landet en demokratiskt vald regering. De två största partierna bestämde sig då för att dela på makten för att skapa stabilitet och demokrati.

På 1980-talet sjönk intäkterna från oljan, samtidigt som utlandsskulden ökade. Befolkningen växte snabbt och skillnaderna mellan rika och fattiga blev större. Efter en orolig period med flera kuppförsök valdes Hugo Chávez till president 1998. Han verkställde det han kallade för ett socialistiskt samhällsprojekt, för att skapa en jämnare fördelning av landets pengar. Under hans regeringstid delades landet i två läger, med Chávezanhängare i det ena lägret och motståndare i det andra. År 2013 dog Chavez och blev efterträdd av Nicolás Maduro.

Samhälle och politik

Venezuela är en federal republik där presidenten är både stats- och regeringschef. Hugo Chavez fick igenom en ny grundlag år 1999 som gav presidenten mycket makt som överbefälhavare. Presidenten väljs för sex år åt gången och kan bli omvald ett obegränsat antal gånger. Landets domstolar anses inte vara oberoende ifrån regeringen och rättsäkerheten för invånarna är dålig. Landet har en lagstiftande nationalförsamling som väljs vart femte år. Landets urbefolkning är garanterade tre platser i nationalförsamlingen.

Grundlagen från 1999 upprättade en "civil makt" - i tillägg till den lagstiftande, utövande och tvingande makten. Den består av riksrevisorn, riksåklagaren och ombudsmannen och tillsätts av parlamentet i samarbete med frivilliga gräsrotsorganisationer. Chavez justerade den nya grundlagen flera gånger genom att använda domstolar för att kringgå nationalförsamlingen. Chavez genomförde djupgående förändringar i det venezuelanska samhället, och omdirigerade stora summor av pengar från landets oljeindustri till sociala program för fattiga bönder. Detta gjorde Chavez mycket populär bland landets fattiga invånare, medan medel- och överklassen var mer skeptisk till utvecklingen. Speciellt kritiserade många presidenten för att inte vara tillräckligt hård mot kriminaliteten i landet. Chavez gjorde även störa förändringar i Venezuelas utrikespolitik och blev känd för att göra starka uttalanden mot väst, särskilt mot USA. Den politiska oppositionen i landet har länge varit splittrad, och har litet inflytande.

Hugo Chávez innehade presidentposten fram till sin död 2013 och utsåg sin efterträdare - nuvarande president Nicolás Maduro. Sedan 2014 har Venezuela drabbats av en ekonomisk kris som lett till brott, hunger och grova kränkningar av mänskliga rättigheter.

Ekonomi och handel

Venezuelas ekonomi domineras nästan helt av oljeindustrin som motsvarar 95 procent av landets exportintäkter, hälften av statens intäkter och en fjärdedel av landets BNP. Under goda ekonomiska förhållanden har oljan givit staten pengar till satsningar på välfärd och infrastruktur. Oljeberoendet gör samtidigt Venezuela sårbart för fallande priser och svängningar på marknaden. Trots försök att utveckla andra branscher har landet inte lyckats bli av med sitt beroende av oljan. Hugo Chávez försökte skapa jobb och inkomster med små och medelstora företag, kooperativ och småskaliga jordbruk. Tillsammans med socialpolitiska åtgärder gav det nya möjligheter för de fattiga. Chávez nationaliserade också ekonomin. Oljeindustrin, jordbruket, bankväsendet, gruvsektorn, telekomindustrin, elektricitet, transport och turism är alla statligt ägda. Den ekonomiska politiken har gjort det lite svårt för utländska investerare att använda sina pengar i landet.

Efter den ekonomiska nedgången 2008 har inflationen fortsatt att stiga, tillsammans med budgetunderskottet, samtidigt som bristen på varor förvärrats. 2012 slutade regeringen att publicera hur stort budgetunderskottet är. Mot slutet av 2013 var prisökningen 56% och var den tredje högsta i världen.

Efter ett enormt oljeprisfall 2014 försämrades Venezuelas ekonomi kraftigt på grund av hyperinflation och brist på varor som mat, elektricitet och mediciner. Den ekonomiska krisen och politiska oroligheterna i landet har lett till att miljontals människor har flytt landet. Venezuela lider också av höga nivåer av korruption.