Burundi

Geografi

Burundi är ett litet land i Centralafrika. Landet ligger på den afrikanska platån och är en del av Rift Valley. Stora delar av landet ligger mellan 1 500 och 2 000 meter över havet. I söder gränsar landet till Afrikas längsta och djupaste sjö, Tanganyikasjön.

Burundi kämpar med jorderosion och avskogning. Det lilla som finns kvar av landets skog är ständigt under press, och tropisk regnskog finns bara i det västra låglandet. Burundi har ett tropiskt klimat, men i de högre delarna av landet är temperaturerna lägre. Landet bildar vattendelaren mellan Nilen och Kongos flodsystem.

Burundi är ett av Afrikas mest tätbefolkade länder. Mycket av landets gröna tillväxt och växter har försvunnit och Burundi brottas med överbetning och utarmning av jord. Det beror på att det finns för lite åkermark dividerat med antalet personer. Idag är det mesta av landskapet konstgjord savann.

Historia

I Burundi tillhör 85 procent av befolkningen den etniska gruppen hutu, medan 14 procent är tutsier. Hutuerna bosatte sig i området runt år 800, medan tutsierna kom på 1000-1200-talen. Etnicitet betonades inte särskilt förrän tyskarna och belgarna koloniserade landet mot slutet av 1800-talet. Kolonialmakterna gynnade tutsierna och stärkte sin egen ställning genom att ställa de olika etniska grupperna mot varandra. Detta har fått katastrofala effekter i landet, men även i resten av Afrika. Burundis historia är kopplad till historien om dess grannland Rwanda i norr.

Efter självständigheten 1962 kontrollerade tutsierna armén och tog så småningom över makten. Hutuerna gjorde uppror, men alla försök undertrycktes allvarligt. Som värst dödades upp till 200 000 hutuer 1972 och hundratusentals drevs på flykt. Andra kuppförsök, massakrer och oroligheter följde. Först 1993 hölls ett fritt val, och hutuen Melchior Ndadaye valdes till president. Han mördades dock kort därefter, vilket utlöste en lavin av våld mot civila tutsi. Tutsierna svarade med att döda hundratusentals hutuer. Inbördeskriget som följde varade från 1994 till 2005. Omkring 700 000 hutuer flydde till Tanzania som en följd av inbördeskriget. Efter inbördeskriget har Burundi gått mot politisk stabilitet och i maj 2008 kom regeringen och den sista aktiva rebellgruppen, FNL, överens om vapenvila. Myndigheterna och FN har arbetat för att avväpna tusentals soldater och före detta rebeller, samt att upprätta en ny nationell armé.

2005 röstades en ny konstitution in, där den tidigare konstitutionen från 1962 hade gynnat tutsierna. Pierre Nkurunziza (hutu), valdes till president samma år som konstitutionen trädde i kraft. Oroligheter uttrycktes när Nkurunziza kandiderade för en tredje mandatperiod, och vann 2015. Valet fördömdes av FN, EU och Afrikanska unionen.

Samhälle och politik

Den nya grundlagen från 2005 föreskriver att presidenten och de två vicepresidenterna ska ha olika etniskt ursprung. Regeringen och nationalförsamlingen måste ha 60 procent hutuer och 40 procent tutsier. Tre platser i nationalförsamlingen kommer också att reserveras för representanter från landets ursprungsbefolkning, Twa, som utgör en procent av befolkningen. 30 procent av regeringen ska bestå av kvinnor. Enligt den nya lagen ska ingen etnisk grupp utgöra mer än 50 procent av armén.

2017 tog regeringen fram ett förslag om ändring av grundlagen, bland annat en förlängning av presidentens mandatperiod från fem till sju år, men med möjlighet till omval endast en gång. 2018 godkändes förslaget via en folkomröstning. Human Rights Watch kritiserade regeringen för att ha genomfört en folkomröstning i ett klimat som präglas av påtryckningar, trakasserier och rädsla och därmed brist på fria val.

Nkurunzizas tredje mandatperiod präglades av grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna och politiskt kaos. Enligt Freedom House har det alltmer auktoritära hutudominerade styrande partiet National Council for Defense of Democracy-Forces for the Defense of Democracy (CNDD-FDD) och Nkurunziza förstört de demokratiska framsteg som gjorts sedan 2005. Efter Nkurunzizas död i juni 2020, tog Evariste Ndayishimiye över makten efter att ha vunnit valet det året. En rapport som FN publicerade 2020 slår fast att människorättssituationen i Burundi inte har förbättrats under den nuvarande presidenten.

Trots vissa positiva steg från den burundiska regeringen är många oroade över landets utmaningar när det gäller mänskliga rättigheter, inklusive svaghet i institutioner och bristande tillsyn av underrättelsetjänster. I juli 2023 lämnade den burundiska delegationen sin landsutfrågning (Universal Periodic Review, eller UPR) av FN:s råd för mänskliga rättigheter, uppenbarligen i protest mot närvaron av en människorättsförsvarare. Detta, menar många, följde ett mönster av att vägra att samarbeta med FN:s människorättsorgan och mekanismer, inklusive en fortsatt vägran att samarbeta med FN:s särskilda rapportör om människorättssituationen i Burundi. I oktober 2023 uttryckte FN:s särskilda rapportör oro över det "krympande civila utrymmet och ökande tryck på politiska partier, civilsamhällesorganisationer och media" inför nationalförsamlingen och kommunalvalen som planeras till 2025.

Burundi straffar relationer mellan två vuxna av samma kön med upp till två års fängelse enligt artikel 567 i strafflagen. Artikel 29 i konstitutionen förbjuder uttryckligen äktenskap mellan två personer av samma kön.

Burundi blev medlem i FN den 18 september 1962 och landet är även medlem i FN:s specialorganisationer.

Ekonomi och handel

Burundi brottas med extrem fattigdom, vilket beror på inbördeskriget på 1990-talet och att landet generellt har haft mycket politisk och social oro. Landet är starkt beroende av ekonomiskt stöd från utlandet, och kämpar med stigande inflation.

Jordbruket står för ungefär hälften av landets BNP, men mycket av jorden är förbrukad. Kaffe fyller ca 75 procent av all export till utlandet, vilket gör landets ekonomi starkt beroende av kaffepriserna på världsmarknaden. Trots problem var den ekonomiska tillväxten från början av 2000-talet till valet 2015 relativt positiv. 2015 var en vändpunkt, då ett antal internationella givare höll tillbaka hela eller delar av sitt ekonomiska stöd på grund av rapporter om kränkningar av mänskliga rättigheter och korruption. Världsbanken har valt att behålla de viktigaste projekten i landet, med motiveringen att befolkningen behöver stödet.

Burundi brottas med att landskapet är svårt att färdas i, en underutvecklad infrastruktur och att gods måste transporteras över långa avstånd. Det är långt från jordbruksområdena till hamnarna längs Tanganyikasjön. De senaste åren har landet drabbats av torka och översvämningar som har förstört både skördar och infrastruktur.