Egypten

Geografi

Majoriteten av Egyptens natur består av öken där floden Nilen rinner från söder till norr. Flodens stränder är bördiga oaser i det annars torra ökenlandskapet. Längst österut ligger den bergiga Sinaihalvön. Halvön skiljs från resten av landet av Suezkanalen, som förbinder Medelhavet och Röda havet. Nästan hela befolkningen bor längs Nilen, vid Suezkanalen eller i det stora floddeltat där Nilen mynnar ut i Medelhavet. Klimatet är varmt och torrt i hela landet, med undantag för det fuktiga deltaområdet i norr. Längs kusterna kan det komma en del nederbörd, medan inlandet mycket sällan får regn.

Nilen är en av de mest hotade floderna i världen. Föroreningar, uppdämning och klimatförändringar sätter floden i fara. Nilen har dämts upp för att göra mängden vatten som floden bär jämnare. Trots detta bestäms vattennivån både i floden och i den konstgjorda sjön bakom dammen av nederbörden och klimatet från vilket Nilen får sitt vatten. Det gör att Nilen, som är hela livsgrunden för Egypten, är mycket sårbar för klimatförändringar, nya dammar eller föroreningar utanför landets gränser.

Historia

Nilen lade grunden för uppkomsten av en av världens främsta civilisationer. Man tror att en enat kungarike grundades omkring 3200 f.Kr. En rad dynastier styrde i Egypten under de kommande tre årtusendena. Vår kunskap om Egypten från denna tid härrör från arkeologiska utgrävningar. Det är fortfarande ett mysterium hur människorna på denna tid kunde utvecklade en imponerande civilisation med avancerad monumental konst, arkitektur, teknik och social organisation. På senare tid – år 1869 – slutfördes byggandet av Suezkanalen. Suezkanalen, en av världens viktigaste kanaler, förbinder Medelhavet med Röda havet. Den har gjort Egypten till en viktig mellanstation inom världshandeln. Men landet var skuldtyngt och för att skydda sina investeringar tog Storbritannien kontroll över Egyptens styre år 1882. år 1922 blev Egypten delvis oberoende från Storbritannien, men det var inte förrän år 1953 – efter den egyptiska revolutionen – som landet skulle kunna utropa sig som en egen republik. Under 1954 blev general Gamal Abdel Nasser både premiärminister och president och landet fick ett militärt styre.

Egypten har en viktig strategisk betydelse, och har fortsatt att vara en kraftfull arabisk stat. Nasser styrde landet i en socialistisk riktning. Det militära ledarskapet, kampen för att samla de arabiska staterna och den anti-israeliska politiken fortsatte även med Answar al-Sadat som tog över som statschef efter Nasser. Han ändrade den inrikespolitiska och ekonomiska riktningen från det socialistiska mot en mer liberal ekonomisk politik genom att bjuda in utländska företag att investera i landet.

Inspirerad av den arabiska våren och upproret i Tunisien var det under 2011 ett brett folkligt uppror i Egypten, som slutade med president Hosni Mubarak var tvungen att avgå. Egyptens militär tog över makten fram till valet år 2012, där Muhammed Mursi valdes till president. Genom 2013 ökade protesterna, som var ofta våldsamma, mot Mursi och det muslimska brödraskapet. Det muslimska brödraskapet har tidigare förbjudits i Egypten, och många fruktade att religionen skulle få för mycket utrymme i samhället. I juli 2013 beslutade militären att ingripa, avsätta Mursi och utse en interimspresident, Adly Mansour. Det muslimska brödraskapet förbjöds återigen och militär har slagit till hårt mot anhängare. I maj 2014 vann den tidigare militära ledaren Abd al-Fattah al-Sisi presidentvalet utan några egentliga motståndare.

Efter revolutionen 2011 ändrades det politiska systemet för att stärka demokratin. Fria parlaments- och presidentval hölls för första gången, men nya demonstrationer ledde till att även den nye presidenten fick avgå. Under en period tog militären makten, innan ett nyval hölls. Vinnaren av detta val har sedan dess styrt landet

Läs mer om den arabiska våren här.

Samhälle och politik

Enligt grundlagen ifrån 1971 är Egypten en socialistisk demokratisk republik. Grundlagen säkerhetsställer de demokratiska rättigheterna i teorin men i praktiken är dessa rättigheterna begränsade och landet har under de senaste tio åren varit centralstyrt och auktoritärt. Presidenten är landets statschef, och väljs direkt av folket för högst två fyraårsperioder. Presidenten utser regeringen och är militärens överbefälhavare. Presidenten är militärens överbefälhavare och utser premiärministern med regeringen. I praktiken ligger mycket av makten hos presidenten. Den sittande presidenten har stärkt sin makt. Det är olagligt att bilda politiska partier på religiösa eller etniska grunder. Bland annat är en viktig maktfaktor och rörelsen "det muslimska brödraskapet" förbjuden. Trots att religion är den viktigaste påverkande kraften i samhället har dess inflytande på politiken minskat. Religiös extremism har sedan 1990-talet blivit vanligare. I synnerhet Sinaihalvön har varit centrum för en växande extremiströrelse. En växande egyptisk ekonomi har ökat de ekonomiska och sociala skillnaderna i landet. Egypten har anklagats för brott mot de mänskliga rättigheterna och arbetslösheten är hög. I Egypten är även kvinnor kraftigt underrepresenterade på arbetsmarknaden, i politiken och inom rättsväsendet. Kvinnor tjänar också betydligt mindre i genomsnitt än män. Traditioner som upprätthåller familjens anseende är viktiga i samhället.

I januari år 2011 protesterade tusentals demonstranter mot den sittande presidenten Hosni Mubarak och krävde hans avgång. Demonstrationerna var inspirerade av en rad uppror i den arabiska världen, något som kommit att kallas den arabiska våren. I februari år 2011 blev president Mubarak tvungen att avgå och den egyptiska militären tog över. Fram till avgången hade Mubarak och hans nationaldemokratiska parti haft makten i 30 år. År 2013 uppstod nya oroligheter i Egypten när den nytillsatte presidenten Muhammad Mursi avsattes.

Ekonomi och handel

Egypten är ett av Afrikas största industriländer. Omkring 2/3 av all industri är koncentrerad i och kring Kairo och Alexandria. En betydande del är relaterad till bearbetning av jordbruksprodukter, livsmedel och bomull. Som världsledande bomullsproducent har Egypten byggt upp en betydande textilindustri. Andra viktiga industrier har sin grund i råvaror från jordbruket eller gruvdrift. Intäkterna från Suezkanalen har ökat stadigt de senaste åren och landet har betydande fyndigheter av olja och gas. Även om det utvinns mindre olja så ökar gasutvinningen. Idag utgör försäljningen av gas 45 % av landets exportinkomster.

Turistnäringen är en viktig sektor i den egyptiska ekonomin, men intäkterna varierar kraftigt beroende på säkerhetsläget i regionen. Egypten har drabbats av ett antal terrorattacker de senaste åren där flera turister har dödats.

Landet har haft en ekonomisk tillväxt trots den globala ekonomiska krisen under 2008, men upproret år 2011 har skadat ekonomin betydligt och ett försämrat säkerhetsläge har skrämt bort turister och investerare. Egypten står även inför stora utmaningar när det gäller arbetslöshet, befolkningstillväxt och svag export.