Jamaica

Geografi

Jamaica tillhör ögruppen Stora Antillerna och är den tredje största ön i det Karibiska havet efter Kuba och Hispaniola. Jamaica ligger på en underhavsrygg som förbinder Honduras med den sydliga Hispaniola. Området har varit nedsjunket och äldre bergarterna är täckts av tjockt kalkstensinslag. Efterföljande hävningar, sprickbildning och förkastningar har efterlämnat flera parallella bergskedjor väst till öst. En smal kustslätt, som är bredast i söder och väst, går in mot ön. De flesta stränderna är på nord- och västkusten. Västkusten och delar av sydkusten är omgivet av korallrev, något som gör att stränderna är vita.

I låglandet och på kusten är det tropiskt klimat medan på de högre höjderna är det mer tempererat. Ostliga och västliga vindar kan från augusti orsaka tropiska stormar som kan orsaka stor ödeläggelse. På den nordliga delen av ön finns det regnskog medan i söder har skogen ersatts av bananplantage.

Jamaica utsätts regelbundet för jordbävningar och stora tropiska stormar. Från juni till november är det vanligt att ön drabbas direkt eller påverkas av orkanområdet. 1988 drabbades ön hårt av orkanen Gilbert. Orkanen orsakade omfattande skador och krävde 45 liv. De största konstgjorda miljöutmaningarna är förorening av öns sötvatten och hav. Dålig hantering av sopor, avfall från industri och gruvdrift samt oljeutsläpp har lett till skadliga föroreningar på flera platser på ön.

Historia

Innan Christofer Columbus kom till Jamaica år 1494 var ön bebodd av arawak-talende indianerna. Dessa blev efter ett fåtal år utrotade.

Afrikanska slavar fördes till ön från år 1517. När britterna övertog kolonin år 1655 flydde många slavar upp i bergen och överlevde på jordbruk och jakt. Denna grupp kallas för maroons. Britterna hämtade nya slavar till sina plantager men Jamaicas historia präglas av motstånd mot övermakten. Det har varit flera väpnade konflikter mellan britterna och maroonerna. Slavar flydde under flera perioder för att ansluta sig till de fria slavarna och det förekom flera större uppror bland slavarna.

Från år 1739 fick Jamaica delvis självständighet, men fram till år 1938 var landet dominerat av de vita som utgjorde 1 % av befolkningen. Detta år blev People's National party (PNP) upprättat och den svarta majoriteten framförde krav om ekonomiska och sociala reformer. I mitten av 1950-talet emigrerade mer än 100 000 jamaicaner till Storbritannien och USA. År 1959 fick landet inre självständighet och år 1962 full självständighet.

Samhälle och politik

Jamaica är en parlamentarisk demokrati. Landet har den brittiska monarken som statschef, på grund av sitt medlemskap i det brittiska samväldet. Den verkställande makten ligger hos premiärministern, och efter parlamentarism utses av nationalförsamlingens förtroendevalda. Landet ses som en stabil demokrati, och pressfriheten rankas i paritet med västeuropeiska länder.

Jamaica satte tidigt igång att upprätta ett välfärdssystem för alla sina medborgare. Redan 1938 infördes minimilönen och 1966 kom ett system för ålderspension och försäkring på plats. Trots detta har landet stora sociala problem. Brottslighet är ett utbrett samhällsproblem och i synnerhet huvudstaden Kingston är starkt påverkad av narkotika- och gängkriminalitet. Jamaica är vidare ett förhållandevis fattigt land med stora problem med våld och kriminalitet. En av sex jamaicaner lever under fattigdomsgränsen och arbetslösheten är runt 12 procent. De ligger också överst på världsstatistiken för antal mord. Kvinnoförtryck, sexuella trakasserier och övergrepp är ett stort samhällsproblem. Kvinnor är underrepresenterade i politiken och i arbetslivet tjänar kvinnor i genomsnitt mycket mindre än män. Sexuella minoriteter har få rättigheter och homosexualitet kan bestraffas med upp till tio års fängelse.

Även om de slavättlingarna fick allt mer makt under 1960- och 1970-talet, och har strävat efter förbättrad ekonomi och social utjämning, har jamaicansk politik varit präglat av oroligheter krig val, sociala problem och upplopp.

Jamaica är kanske mest känt för rastafarirörelsen som framställs som en mobiliserad reaktion mot förtrycket mot den svarta befolkningen. Drömmen om att få återvända till Afrika är stark och rörelsen har en egen tolkning av bibeln där Etiopiens kejsare Haile Selassie framställs som den (då) levande Kristus (Jah). Rastafarirörelsens mest kända uttrycksform är reggaemusiken. Maroontraditionen bidrog också till att den autentiska afrikanska kulturen fick en stark ställning i Jamaica.

Ekonomi och handel

Jordbruket spelar fortfarande en central roll i landets ekonomi och det är särskilt bananer och socker som odlas. Sedan 1960-talet har dock Jamaica varit en världsledande leverantör av aluminium och det är exporten av bauxit och aluminiumoxid som, tillsammans med turism, gör de största bidragen till Jamaicas bruttonationalprodukt (BNP).

På 1970-talet närmade sig Jamaica Kuba för att stärka sammanhållningen av de karibiska länderna. Detta orsakade en amerikansk kampanj mot Jamaica. Bauxitföretagen minskade sin aktivitet, turismen minskade och USA drog tillbaka sitt ekonomiska stöd från ön. Detta fick dramatiska konsekvenser. År 1981 bröt Jamaica sina förbindelser med Kuba och blev snabbt USA:s viktigaste stöd i området.

Sedan 1990-talet har den ekonomiska politiken dikterats av den internationella valutafonden (IMF) vilket har medfört ökad privatisering, att statsskulden är under kontroll och att Jamaica har fått kontroll över sin inflation. På 2000-talet upplevde Jamaica en förhållandevis stark ekonomisk tillväxt men många är skeptiska till att utvecklingen kommer att fortsätta på samma sätt.