Kenya

Geografi

Landskapet i Kenya bär på stor variation. Från savann i söder, till tropisk regnskog i väst och öken i norr. Kenya är en del av den enorma Riftdalen (Great Rift Valley). Längst kanten av Riftdalen finns höga berg, bland annat Mount Kenya. Klimatet i Kenya varierar med landskapet. Längs kusten är klimatet tropiskt, med höga temperaturer året om. På den centrala platån är det generellt lite kallare, med tydligare skillnader mellan årstiderna.

Kenya har mycket dålig vattenkvalitet på grund av föroreningar, och stora områden på landsbygden har inte tillgång till rent vatten alls. Illegal avverkning av den tropiska skogen i västra delen av landet har lett till att åkermarken spolats bort av regn och översvämningar. Global uppvärmning och klimatförändringar påverkar Kenyas klimat. Naturkatastrofer som torka och översvämningar blir allt vanligare.

Historia

I Kenya har man hittat några av världens äldsta mänskliga kvarlevor som är miljontals år gamla. I årtusenden har Kenya varit ett nav för migrationer och flera olika civilisationer har bosatt sig i området.

På 700-talet bosatte sig arabiska handelsmän längs Afrikas östkust för att handla med afrikanska handelsmän inåt landet. Mötet mellan bantufolket och araberna ledde till utvecklingen av den swahiliska kulturen. Språket swahili och religionen islam spreds längs handelsvägarna. På 1500-talet ankom de första européerna till Kenya. Portugisiska handelsmän invaderade byarna längs kusten och skapade en handelsväg till Indien. Kusten blev ett centrum för slav-och varuhandel.

När de europeiska makterna delade den afrikanska kontinenten mellan sig under Berlinkonferensen 1884 säkrade Storbritannien Kenya. 1920 etablerades den brittiska kolonin Kenya formellt. Lokalbefolkningen var hårt förtryckt, de brittiska kolonialherrarna uppmuntrade britter och andra européer att bosätta sig i landet. Detta skapade konflikter om fördelning av egendom. Endast vita fick äga mark, och lokalbefolkningen saknade grundläggande rättigheter. Från 1952 till 1956 var Mau Mau-upproret. Upproret började som fredliga krav från lokalbefolkningen på tillgång till mark, men slutade i väpnat uppror mellan lokalbefolkningen och vita invånare. Britterna slog hårt mot upproret och många kenyaner sattes i fångläger.

Kenya blev självständigt 1963 och blev en republik året därpå. Mark som tidigare reserverats för vita tilldelades lokalbefolkningen och presidenten ville ena landet. Ändå ökade de politiska spänningarna i landet. Kritiken mot regimen slogs hårt mot. Efter det kalla krigets slut hade regimen i Kenya problem med att hålla fast vid makten, bland annat på grund av internationella krav på demokratisering och kritik för brott mot mänskliga rättigheter. 1991 gick regimen med på att införa ett flerpartisystem.

Valet 2007 ledde till ökade konflikter mellan etniska grupper på båda sidor av politiken. Situationen påminde om ett inbördeskrig, där över 1 000 människor dog under upplopp och runt 300 000 människor drevs på flykt. Båda sidor anklagades för att ha startat den våldsamma konflikten. Därefter tillsattes en expertkommitté för att ta fram ett förslag till ny författning som trädde i kraft 2010.

Sedan 2011 ingår Kenya i Afrikanska unionens styrkor i Somalia och har sedan dess utsatts för flera stora terrorattacker inom de egna gränserna som repressalier från terrorgruppen al-Shabaab.

Samhälle och politik

Kenya är en representativ demokrati med presidentstyre. Presidenten är statschef, utser ministrar och leder regeringen. Landets president och vicepresident väljs genom direkta val vart femte år och de kan sitta två mandatperioder. Den lagstiftande makten ligger hos både regeringen och riksdagen. Efter landets nya grundlag från 2010 decentraliserades mycket av makten så att varje län får större beslutanderätt. Kenya har 47 län som alla har en landshövding och en länsförsamling.

Det bor runt 40 olika folkgrupper i Kenya som länge har levt i harmoni med varandra, men motsättningar mellan de olika grupperna har på senare tid resulterat i våld. Etnisk tillhörighet spelar ofta en stor roll i politiken och väljarna tenderar att rösta efter etnisk tillhörighet. Vidare är partisystemet svagt; det är inte ovanligt att politiker byter parti, att partier splittras eller att det bildas nya allianser inför val. Korruptionen är utbredd och Kenya anses bara vara en delvis fri demokrati. Oroligheter, våld och mistro präglar politiken.

Landets senaste val 2017 ogiltigförklarades av Högsta domstolen och det efterföljande omvalet bojkottades av oppositionen. Oppositionsledaren utnämnde sig själv till “folkets president” i januari 2018. I mars 2018 gick den segrande presidenten och oppositionsledaren samman i en överenskommelse om samarbete. Detta har förbättrat situationen något, men landet har fortfarande starka politiska spänningar. 

Tidigare sittande vicepresident William Ruto vann presidentvalet 2022. Oppositionsledaren anklagade Ruto för valfusk och accepterade inte segern, trots att kandidaterna hade lovat att acceptera valresultatet. Högsta domstolen i Kenya valde att upprätthålla segern på grund av brist på bevis.

Ekonomi och handel

Jämfört med de flesta afrikanska länder hade Kenya en stark ekonomi när landet blev självständigt 1963. Under 1980-talet uppstod flera ekonomiska problem på grund av politisk misskötsel, brist på åkermark och hög befolkningstillväxt. I modern tid har det funnits stora skillnader mellan en liten rik överklass och den fattiga, ofta jordlösa, majoriteten av folket. De senaste decennierna har ekonomin sakta men säkert byggts upp igen, men korruption och bristande modernisering utgör fortfarande stora hinder för landets ekonomiska utveckling. Över en tredjedel av landets befolkning lever under fattigdomsgränsen.

De flesta kenyaner arbetar inom jordbruket, och det centrala höglandet är en av de mest framgångsrika regionerna för jordbruksproduktion i Afrika. Kenya exporterar te, grönsaker, blommor och kaffe. Kenyas beroende av jordbruk har gjort landet sårbart för instabilt väder och fluktuationer i världsmarknadspriset på te och kaffe. Idag bidrar jordbruket med ungefär en tredjedel av landets bruttonationalprodukt. Tjänstesektorn är ekonomins näst viktigaste näring och turismen är viktig. Kenya har länge varit offer för social oro och terrorattacker, och den oförutsägbara och ohanterliga säkerhetssituationen skapar problem för turistnäringen.