Nordkorea

Geografi

Berg och bergsområden utgör cirka 80 procent av landytan i Nordkorea. Den 25 mil långa gränsen mot Sydkorea är ett av världens mest militariserade områden. Landets högsta berg är Paektu-vulkanerna. Floderna Tumen och Yalu flyter längs gränsen till Kina och Ryssland i norr.

Landet är rikt på mineraltillgångar, särskilt kol och järnmalm, men omfattande industrialisering och en ineffektiv planekonomi har lett till förorening av marken och dricksvattnet. Behovet av bränsle har gjort att låglandsområdena till stor del har avskogats – trots att landet systematiskt planterat skog sedan mitten av 1950-talet. Som en följd av avskogningen har också jorderosion blivit ett stort problem. Landet har ett kontinentalt klimat, med kalla vintrar och varma somrar. Monsunvindar påverkar sommarmånaderna och ungefär hälften av all nederbörd faller mellan juni och augusti.

Historia

Det har funnits olika stater på den koreanska halvön för mycket länge sedan, i mer än 4 000 år. Koreas historia kännetecknas av dess läge mellan stormakterna Kina och Japan. Från 1300-talet och framåt var det Kina som hade störst inflytande över den koreanska halvön, men från slutet av 1800-talet tog Japan övertaget, och koloniserade halvön.

Efter Japans nederlag i andra världskriget togs Korea över av de allierade. Landet delades tillfälligt i två längs den 38:e breddgraden, och målet var att skapa en självständig koreansk stat men försöket misslyckades. Sovjetunionen etablerade en kommunistisk regering i norr, medan USA installerade en regering av nationalister i söder. Efter att USA och Sovjetunionen drog sig tillbaka 1948 uppstod ett blodigt inbördeskrig (1950-1953) mellan den kommunistiska staten i norr, med kinesiskt och sovjetiskt stöd, och Sydkorea, med USA-ledda och FN-styrkor som allierade. När kriget tog slut förblev gränsen i stort sett oförändrad och de två länderna har ännu inte undertecknat något fredsavtal. Efter Koreakriget separerades runt en miljon släktingar och de flesta av dessa nekas kontakt. Idag är relationerna mellan länderna ännu spända och det skjuts fortfarande över gränsen.

Sedan självständigheten har landet styrts med järnhand av en och samma familj. Dagens ledare, Kim Jong-un, är den tredje Kim i raden. En separat personlighetskult har uppstått kring den första presidenten, Kim Il-Sung. Efter hans död har han utnämnts till "evig president" och en ny räkning har införts från det år han föddes (1912).

Samhälle och politik

Nordkorea är en kommunistisk diktatur där samhället är militariserat och stängt för omvärlden. Därför vet världen lite om Nordkoreas politiska system. Landet har ett parlament och en regering, men det kommunistiska arbetarpartiet dominerar statsapparaten och militären. Kim Jong-Un är statschef och chef för partiets centrala militärkommission.

Sedan 1950-talet har politiken byggt på juche (självförtroende). Ideologin betonar nationellt, kulturellt och ekonomiskt oberoende och att partiets och samhällets intressen ska ställas före individens. Sedan 1994 har principen om "militären först" spelat en viktig roll. Det innebär att militären prioriteras i statsbudgeten och att militärens intressen sätts före allt annat i samhället.

Situationen för mänskliga rättigheter i landet är dålig. FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC) rapporterar om grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna, såsom avrättningar, slaveri, tortyr, våldtäkt, tvångsaborter, tvångsförflyttning, försvinnanden och förföljelse på grund av politik, religion, ras och kön. Sedan 1950-talet har det funnits politiska fångläger, som beskrivs som koncentrationsläger, som tros hysa över 200 000 människor. Där finns bland annat dödsstraff för att fly landet. Eftersom Nordkorea är så stängt är det bara människor som har flytt som vet hur situationen i landet egentligen är för dess medborgare.

Nordkoreas relation till resten av världen är spänd. Landets utrikespolitik präglas fortfarande av att inget fredsavtal någonsin undertecknades mellan nord och syd när Koreakriget slutade. Idag är Nordkoreas främsta motståndare Sydkorea, USA och Japan. Nordkoreas anhängare har traditionellt varit Kina och Ryssland. Kina har verkat mer bekymrat över oroligheterna på den koreanska halvön och den kommunistiska regimens kollaps än de är över att Nordkorea ska utveckla kärnvapen. Ändå har relationerna försämrats sedan Kim Jong-un kom till makten 2012, och Kinas inflytande har avtagit.

Sedan 1990-talet har internationella relationer präglats av landets utveckling av kärnvapen, och omvärldens försök att stoppa utvecklingen. Den första kärnvapenprovsprängningen genomfördes 2006. Världen har genom säkerhetsrådet reagerat starkt och infört stränga ekonomiska sanktioner.

Ekonomi och handel

Nordkorea har en planekonomi, och staten kontrollerar nästan all verksamhet. Landets ekonomi är en av världens mest centralt kontrollerade och isolerade. Mer eller mindre hela varuutbudet i landet kommer från den statliga industrin och jordbruket är organiserat i stora gemensamma gårdar (kollektiv). Jordbruket står för en fjärdedel av ekonomin, men grödorna räcker inte till för att föda befolkningen. Landet är beroende av mat och nödhjälp från utlandet.

Fram till 1970-talet var Nordkorea mer industrialiserat än Sydkorea, och medelinkomsten var högre. Detta förändrades snabbt. Brist på energi, gamla fabriker och dåligt utvecklade transportsystem ledde till långsam utveckling. Ekonomisk misskötsel och naturkatastrofer ledde till mer än en miljon människor dog av svält på 1990-talet. Landet fick utländskt katastrofhjälp som anses ha räddat många liv. Bland annat skickade World Food Programme (WFP) stora matleveranser.

Sovjetunionens kollaps 1991 var katastrofal för Nordkorea, som inte längre kunde handla med Östeuropa. Utrikeshandeln kollapsade och industri och jordbruk drabbades av en akut energibrist. I dag är landets viktigaste handelspartner Kina, men utrikeshandeln är begränsad. Stora delar av befolkningen lever i fattigdom och Nordkorea har blivit ett av Asiens fattigaste länder. Under 2010-talet drabbades ekonomin hårt av de internationella sanktionerna mot landet.

Den korrupta politiska eliten är känd för att leva ett liv i lyx och man misstänker att den finansieras av organiserad brottslighet och de få resurser staten har. Korruption, hög utlandsskuld, internationella sanktioner och bristande yrkeskunskaper hindrar den ekonomiska utvecklingen i landet.