Belarus (Vitryssland)

Sist oppdatert: 20.02.2024

Belarus, tidigare Vitryssland, var en av de rikaste republikerna i Sovjetunionen och blev självständigt 1991. Idag styrs landet med järnhand av president Alexander Lukasjenko och kallas ofta för "Europas sista diktatur".

Foto: Adobe Stock

Flagga

Nyckeltal och fakta

Hovedstad: Minsk
Etniska grupper: Vitryssar 83,7 %, ryssar 8,3 %, polacker 3,1 %, ukrainare 1,7 % andra 2,4 %, ospecificerade/ingen 0,9 % (2009)
Språk: Vitryska (officiellt) 23,4 %, ryska (officiellt) 70,2 %, andra (polska och ukrainska minoriteter) 3,1 %, ospecificerad 3,3 % (2009)
Religion: Ortodoxa kristna 48.3 %, katoliker 7.1 % andra/ospecificerade/ingen 44 % (2011)
Befolkningsantal: 9 498 238 (2023)
Statsskick: Republik (i namn, men i själva verket en auktoritär stat)
Area: 207 600 Km2
Valuta: Vitrysk rubel
Bruttonationalinkomst per invånare: 22 591 PPP$
Nationaldag: 3 juli

Geografi

Belarus är ett låglänt land utan kustlinje. Det högsta berget är bara 346 meter över havet och landskapet består huvudsakligen av låga kullar och kullar. Nästan en tredjedel av landet är täckt av täta skogar. I söder präglas landskapet av kärr som genomskärs av åar och sjöar. Landet har ett av de största kvarvarande urskogsområdena i Europa. Klimatet är kontinentalt med mycket kalla vintrar och varma somrar. De största miljöproblemen i Belarus är kopplade till utsläpp från gamla sovjetiska fabriker och tung industri. Utsläppen leder till förorenade floder och vatten och stora luftföroreningar i tunga industriområden. Landet drabbades också hårt när en kärnreaktor i Tjernobyl i Ukraina exploderade 1986. Det radioaktiva avfallet gjorde att stora jordbruks- och skogsområden blev oanvändbara och flera hundratusentals människor tvingades flytta. Efter händelsen har antalet missbildningar och cancerfall ökat avsevärt.

Historia

Området bosattes av slaviska stammar under de stora folkvandringarna i Centraleuropa omkring år 4–500 e.Kr. På 800-talet införlivades området med kungariket Kievrus som växte upp kring Kiev i dagens Ukraina. När imperiet kollapsade till följd av mongolernas invasion på 1200-talet blev Belarus en del av hertigdömet Litauen. Hertigdömet var i ständigt krig med sin omgivning tills det splittrades i slutet av 1700-talet. Det mesta av dagens Belarus inkorporerades då i det ryska tsarriket. Under ryskt styre behandlades de belarusiska bönderna som slavar som inte fick äga sin egen mark eller tala sitt eget språk.

Efter den ryska oktoberrevolutionen 1917 förklarade sig Belarus som en självständig stat. Självständigheten varade dock inte länge, eftersom tyska styrkor ockuperade området kort därefter. Bolsjevikerna tog över makten från tyskarna och 1922 blev Belarus en delrepublik till Sovjetunionen. Under 1900-talet utvecklades landet både kulturellt och ekonomiskt, men när Josef Stalin kom till makten tog detta en abrupt vändning. Idag uppskattas det att omkring två miljoner människor föll offer för Stalins terror under denna period.

Under andra världskriget ockuperades landet återigen av Tyskland, och mer än en tredjedel av befolkningen drevs på flykt eller dödades. Dessutom lades stora städer som Minsk och Vitebsk i ruiner. Efter kriget blev Belarus ett av Sovjetunionens viktigaste industricentra. Industrin gjorde delrepubliken till den rikaste i facket. När Sovjetunionen upplöstes 1991 blev Belarus igen en självständig republik.

Samhälle och politik

Belarus är en republik där presidenten är statschef, regeringschef, parlamentschef och överbefälhavare för militären. Presidenten väljs genom direkta val på fem år, och väljer själv regering, utser högsta domstolens domare och presidenten för författningsdomstolen samt hälften av domstolens ledamöter. Sedan 1994 har landet styrts av en president som gradvis blivit mer auktoritär, Alexander Lukasjenko. Efter en grundlagsändring 1996, initierad av Lukasjenko själv, finns det ingen gräns för hur många gånger en president kan väljas om.

Valen kritiseras för att vara odemokratiska och presidenten kritiseras för att undertrycka oppositionen. Media och internet kontrolleras av staten. Presidenten har också stort inflytande över domstolarna och rättssystemet som egentligen ska vara oberoende. Landet är nära kopplat till Ryssland. De har försökt bilda ett eget fackförbund, men processen har tagit tid och ingen vet säkert om de fackliga planerna kommer att förverkligas. Belarus är också det enda kvarvarande landet i Europa där dödsstraff tillämpas.

Belarus har också fått kritik för grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Flera icke-statliga organisationer, regimkritiska journalister, minoriteter och oppositionspolitiker har förföljts, misshandlats och fängslats. Situationen förvärrades efter presidentvalet i augusti 2020. Det var stora regelbundna protester hösten 2020 och vintern 2021 mot presidenten som påstås ha vunnit valet med över 80 procent av rösterna. Flera tusen demonstranter och motståndare till regimen arresterades eller skickades i exil. EU erkänner inte valet och har infört sanktioner mot Belarus och Lukasjenko personligen.

Den 29 maj 2022 beslutade den norska regeringen att Norge från och med då ska använda namnet Belarus istället för Vitryssland. Namnbytet sker i solidaritet med den belarusiska demokratirörelsen. Betoningen av Belarus och belarusiskt som något som är tydligt skiljt från Ryssland och ryskt är en viktig symbolisk fråga för demokratirörelsen.


Ekonomi och handel

Över 80 procent av ekonomin i Belarus ägs och kontrolleras av staten. Efter självständigheten privatiserades flera sektorer, men sedan 1994 har staten återtagit kontrollen över de flesta av dem. Denna "marknadssocialism" har gjort landet ekonomiskt isolerat och förhindrar utländska investeringar. Ekonomin har präglats av stora svängningar, hög inflation och utbredd korruption. Det har lett till stora nedskärningar i välfärdsförmåner som pensioner, sjukförsäkringar och utbildningssystemet. Belarus har dock en av de högsta levnadsstandarderna bland före detta sovjetrepubliker.

Ekonomin är beroende av landets nära relationer med Ryssland. Olja och gas från Ryssland utgör mer än hälften av den totala importen. Landet får också betalt för att vara ett transitland, för rysk olja och gas, till den västeuropeiska marknaden. Cirka 10 procent av befolkningen är sysselsatta inom jordbruket. Potatis, lin, nötkreatur och grisar är de viktigaste produkterna. En fjärdedel av befolkningen är sysselsatt inom industri och tung industri. Verkstadsindustri, vapentillverkning, textilindustri och kemisk industri är de största industrierna.