Flagga
Nyckeltal och fakta
| Huvudstad: | Avarua |
| Etniska grupper: | Maorier 88 %, andra/ingen/ospecificerad 12 % (2001) |
| Språk: | Engelska, maori |
| Religion: | Protestanter 62,8% (Cook Islands Christian Church 49,1%, Seventh Day Adventist 7,9%, Gods Assemblies 3,7%, Apostolic Church 2.1%), Romerska katoliker 17%, Mormoner 4,4%, övriga 8%, Ingen religion 5,6%, inget svar 2,2% (2011 uppskattning) |
| Befolkningsantal: | 8,327 (juli 2021) |
| Statsskick: | Parlamentarisk demokrati inom en konstitutionell monarki |
| Area: | 230 km2 |
| Valuta: | Nyzeeländsk dollar |
| Nationaldag: | Första måndagen i augusti |
Geografi
Cooköarna, som skapades efter vulkanisk aktivitet, är en östat i Stilla havet som består av 15 små öar. Cooköarna består av två ögrupper som ligger nordöst om Nya Zeeland, mellan amerikanska Samoa och Franska Polynesien. Den största ön är Rarotonga och finns i den sydliga ögruppen. På denna ö ligger även landets huvudstad Avarua. De nordliga öarna är sju låglänta korallöar med få bosatta. På Cooköarna ligger ett av världens största skyddsområden för valar.
Öarna har ett tropiskt klimat, med en regnperiod från december till mars. Under regnperioden är öarna utsatta för tyfoner. Öarnas landyta är endast 230 kvadratkilometer. Den högsta punkten på öarna ligger 652 meter över havet.
Historia
Den brittiske upptäcktsresande och sjömannen James Cook var den första som ankom till Cooköarna år 1770. Öarna fick sitt namn efter honom. Fyra decennier senare kom europeiska missionärer till öarna för att konvertera infödingarna till kristendomen. År 1858 grundades kungadömet Rarotonga som 30 år senare, på eget initiativ, blev ett brittiskt protektorat. År 1893 fick landet namnet Cooköarnas federation. De lokala invånarna uppnådde självstyre år 1965. Landet fortsatte att ha grundlagsrelaterade förbindelser med Nya Zeeland som tidigare hade ansvaret för styret på östaten. Öarna är också fortsatt medlem i det brittiska samväldet som samlar Storbritannien och dess tidigare kolonier.
Under 1990-talet har Kinas inflytande på Cooköarna ökad gradvis, huvudsakligen på grund av att Kina har lånat ut pengar och agerat biståndsgivare. 1991 ingick landet i ett vänskapsavtal med Frankrike men förhållandet mellan länderna har svalnat eftersom Frankrike genomförde provsprängningar 1995 utanför kusten av Franska Polynesien som är grannlandet till Cooköarna. Provsprängningarna avslutades 1996 och Frankrike och Cooköarna återupptog kontakten år 2000.
Samhälle och politik
Cooköarna har en grundlagsrelaterad förbindelse med Nya Zeeland även om landet i praxis är självständigt. Officiellt är det ett område som har självstyre och fri association med Nya Zeeland, som har ansvaret för Cooköarnas militära försvar. Inrikespolitiskt har Cooköarna fullständigt självstyre. Landet är inte en fullvärdig medlem av FN. Invånarantalet har varit på stark nedgång på grund av emigration till Nya Zeeland och Australien. Anledningen till emigrationen är på grund av dåliga arbetsmöjligheter. I juli år 2010 var antalet invånare uppskattningsvis under 12 000. År 2010 övertog Henry Puna statsministerrollen efter att Cook Islands Party vann parlamentsvalet.
Politiken domineras av två stora partier, Cooköarnas parti (CIP) och Det demokratiska partiet (DP). Dessa har turats om att inneha regeringsmakten i landet. CIP behöll makten i valet 2014 och säkrade 13 av 24 mandat i parlamentet.
Ekonomi och handel
Cooköarnas ekonomi är sårbar till följd av begränsade naturresurser, en minskande arbetsstyrka samt sitt geografiska läge, långt ifrån stora handels- och industricentrar. En tredjedel av befolkningen på Cooköarna arbetar inom jordbruket. Landets viktigaste exportartiklar är kopra (kokosnötens torkade kött), citrusfrukter samt svarta pärlor. Den mest betydande naturresursen är fisk. Nästan all export går till Nya Zeeland. Tre fjärdedelar av bruttonationalprodukten (BNP) skapas inom tjänstesektorn. Turismen spelar en viktig roll i Cooköarnas ekonomi. Turister lockas av östatens tropiska natur, vackra stränder och vulkaniska berg. Både turismen och pärlindustrin har hittills varit koncentrerad till huvudön Rarotonga och den näst största ön Aitukaki. De yttre öarna präglas av en betydligt lägre ekonomisk aktivitet, emigration samt få inkomstkällor.