Etiopien

Geografi

Etiopien är ett fattigt jordbruksland med höga fjällplatåer och djupa dalar. Landet ligger på vad som ofta kallas Afrikas horn. Sedan grannlandet Eritrea blev självständigt 1993, har inte Etiopien någon kust. Det har varit stor vulkanaktivitet i området och några av vulkanerna är fortfarande aktiva. Höglandet, som dominerar landskapet, är i huvudsak uppbyggt av lavamassa från tidigare vulkanutbrott. I fjällen är det kyliga temperaturer men annars så är det varmt i Etiopien och klimatet är subtropiskt. Nederbördsmängden varierar kraftigt från år till år och några områden i Etiopien är extremt sårbara för torka, som leder till hungersnöd när odlingarna blir förstörda. Som en följd av överbetning och nedhuggning av skog är jorderosion ett stort problem för landet, i tillägg till att det råder brist på vatten.

Historia

Etiopien var under italiensk ockupation från år 1936 till 1941, och i federation med Eritrea från år 1952. I en kupp år 1974 störtades den enväldiga kejsaren Haile Selassie, och en militärjunta, stöttad av Sovjetunionen och Kuba, förklarade Etiopien en socialistisk republik. Republiken blev så småningom en diktatur som leddes av Mengistu Haile Mariam. Den politiska situationen i landet blev mycket spänd, och svält orsakade att motståndsgrupper så småningom tog till vapen. År 1991 lyckades den eritreanska frigöringsrörelsen EPLF och den etiopiska upprorsrörelsen EPRDM tillsammans att fälla Mengistus regim. Som en del av avtalet mellan upprorsmännen, förklarades Eritrea självständigt år 1993. Man klarade dock inte att fastsätta gränsen mellan de två länderna vilket skulle visa sig vara ödesdigert. Oenigheten om gränsen mellan Etiopien och Eritrea krävde 80 000 människoliv mellan år 1998 och 2000 och konflikten är ännu inte löst. Den fastlåsta situationen skylls på att bägge länderna gör anspråk på ett litet fjällområde, och troligen också att Etiopien försöker att få tillbaka tillgång till kusten som förlorades när Eritrea blev självständigt.

Samhälle och politik

Etiopien styrs av en etniskt baserad regeringskoalition som har suttit vid makten sedan år 1991. Regimen har säkrat ett stadigt grepp om samhället och oppositionen, även vid valet i maj år 2010. Etiopiska myndigheter har fått hård kritik för brott mot de mänskliga rättigheterna och trots att Etiopien upplever en stark ekonomisk tillväxt så är de flesta etiopier fortfarande fattiga. Sedan 1990-talet har landet satsat mycket på vård och utbildning men trots detta hamnade Etiopien på plats 174 av 187 på FN:s index för mänsklig utveckling år 2011. Premiärminister Mr. Zenawis oväntade död 2012 har skapat osäkerhet kring landets framtid, men maktskiftet skedde utan uppenbar konflikt när hans efterträdare Hailemariam Desalegn tog över.

De flesta etiopier bor på landsbygden där livet präglas av kampen för överlevnad. Analfabetism är utbrett, hungersnöd likaså och dödligheten på smittsamma sjukdomar är hög. En stor befolkningstillväxt förstärker trycket på landets redan pressade resurser. Etiopien räknas som ett av Afrikas mest stabila land men likaväl utgör den olösta militära konflikten med grannländerna Eritrea och Somalia och en rad olika interna konflikter ett stort problem. Den nya grundlagen år 1995 gjorde Etiopien till en federal demokratisk republik med etniskt baserade regioner. Från flera håll har det hävdats att denna politik har lett till ökade spänningar mellan landets olika etniska grupper under de senaste åren.

Barn, i synnerhet på landsbygden, förväntas delta i hushållsarbete. Flickor har ofta fler uppgifter än pojkar, och berövas möjligheten till skolgång.

Ekonomi och handel

Trots att Etiopien både är ett av de största och mest resursrika länderna i Afrika, är det ett av världens minst utvecklade. Den politiska situationen har förhindrat utbyggandet av infrastrukturen. Detta har både varit problematiskt för jordbruket och gjort det svårt att utvinna landets stora mineralresurser. Nästan hälften av Etiopiens bruttonationalprodukt (BNP) består av intäkter från jordbruket, där kaffe är den viktigaste exportvaran. Därtill producerar och exporterar landet bomull, sockerrör och den milt narkotiska plantan kat. Eftersom jordbruket är så viktigt för Etiopiens ekonomi är landet speciellt sårbart för torrperioder som landet ofta drabbas av. Etiopien är idag beroende av bistånd och lån från västliga länder. År 2002 svarade den totala utlandsskulden för närmare två tredjedelar av Etiopiens BNP. Trots att bistånden från många västliga länder har ökat, har krig, torka och inre konflikter tills vidare försvårat ekonomisk växt.

Vattenkraft är Etiopiens viktigaste naturresurs. Landet håller på att utveckla vattenkraftverk och dammar. Utbyggningen har fått kritik av miljöskäl eftersom ekosystemen kan bli negativt påverkade samt att torrläggning av vissa områden kan komma att förstöra livsmedelsproduktionen i landet. Vattenkraftutvecklingen skapar också konflikter med grannländerna som är oroliga att inneslutningen av vattnen i dammar kan komma att skada deras vattenförsörjning. Vattenkraftsprojektet är tänkt att utveckla kapaciteten hos landets elförsörjning. Förhoppningen är också att skapa ett överskott som kan exporteras.

På senare tid har en snabb ekonomisk tillväxt i landet gjort det möjligt att investera i utbildning, infrastruktur och att arbete med fattigdomsbekämpning. Däremot är Etiopien att av de länderna i världen som är mest beroende av bistånd från andra länder. De största givarna är EU, USA och Kanada. För att utveckla sin ekonomiska tillväxt är import viktigt för Etiopien. Främst när det gäller varor så som olja, elektronik och maskiner. Detta innebär att landet alltid har ett underskott i handelsbalansen. Kina är Etiopiens viktigaste handelspartner.