Lettland

Geografi

Lettland är ett lågtliggande slättland där mer än hälften av landet ligger under 100 meter över havet. Längs kusten till Östersjön i växt sträcker sig en kustslätt med sanddynor och laguner. Lettland har över 2000 insjöar och de flesta av dem är i öst. Nästan hälften av landet är täckt av skog där gran och tall är de vanligaste träsorterna. Alskogen är kraftigt reducerad. Landets enda stora flod, Daugava, rinner från Valdaj i Ryssland och mynnar ut i Rigabukten. Lettland har kustklimat i väst och inlandsklimat i öst.

Industrin från sovjettiden och de sovjetiska militärbaserna har orsakat allvarlig försurning av vatten och mark. Lettland har sedan 1990 arbetat hårt med att reducera försurningen och återställa miljöskadorna. Under de senaste tjugo åren har försurningen från industrin minskat med 46 % och mängden avloppsvatten med 44 %. Idag prioriteras förbättringen av dricksvattnet, sophantering och luftkvalitet. Lettland är en pionjär när det gäller hotade djurarter. Bland annat har landet tagit vara på vargen och vargbeståndet var år 1998 på ungefär 1000 vargar.

Historia

Fram till 1200-talet var Lettland självständigt. Då erövrade tyskarna området och år 1230 var majoriteten av Lettland under tyskt kontroll. På 1500-talet blev tyskarna besegrade och Litauen-Polen tog över stora delar av landet. År 1629 tog Sverige kontrollen över norra Lettland. Under Sverige blev lettiska infört som undervisningsspråk och bibeln översattes till lettiska. Tyska behölls dock som administrationsspråk. Ryssland ville länge få en ökad kontroll över Östersjön och genomförde flera misslyckade erövringsförsök. Efter det stora nordiska kriget tvingades Sverige ge ifrån sig sina områden i Lettland till Ryssland år 1721. Den långa perioden av fred präglades av återbyggnad och landet upplevde en positiv ekonomisk utveckling. Påverkan från Ryssland var omfattande.

Ryssland blev allvarligt skakat av revolutionen år 1917 och två år senare förklarade Lettland sig självständigt. Under mellankrigstiden prioriterade Lettland att värna om sin självständighet och att förhålla sig neutral till stormakterna. I ett hemligt icke-aggressionspakt mellan Tyskland och Sovjetunionen år 1939 blev landet, tillsammans med Estland, införlivat i Sovjetunionen medan Litauen gick till Tyskland. Tyskland ockuperade emellertid Lettland mellan 1941 och 1944. Efter 1944 tillhörde Lettland Sovjetunionen fram till Sovjetunionen upplöste år 1991.

Samhälle och politik

All nationalism under sovjetperioden slog hårt ned och en massiv invandring av ryssar hotade att göra lettiskorna till minoritet. Med Michail Gorbatjov som ny partiledare för Sovjetunionens kommunistparti år 1985 förde Sovjetunionen en mildare politik och självständighetsrörelsen i Lettland växte under 1980-talet. År 1991 blev Lettland självständigt. Stränga lagar om medborgarskap infördes vilket medförde att ungefär 17 % av Lettlands befolkning saknar rösträtt. De flesta av dessa är ryssar vilket har skapat en konflikt med Ryssland.

Politiken har sedan självständigheten varit präglat av oenighet. De många koalitionsregeringarna har varit ostabila, korta och utsatta för korruptionsskandaler. Regeringspartiet har varit i centrum eller till höger i den politiska skalan. Presidenten väljs för fyra år av nationalförsamlingen och kan maximalt sitta två perioder på rad.

År 2004 blev Lettland medlem i EU efter flera år med stram budget för att få ekonomin på fötter. Övergången till marknadsekonomi har medfört stora sociala klyftor och ökad fattigdom på landsbygden. Hälsoförhållandena är dåliga i Lettland i relation till andra EU-länder. Sjukvården räcker inte till, något som bland annat skylls på att sjukvårdspersonal har flyttat till andra EU-länder med högre lön. Lettland är också ett transitland för narkotika från Centralasien via Ryssland till Västeuropa.

I januari 2014 fick Lettland en ny regering ledd av den tidigare jordbruksministern Laimdota Straujuma, som blev landets första kvinnliga premiärminister. Hon bildade en bred regering med representanter för fyra av parlamentets fem partier, förutom hennes eget parti Enhet även Reformpartiet, Nationella alliansen och det tidigare oppositionspartiet De grönas och böndernas förbund. Kvar i opposition blev bara Harmonicentern.

Ekonomi och handel

Övergången från planekonomi till marknadsekonomi efter självständigheten var tufft för Lettland. Fram till år 1991 hölls industrin och jordbruket igång av statliga subsidier och sektorerna var beroende av sovjetiska råvaror och marknader. Ett år efter självständigheten minskade industriproduktionen med nästan 50 %. Jordbruket blev hårt drabbat och arbetslösheten ökade, särskilt på landsbygden. Inflationen steg kraftigt på grund av fri prissättning. Lettland fick beviljat ett lån från IMF som innebar att landet tvingades till kraftiga nedskärningar för att få bukt med ekonomin.

På mitten av 1990-talet ökade produktionen och fram till den globala finanskrisen år 2008 förekom det en kraftig ekonomisk tillväxt i landet. Finanskrisen drabbade Lettland hårt och landet har fått krislån från bland annat IMF och EU. Idag arbetar de flesta inom privata företag och den privata sektorns andel av bruttonationalprodukten (BNP) låg på runt 70 % år 2006. Tjänstesektorn dominerar och jordbruket har stagnerat sedan självständigheten på grund av bristande konkurrenskraft på den europeiska marknaden. Skogs- och byggindustrin har däremot ökat och det sker en positiv utveckling inom möbel- och textilindustrin. Fisket är viktigt och mer än två tredjedelar av sillfångsten exporteras. Lettland handlar mest med andra EU-länder men handeln med Ryssland har ökat under de senaste åren.

Vid nyår 2014 bytte Lettland valuta från lats till euro och blev det 18:e landet i eurozonen.