Libanon

Geografi

Libanon är ett litet land med många höga berg vid Medelhavets kust. Naturen präglas av berg och kuperad terräng. De två bergskedjor Libanon och Antilibanon har båda toppar vid omkring tre tusen meter som är snötäckta från december till maj. Mellan bergskedjorna ligger även den bördiga Bekadalen med de viktiga floderna Orontes och Litani En bördig slätt följer kusten längs Medelhavet och landet har ett medelhavsklimat med fuktiga, milda vintrar och torra, varma somrar. Jorderosion och förorening av grundvattnet hotar det libanesiska jordbruket, som annars har goda naturliga förutsättningar.

Ända sedan urminnes tider har avskogning i Libanon lett till jorderosion. Cederträdet, som är landets nationalsymbol, är i stort sett utdött förutom några få områden i norr. Landets industri har nyligen lett till omfattande havs- och luftföroreningar och avfallshantering har blivit ett stort problem för städerna i Libanon. I flera fall har dumpningsplatserna för städernas avfall och sopor blivit ett allvarligt hälso- och miljöhot för människor och den omgivande naturen.

Historia

Libanon har varit bebott i över 7 000 år. Landet har varit en korsväg mellan Europa, Asien och Afrika i lika många år som människor har bott i området. I forna tider var den libanesiska kusten bebodd av fenicierna, innan området kontrollerades av Egypten, Assyrien, Grekland och Romarriket. På 600-talet började en lång period av omväxlande arabiskt och muslimskt styre. Trots över 1 000 år av arabiskt och muslimskt styre förblev Libanons oframkomliga berg en tillflyktsort för flera icke-muslimska minoriteter. Från 1500-talet fram till första världskriget (1914-1918) var Libanon en del av det mäktiga osmanska riket.

Det område som idag utgör Libanon styrdes av fenicier, assyrier och perser, innan den kristna delen av det romerska riket, Bysans, tog makten på 300-talet f. Kr. Araberna tog kontrollen på 600-talet och området styrdes av olika muslimska krafter i över tusen år. Efter att ha legat under det ottomanska imperiet, blev Libanon et franskt mandatområde efter första världskriget. Frankrike ville skapa en kristen allierad stat i Mellanöstern. Området Libanon låg i omfattade emellertid också många muslimer - både sunni- och shiamuslimer. Efter det osmanska rikets kollaps i första världskriget blev Libanon ett franskt protektorat och Libanon blev självständigt 1943. Då hade libaneserna kommit överens om en nationell pakt som bestämde hur makten i landet skulle fördelas mellan de olika religiösa grupperna. Trots detta präglades landet av sjudande konflikter mellan de som ville behålla detta system och fästa sig till väst, och de som ville att muslimer skulle ha mer makt. År 1970 etablerades den palestinska befrielseorganisationen (PLO) i Libanon. PLO blev ett slags "stat i staten" och detta gjorde konflikten i landet ännu mer komplicerad. År 1975 utbröt inbördeskrig mellan religiösa och politiska grupper. Både Syrien och Israel ingrep i kriget, som varade fram till 1990.

Läs mer om konflikten i Libanon här.

Samhälle och politik

Libanon är en republik, där presidenten är landets statschef. Även om staten är sekulär, delas makten i Libanon mellan religiösa grupper. Alla ska vara representerade i nationalförsamlingen, med lika många kristna som muslimska representanter. Presidenten måste vara kristen maronit, premiärministern sunnimuslim och parlamentets president shiamuslim. Tanken är att den ska ge en rättvis representation åt de olika religionerna. Men det har också ökat lojaliteten till den egna gruppen, och motsättningarna mellan de olika grupperna. Traditioner, äktenskap, arv och kultur beror mer på religion än på en enad nationell kultur eller tradition, vilket har lett till att Libanon är ett mycket delat land.

Den nationella pakten som fördelar makten mellan religiösa grupper gäller fortfarande. I den står det att presidenten måste vara Maronite (kristen), att statsministern måste vara sunnimuslim och att parlamentets ledare måste vara shiitiska. Dessutom finns regler om hur många muslimer och kristna det bör vara i riksdagen. Alla de tre grupperna bör vara representerade i regeringen. På grund av detta är religiös tillhörighet fortfarande mycket viktigt i libanesisk politik, och många av de meningsskiljaktigheter som ledde till inbördeskriget finns fortfarande kvar. Även om PLO inte längre verkar i Libanon har landet fortfarande en stor palestinsk befolkning, som inte har medborgarskap. Förhållandet till Israel är spänt och det har vid upprepade tillfällen brutit ut väpnad konflikt mellan Israel och den shiitiska gruppen/partiet Hizbollah. Förhållandet till Syrien är ett annat tema som präglat libanesisk politik i årtionden. Sedan självständigheten har Israel påverkats av utländska flyktingar. Det uppskattas att omkring 450 000 palestinska flyktingar vistas i landet. Efter det syriska inbördeskriget bröt ut har över en miljon syrier flytt till Libanon. Detta har satt stor press på landets resurser, sjukvård, utbildningssektor och säkerhet. Hizbollah har gått in i kriget på de syriska myndigheternas sida och man fruktar att kriget i Syrien kommer att sprida sig till Libanon.

Sommaren 2020 drabbades landet av tragedi, när en brand i en hamnanläggning utlöste en explosion i huvudstaden Beirut. Explosionen lämnade 218 döda, 7 000 skadade och omfattande materiell förstörelse. Katastrofen ledde till en ekonomisk kris.

Ekonomi och handel

Innan inbördeskriget var Libanon regionens ledande finansiella och kommersiella centrum. Under kriget försvann turisterna och många utländska företag och banker lämnade landet. Efter kriget investerades det stort i att återuppbygga ställningen som finanscentrum, både från libaneser i utlandet och från investerare på den arabiska halvön. Ekonomin började snabbt att växa igen. Idag domineras ekonomin av tjänstesektorn. Bank och finans, turism och byggbranschen är viktiga industrier. Libanon har få naturtillgångar och få egna industriprodukter. Därför är landet starkt beroende av import av varor. Det syriska inbördeskriget har bromsat tillväxten i Libanons ekonomi och befarandet att konflikten ska sprida sig till Libanon har oroat många utländska investerare och turister. Syriska flyktingar kostar enligt Världsbanken $ 7,5 miljarder per år, vilket motsvarar ungefär 1/6 av Libanons BNP (2014).

Libanon upplever för närvarande en stark ekonomisk kris. Korruption och misskötsel har förstört ekonomin, det finns enorma skillnader mellan rika och fattiga och mer än hälften av befolkningen anses nu vara fattig, samtidigt som arbetslösheten ökar och valutan deprecierar. Behovet av internationellt bistånd och krislån är stort. Dessutom har strömmen av syriska flyktingar satt stor press på arbetsmarknaden i Libanon. Omkring 30 procent av de syriska flyktingarna i landet är arbetslösa.