Madagaskar

Geografi

Madagaskar är världens fjärde största ö efter Grönland, Nya Guinea och Borneo. Ön löste sig, så vitt man vet, från Afrikas kontinent för cirka 165 miljoner år sedan och från Indiens kontinent 85 miljoner år senare. Därefter har öns fauna och flora utvecklats isolerat och unika arter har uppstått. Madagaskars kustområden består för det mesta av tropisk regnskog och de mellersta delarna av bergsområden. På öns östra kust ligger en 60 mil lång kedja av insjöar, konstgjorda sjöar och kanaler med namnet Canal des Pangalanes. Omkring 90 procent av Madagaskars djur- och växtliv är endemiskt, det vill säga de finns inte någon annan stans i världen. Landets myndigheter har gjort stora delar av öns landyta till naturskyddsområden. Trots detta är avskogning ett allvarligt miljöproblem och hotar öns djur- och växtliv. Regnskogen på Madagaskar är med på UNESCO:s världsarvslista.

Historia

Madagaskars befolkning kommer huvudsakligen från Asien och Afrika och man tror att ön varit bebott av sjöfolk från Sydostasien som kom till ån på 100-talet. Befolkningen är av blandad etniskt ursprung och är uppdelade i 18 etniska grupper eller stammar. Den första nedskrivna historien är från 600-talet när araberna började etablera handelscenter på Madagaskars nordöstliga kust. Den första kontakten med européerna skedde på 1500-talet när portugisiska handelsskepp kom och på 1600-talet grundade fransmän handelsstationer på ökusten. Merina kungadömen har under en längre tid kontrollerat stora delar av Madagaskar. Britterna fick ökad inflytande i området och år 1817 ingick merianernas härskare ett avtal med den brittiska guvernören som innebar bland annat att slavhandel förbjöds. År 1885 blev Madagaskar ett franskt protektorat och tio år senare tog Frankrike makten över ön och avskaffade merianernas monarki. Under de båda världskrigen deltog malagassiska styrkor i striderna tillsammans med fransmännen i Frankrike, Marocko och Syrien. En nationalistisk rörelse växte fram på ön och ett uppror år 1947 slogs ned av franska styrkor. År 1956 genomförde Frankrike ändringar i sitt styre och införde allmän rösträtt. Två år senare blev landet erkänt som ett autonomt område av det franska samväldet och år 1960 blev Madagaskar självständigt. Efter självständigheten har landet varit präglat av kupper och uppror. Oberst Didier Ratsiraka blev president 1975 och var kvar vid makten i 16 år. Han implementerade en radikal socialistisk politik. Från slutet av 1980-talet växte det fram en stark demokrativåg i Madagaskar med krav som flerpartistyre och fria val. Efter demonstrationer infördes år 1990 ett flerpartisystem och censuren upphävdes. Tio år senare efter en folkomröstning fick landet en ny grundlag.

Samhälle och politik

Även om Madagaskar har gått från att vara en enpartistat till en demokrati präglas landet fortfarande av politisk oro. Nästan alla maktskiften har byggts på politiska kupper. Efter varje maktskifte har den nya presidenten gjort ändringar i grundlagen som har gynnat dennes ställning. Perioden 2009 till 2014 präglades av att det politiska systemet sattes i gungning. Detta på grund av att huvudstadens borgmästare utförde en politisk kupp. Mot slutet av 2013 höll landet val och en folkvald president kom till makten.

Madagaskar är en presidentstyrd republik och landets statsminister leder både regeringen och parlamentet som har två kamrar. Parlamentets generalförsamling har 127 representanter och senaten har 33 där 11 utnämns av presidenten. Parlamentets generalförsamling väljs vart fjärde år, senaten vart sjätte år och presidenten vart femte år. De politiska partierna är ofta förankrade i en folkgrupp, en region eller en person. Ideologi spelar mindre roll. Befolkningen i Madagaskar är av blandad etnisk börd och är uppdelad i 18 etniska grupper. Genom historien har det varit konflikter mellan höglandsbefolkningen och kustbefolkningen.

Ekonomi och handel

Trots att Madagaskar är rikt på naturresurser är landets invånare bland världens fattigaste. Ekonomiska reformer infördes i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet på grund av press från internationella finansiella organisationer. Jordbruket och företag privatiserades och man prövade med att främja exporten, något som har lett till en långsam tillväxt. Trots de strukturella reformerna förblev korruption ett stort problem och antalet fattiga har inte blivit mindre. Den politiska oron har också hindrat utvecklingen. Kuppen 2009 skrämde bort både investerare och turister, samtidigt som den globala finanskrisen bidrog till nedgång.

Jordbruket, fiskeriet och skogsindustrin är Madagaskars viktigaste näringar. Dessa sektorer utgör över en fjärdedel av landets bruttonationalprodukt (BNP) och sysselsätter 80 % av befolkningen. Industrivaror – särskilt textilier utgör en viktig exportintäkt. Olja, ädelstenar och mineraler är också relevanta exportintäkter, men dessa utgör enbart 1 procent av BNP. Den informella ekonomin är stor i landet.