Mali

Geografi

Mali är en inlandsstat i det västra Afrika. Landytan är den åttonde största i Afrika och majoriteten av landet består av öken eller halvöken. Det nordliga Mali hör till Saharaöknen. Sahels slättlandskap delar landet på mitten. I sydväst och i inlandsdeltat finns det savanner och bördig jord. Klimatet är tropiskt men i söder gör floderna Niger och Senegal klimatet kyligare och våtare. Det är regnperiod mellan juni och oktober.

Malis största miljöproblem är torka. Ökenspridning leder till jorderosion och till att skogar och betesmarker reduceras. Från 1960-talet och framåt har torka allt blivit vanligare och detta har kommit att påverka djurhållningen i landet, detta har även orsakat problem för folk som lever som nomader i Mali.

Dessutom är det brist på rent dricksvatten. Malis växt- och djurliv hotas också av torka samt av tjuvskytte och ödeläggelse av naturskyddsområden. Regeringen har etablerat naturskyddsområden men dessa har inte lyckats stoppa tjuvskytte eller olovlig avverkning av skog.

Historia

Mali var länge ett kultur- och handelscentrum i nordvästra Afrika. Mellan 600-talet och slutet av 1500-talet var området styrt av tre mäktiga kungariken. År 1591 blev landet invaderat av muslimska styrkor från Marockoområdet. Detta var början på en period med mycket oro och strider mellan muslimer och icke-muslimska afrikanska folkgrupper. I slutet av 1800-talet blev landet en fransk koloni med namnet franska Sudan. En självständighetsrörelse växte fram efter andra världskriget och år 1960 fick Mali sin självständighet. År 1968 tog en grupp unga officerare makten genom en statskupp och Moussa Traoré blev landets diktator. I slutet av 1980-talet började krav om demokrati och ett flerpartisystem att uppkomma. Traoré avsattes genom en militärkupp år 1991. Statskuppen leddes av Amadou Toumani Touré och banade vägen för ett flerpartisystem. En ny grundlag antogs efter en folkomröstning år 1992. Trots ett fredsavtal på 1990-talet fanns det en stor oenighet mellan regeringen och de nomadiska tuaregerna, som krävde självstyre i norra Mali. Den svajande demokratiska utvecklingen i landet fortsatte till år 2012 då en ny militärkupp avsatte presidenten. Statskuppen möttes dock av starkt internationellt fördömande och kuppmakarna bestämde sig för att utlysa nyval.

Läs mer om konflikten i Mali här.

Samhälle och politik

Enligt grundlagen från år 1992 är Mali en presidentstyrd republik där presidenten väljs vart femte år. Presidenten utnämner statsministern som i sin tur utnämner resten av regeringen. Den lagstiftande makten har parlamentet med 147 säten. Allmänna val till parlamentet sker vart femte år. Mali har ett flerpartisystem men enligt grundlagen är det inte tillåtet för partierna att vara baserade på etnisk eller religiös tillhörighet. Landets politik är präglat av konflikten mellan regeringen och tuaregerna, som gör krav på Malis norra områden. Betesmarker och knappa vattenresurser är centrala teman i konflikten. År 1992 var militären missnöjda med hur regeringen hanterade tuarege upproret och genomförde en statskupp i mars. Kort därefter deklarerade tuarege och islamistiska grupper en egen stat i norr, med namnet Azawad. Under sommaren drev islamister ut tuaregerna från Azawad och införde Sharialagar. Detta, och det faktum att al-Qaida har ett starkt fäste i landet, har medfört internationellt bekymmer.

När rebellerna i årsskiftet 2012/2013 började röra sig söderut mot huvudstaden Bamako gick Frankrike och flera andra in i Mali för att bistå med militär hjälp till Malis regering. Den 25 april 2013 instiftade FN den fredsbevarande operationen The United Nations Multidimensional Integrated Stabilization Mission in Mali (MINUSMA) som övertog Frankrikes roll i Mali.

Ekonomi och handel

Mali anses vara ett av världens fattigaste länder och är beroende av internationellt bistånd. Minst två tredjedelar av invånarna anses vara fattiga. Landet har genomfört några framgångsrika ekonomiska reformer, men framstegen går långsamt. Hälsosystemet är dåligt utvecklat och de flesta är beroende av sin familj för social och ekonomisk trygghet. Det utländska biståndet täcker ungefär en tredjedel av statens utgifter och nästan alla statliga investeringar. Frankrike har länge varit den största givaren.

Ekonomin bygger på jordbruk som sysselsätter cirka 75 procent av befolkningen. Sedan konflikten bröt ut 2012 har den ekonomiska situationen varit osäker och en stor majoritet av Malis befolkning lever på det de själva producerar. De viktigaste jordbruksprodukterna är bomull, nötkreatur och spannmål. De enda exportprodukterna i landet är bomull, boskap och guld. Exportintäkterna är mycket varierande och oförutsägbara, eftersom alla branscher påverkas av förändringar i väder och priser på den internationella marknaden.

Oroligheterna i landet har gjort situationen värre. Nästan all hjälp utifrån har avbrutits tillfälligt. En stor majoritet av befolkningen lever på vad de själva producerar. Industrin är landet är generellt underutvecklad.