Tanzania

Geografi

Tanzanias landskap är väldigt varierat. Landet har stora bergsområden, savanner, sjöar och en kustlinje med både korallrev och mangroveskogar. Kilimanjaro, Afrikas högsta berg och en av världens största stratovulkaner, ligger i Tanzania. Dessutom ligger Victoriasjön, Afrikas största sjö, delvis i Tanzania. Landet har en mycket rik flora och fauna, och är bland annat känt för den svarta noshörningen. Över en tredjedel av landets landyta är skyddad som nationalparker eller viltreservat.

Trots omfattande naturvård står Tanzania inför flera klimat- och miljöutmaningar. Vattenföroreningar, felaktig hantering av flytande avfall och luftföroreningar inomhus till följd av ved och kol hotar Tanzanias artmångfald och miljöhälsa. Landet har också problem med avskogning, ökenspridning, jorderosion och förstörelse av korallrev längs kusten. Dessutom är flera av djuren i landet hotade av utrotning. Bland annat är illegal jakt i nationalparkerna och smuggling av elfenben ett hot mot djurriket i Tanzania.

Klimatet i landet är varierat, men stora delar av Tanzania har ett tropiskt savannklimat med lite regn från juni till oktober. I centrala Tanzania finns högland, och där är det kallare än inlandet och längs kusten. Det finns två regnperioder i landet – en kort period från november till december och en längre period från mars till maj.

Historia

I flera århundraden blev Tanzania, och då speciellt kustområdena i landet, starkt påverkade av arabisk kultur genom handel och sjöfart. En arabisk handelsstation etablerades på Zanzibar, och från 1698 var Zanzibar (som bestod av öarna Unguja och Pemba) föremål för sultanen av Oman. Under det arabiska styret präglades Tanzania av slavhandeln. Från mitten av 1800-talet var europeiska handlare och kristna missionärer intresserade av regionen. 1884 tog Tyskland kontroll över Tanganyika (fastlandet), och 1890 tog Storbritannien kontroll över ögruppen som utgör Zanzibar. Efter att Tyskland förlorat första världskriget gavs Tanganyika till Storbritannien som ett mandatområde. Det brittiska styret fortsatte till efter andra världskriget.

1961 blev Tanganyika självständigt från Storbritannien, medan Zanzibar blev självständigt 1963. Länderna introducerade var sitt eget politiska system med sin egen president efter självständigheten, men 1964 gick Tanganyika och Zanzibar samman och bildade unionen "Förenade republiken Tanzania". 1965 antogs en ny konstitution och Tanzania blev formellt en enpartistat, styrd av det revolutionära partiet Chama Cha Mapinduzi (CCM).

Samhälle och politik

Tanzania är en republik och en union, där presidenten är statschef och regeringschef. Presidenten utser premiärministern och regeringen och kan lägga in sitt veto mot nationalförsamlingens lagförslag. Alla partier i parlamentet måste ha minst 30 % kvinnliga representanter och nuvarande president Samia Suluhu Hassan är den första kvinnliga presidenten i landet. Förutom nationalförsamlingen i Tanzania har Zanzibar ett partiellt internt självstyre. Detta innebär en separat konstitution, domstol, president och nationalförsamling.

Partiet Chama Cha Mapinduzi (CCM), som också sitter i regering, är det parti som har regerat längst i Afrika. Partiet är en sammansättning av det tidigare Tanganyika African National Union (TANU) och det tidigare Afro-Shirazi-partiet. Dessa partier var de enda partierna i Tanganyika respektive Zanzibar innan länderna slogs samman för att bilda Tanzania. Fram till 1992 var landet en enpartistat, innan en grundlagsändring tillät andra partier att ställa upp i opposition till CCM. Valen efter 1992 har inte lett till ett regeringsskifte och förknippas ofta med valfusk och konflikter.

Religionsstatistiken i Tanzania är inte korrekt, men det finns flest kristna och muslimer i landet. På Zanzibar däremot finns det övervägande muslimer på grund av deras historiska kopplingar till muslimsk-arabiska områden. Landet har över 120 olika etniska grupper, men WaSukuma anses vara störst med 13%. I Tanzania har det varit låg förekomst av etniska konflikter trots olika etniciteter och religioner, och det är inte ovanligt att människor av olika ursprung och olika kulturer gifter sig. Tanzania är medlem i FN och de flesta av FN:s specialorganisationer, inklusive Världsbanken.

Ekonomi och handel

Tanzania har en blandekonomi med ett aktivt privat näringsliv. Staten, å andra sidan, har mer kontroll över vissa branscher, inklusive telekommunikation, gruvdrift, energi och bank. Under de senaste decennierna har landet haft en ekonomisk tillväxt på omkring 6,7 % – en av de högsta siffrorna i Afrika. Fattigdomsstatistiken är också positiv, med en minskning på cirka 17 % från 2007 till 2013. Ändå lever många under fattigdomsgränsen i landet, och de flesta tanzanier märker inte av den ekonomiska tillväxten. 

Omkring 80 % av befolkningen i Tanzania är sysselsatta inom jordbruksindustrin. Jordbruket står för en fjärdedel av landets BNP och 85 % av exportintäkterna. Tanzania är exportör av bland annat te, cashewnötter, tobak, bomull och majs. Utöver jordbruket är även gruvdrift och turism viktiga delar av näringslivet. De senaste åren har gasfyndigheter utanför kusten också gett hopp om ännu en ny industri. Det förväntas att gasen kommer att generera skatteintäkter först om 15-20 år, och skapa nya arbetstillfällen och bättre sociala tjänster.

Flera korruptionsskandaler har präglat landet, och korruption förekommer på alla nivåer i landet. Ett korruptionsfall från 2014 ledde också till att biståndsbidrag från flera givare hölls inne. Samtidigt har landet fått mer kontroll på sin skuldsituation under de senaste åren och 2020 ändrades landets status från ett låginkomstland till ett medelinkomstland.