Turkmenistan

Senast uppdaterat: 13.12.2021

Turkmenistan är en diktatur där all opposition är förbjuden och där pressen styrd av myndigheterna. Landet är nästan bara öken och konstbevattning och bekämpningsmedel i jordbruket har orsakat mycket föroreningar. Landet har fossil olja och gas.

Flagga

Innehåll

Nyckeltal och fakta

Huvudstad:	Asjchabad
Etniska grupper:	Turkmener 85 %, uzbeker 5 %, ryssar 4 %, andra/ospecificerad/ingen 6 % (2003)
Språk:	Turkmen (officiell) 72 %, ryska 12 %, uzbekiska 9 %, andra 7 %
Religion:	Muslimer 93 %, kristna 6,4 %, buddhister <1 %, folkreligion <1 %, judar <1 %, övriga <1 %, ospecificerat <1 % (2020)
Befolkningsantal:	5,579,889 (Juli 2021)
Stasskick:	Diktatur
Area:	488 100 kvadratkilometer
Valuta:	Turkmenistansk manat
Bruttonationalinkomst per invånare:	15 628 PPP$
Nationaldag:	27 oktober

Geografi

90 procent av Turkmenistan är öken, och ett av landets miljöproblem ökenspridning. Dessutom finns det ”oasregioner” som mestadels ligger i södra delen av landet. Längst i söder, vid gränsen till Iran, ligger Koppeh Dagh-bergen. Det finns också mer höglänt landskap längs gränsen till Afghanistan. På grund av de stora ökenområdena är Turkmenistan mycket beroende av vattentillförseln som kommer genom floderna. Klimatet är kontinentalt med stora dagliga och årliga temperaturvariationer. På sommaren är det vanligtvis över 35 °C medan det ofta är kallare än -30 °C på vintern. Låg nederbörd leder till ett stort behov av att använda konstbevattning, och landets bomullsodling kräver mycket vatten. En drastisk utbyggnad av systemet för konstbevattning har gjort att vattennivån i Aralsjön sjunker markant, och saltöknar brer ut sig.

Ett annat miljöproblem i Turkmenistan är den stora användningen av konstgödsel, kemikalier och bekämpningsmedel i jordbruket. Det har registrerats hälsoskador hos befolkningen som beror på föroreningarna. Föroreningen av det Kaspiska havet är ett annat problem i regionen.

Historia

Under antiken och tidig medeltid ingick Turkmenistan i de olika iranska statsbildningar som kallas de hellenistiska rikena (erövrat av Alexander den store 329 f.kr). Från mitten av 500-talet e.kr. trängde sig turkiska stammar in och tog över makten. Hela området blev under 600-talet erövrat av araberna. Några hundra år senare gick området in i en guldålder för städerna och jordbruket i oasdistrikten, som varade fram till området underkastades av Djingis Khan på 1200-talet. Från mitten av 1800-talet började ryssarna erövra delar av området och år 1924 upprättades en egen turkmensk republik i Sovjetunionen.

Turkmenerna hade traditionellt varit indelade i stammar och klaner och stamlojaliteten var stark. Upprättandet av den turkmenska sovjetrepubliken gjorde att folket kände sig mer som en nation och ett folk, men det genomfördes till exempel bara några få nationalistiska demonstrationer om att få bli självständigt. Efter att Sovjetunionen upplöstes deklarerade sig Turkmenistan självständigt år 1991 och Saparmurat Atajevitj Nijazov blev landets president. Han blev en sträng diktator för det nya landet.

Ekologiskt fotavtryck

2,9

jordklot i Turkmenistan

Om alla människor på jorden skulle ha samma konsumtion som en genomsnittlig invånare i Turkmenistan skulle vi behöva 2,9 jordklot.

Se statistik över ekologiskt fotavtryck för alla länder

Samhälle och politik

Nijazov valdes år 1992 till Turkmenistans president med 99,5 % av rösterna. År 1999 blev han omvald av parlamentet, men denna gången på livstid. Parlamentet består av det enda tillåtna partiet, Nijazovs ”Demokratiska Parti”, som sitter på samtliga 50 mandat. Under diktaturen har all opposition blivit strängt förbjudet och propagandan har varit stark. Nijazov framställde sig som ”turkmenernas far” och fick bland annat tre av årets månader namngett efter sig själv, sin mor och hans andlige vägledare. Men när Nijazov blev president beordrade han att elektricitet, gas, vatten och bröd skulle vara gratis till alla invånare, vilket gjort honom populär.

Nijazov dog år 2006 och han efterträddes av Berdymuchamedov. Han visade sig vara mer moderat och har bland annat försökt förbättra landets sjukvårds- och utbildningsväsende. Turkmenska medier är ägda och styrda av regeringen, och de censurerar TV-sändningar och internetsidor. Guldfärgade statyer och bilder av diktatorn är vanliga. Människorättsorganisationer kritiserar landet för brist på demokrati och mänskliga rättigheter.

Mänsklig utveckling

81 / 169

Human Develompent Index för Turkmenistan

Turkmenistan är nummer 81 av 169 länder på Human Development Index över mänsklig utveckling.

Se HDI-statistik för alla länder

Ekonomi och handel

Det traditionella levnadssättet har varit jakt och nomadisk boskapshållning, men i början av 1900-talet tog odlingen av bomull och utvinning av petroleum över som de dominerande branscherna. Trots att landet nästan bara är öken sysselsätter jordbruket många, och Turkmenistan har länge varit bland världens tio största bomullsproducenter. På 1990-talet minskade bomullsproduktionen en aning och det är i synnerhet olja och gas som tar över. Nya stora fyndigheter har senare upptäckts i Kaspiska Havet.

Som en motvikt till beroendet av de andra sovjetrepublikerna byggde Turkmenistan en gasledning till Iran. En annan gasledning, öppnad år 2005, går via Azerbajdzjan, Georgien och Turkiet till den turkiska hamnstaden Ceyhan. Detta har möjliggjort en omfattande export till västvärlden. Bygget av en gasledning genom Afghanistan till Pakistan är planerat, men har inte kunnat påbörjas på grund av säkerhetssituationen. Många lever i fattigdom och det är stora skillnader mellan fattiga och rika. Även om landet är känt för sina vackra mattor, är turistnäringen inte särskilt utvecklad.