Tunisien

Geografi

Atlasbergen dominerar nordvästra landet och är på många ställen täckt av skog. I detta område finns också det bördiga medjerdalen, som är landets rikaste jordbruksdistrikt. Våtmarkerna i norr finns på UNESCO:s världsarvslista, men är hotat av föroreningar. Mitt i landet finns stäpper och låga bergplatåer. Här finner man saltsjöar, så kallade Chotts, där man bryter fosfat. Åt söder går landskapet över i öknen och i sydväst börjar Sahara. Det förekommer stora skillnader i klimatet i landet; från Medelhavsklimat i norr och ökenklimat i söder.

Det största miljöproblemet i Tunisien är miljögifter som är resultatet av en dålig sophantering samt föroreningar av grundvatten på grund av dåliga VA-nätverk. Tunisien har också begränsad tillgång till färskvatten. Andra problem är avskogning, överbetning, jorderosion och ökenspridning.

Historia

Fenicierna etablerade sig i Tunisien under det 10 århundradet f.kr. De drev handel och grundade staden Karthago, som blev en ekonomisk och militär stormakt. Karthago blev införlivat i Romarriket runt 150 år f.kr. Framväxten av Islam spred sig till Nordafrika på 600-talet e.kr, något som sammanföll med Karthagos fall år 698. Tunis grundade samtidigt.

År 1207 tog en berberfamilj kontrollen över området och behöll makten till 1500-talet, då landet blev en del i kampen mellan Spanien och det Osmanska riket. Tunisien var från år 1606 i en självständig stat men var underställda osmanerna. Hussein-dynastin, grundlagt år 1705, styrde landet fram till Tunisien blev självständigt. Det franska inflytandet var stort från år 1850 då Tunisien genomgick en snabb modernisering. År 1861 fick landet en arabiska världens första grundlag. Landet blev likväl ett franskt protektorat år 1881, men i slutet av 1800-talet uppstod ett ökat krav för frigörelse och demokratisering. Det skulle dröja fram till den 20 mars år 1956 innan Tunisien blev självständigt. Bourguiba blev statsminister och monarkin blev avskaffad.

Bristen på en fungerande demokrati ledde landet in i en lång period av diktatur och ekonomisk nedgång. Diktaturen fortsatte till 2011, då den tunisiska revolutionen ägde rum. Revolutionen, även kallad jasminrevolutionen, var ett icke-våldsuppror mot regimen till följd av dåliga sociala förhållanden i landet. Stora demonstrationer och upplopp möttes av våld av polisen och många hundra människor miste livet i oroligheterna som följde. Upproret anses vara starten på den arabiska våren och protesterna spred sig till andra länder i regionen som också ville ha ett regimskifte. Upproret tvingade diktatorn att avgå och en ny folkvald regering installerades. En ny demokratisk konstitution antogs också och implementerades 2014. Tunisien är fortfarande det mest framgångsrika exemplet från den arabiska våren.

Läs mer om den arabiska våren här.

Samhälle och politik

Efter nästan 50 år med ett enpartistyre och odemokratiska val tvingades president Zein el-Abdin Ben Ali att ge ifrån sig makten i januari år 2011. Zein el-Abdin Ben Ali hade suttit i makten sedan år 1989 och styrt landet med en järnhand. Några få partier hade varit tillåtna under stränga krav efter att enpartisystemet upphävts år 1981. Trots detta "vann" Zein el-Abdin Ben Alis parti alla val med 90 % av rösterna.

Under demonstrationerna som utbröt under hösten 2010 klagade folk särskilt på korruption, bristen på demokrati, höga matpriser och hög arbetslöshet. I oktober år 2011 valde tunisierna ett övergångsråd, som skulle förbereda en ny grundlag, och valde en ny president och parlament.

Efter många år av enpartistyre och diktatur antog Tunisien en ny konstitution 2014. Den slår fast att en folkvald president och en premiärminister delar den verkställande makten. Presidenten och parlamentet väljs vart femte år. Presidenten är ansvarig för nationens säkerhet och utrikespolitik. Premiärministern väljs av presidenten och är ansvarig för inrikespolitiken.

Landet anses vara det mest demokratiska landet i den arabiska delen av världen. Kvinnor och män har lika rättigheter. Trots demokratiseringen av landet och de nya lagändringarna kämpar landet med hög arbetslöshet och har ännu inte fått på plats den författningsdomstol som antogs som inrättades 2014. Dessutom har flera av de föreslagna lagändringarna splittrat befolkningen, såsom förslaget om lika arv för söner och döttrar. Landet har också dåliga rättigheter för sexuella minoriteter och homosexualitet kan straffas med upp till tre års fängelse.

Ekonomi och handel

Bourguiba införde socialism och centralstyrning av ekonomin. Industrier och banker blev statliga, och jordbruket blev organiserat i kollektiv. Stora protester och en stagnerande ekonomi gjorde att projektet fick läggas ned och under 70-talet ökade andelen privata investeringar. Landet genomförde lyckade ekonomiska reformer där Tunisien satsade på utvinning av export av olja och fosfat. Detta medförde en stark ekonomisk tillväxt.

Tunisien har idag en av Afrikas mest konkurrenskraftiga ekonomier där fosfat, olja och gas är viktiga resurser. Det är emellertid beräknat att oljereserverna kommer ta slut om ett par få år men det finns möjligheter till en ökad gasproduktion.

Jordbruk förekommer i nästan en tredjedel av landet. Turism är en viktig näring men efter ett terrorattentat mot en synagoga på turistön Djerba år 2002 har antalet besökare sjunkit. År 2006 besökta 6,5 miljoner utländska turister Tunisien.