Angola

Geografi

Med sina 1,2 miljoner kvadratkilometer är Angola bland de största länderna i Afrika. Stora delar av landet består av höga platåer med toppar över 2 000 meter över havet. Här är klimatet tempererat. I norr dominerar tropisk regnskog och ett mer tropiskt klimat med genomgående höga temperaturer året runt. På gränsen till Namibia i sydost hittar vi ett torrt slättlandskap som övergår i Kalahariöknen. Den långa kusten i väster är låglänt och havet är mycket fiskrikt.

Landets regnskog hotas av oreglerad avverkning eftersom träd används som bränsle. Markerosion och ökenspridning är också ett växande problem samtidigt som vattenkvaliteten i stora delar av landet är mycket dålig. Dessutom har många år av inbördeskrig gjort stora delar av marken oanvändbar. Många av de vilda djuren försvann också till följd av inbördeskriget. Därefter har landet försökt öka olika bestånd, inklusive elefanter.

Historia

Vi vet lite om bosättningen i området från äldre tider, men det har funnits människor här sedan 25 000 år tillbaka. Med fisket kom också utvecklingen av mer organiserade samhällen flera tusen år före vår tidräkning. Från 700-talet kom bantufolkgrupperna från norr och öster och större och mindre kungadömen utvecklades i området, många under Kongos styre. När portugiserna anlände till dagens Angolas kust i slutet av 1400-talet började de handla med stammarna som bodde där. Under de följande århundradena transporterades flera miljoner människor ut ur landet och såldes som slavar till USA. Portugal styrde området genom att ingå handelsavtal med de olika stammarna.

Under Berlinkonferensen delade européerna upp Afrika på kartan och Portugal tilldelades formellt det territorium som idag utgör Angola. Med väpnad våld tog de kontroll över hela landet i början av 1900-talet och 1951 införlivades landet som en separat provins i Portugal.

Det fanns ett stort motstånd mot kolonialmakten, men de nationella motståndsstyrkorna hade svårt att skapa en enhetsfront. Kampen för självständighet nådde sitt slut först på 1970-talet. Militärkuppen i Portugal öppnade för ett självständigt Angola och 1975 upphörde kolonialstyret. Kort efter självständigheten bröt inbördeskrig ut mellan de tre största rebellgrupperna. Den kommunistiska rebellgruppen Movimento Totular de Libertacão de Angola (MPLA) tog makten, och etablerade en enpartifolkrepublik efter traditionell sovjetisk modell. Inbördeskriget varade fram till 2002. Det startade på grund av interna förhållanden men intensifierades kraftigt av internationell inblandning. I Cabinda-provinsen fortsatte väpnade strider fram till 2017.

Samhälle och politik

På pappret är Angola en demokratisk republik där grundläggande mänskliga rättigheter och friheter måste respekteras. I verkligheten är makten starkt koncentrerad kring en auktoritär regering, där MPLA-partiet har suttit vid makten sedan 1979. Under perioden 1979-1992 var MPLA det enda tillåtna partiet i landet. Trots att landet fick ett flerpartisystem 1992 avskaffades presidentvalen med den nya konstitutionen som kom 2010. Den person som står högst upp på det största partiets vallistor blir president. Den nya konstitutionen gav också presidenten omfattande befogenheter, som till exempel att välja domare till domstolen.

Efter 27 år av inbördeskrig står Angola inför enorma sociala problem och förstörelse. Flera miljoner människor flydde under kriget. De flesta har nu återvänt hem, men ofta till områden med förstörda hem, skolor, sjukhus och utan rent vatten eller fungerande jordbruk. Flera områden är täckta av gruvor och stora mängder handeldvapen är i omlopp. Angola är bland de mest korrupta länderna i världen och myndigheterna har kritiserats hårt av FN för grova kränkningar av mänskliga rättigheter. Däremot har kvinnor en stark roll i samhället och könsdiskriminering är förbjuden enligt lag. Under 2019 avkriminaliserades även homosexualitet.

Ekonomi och handel

Angola är ett resursrikt land, men den tidigare välfungerande ekonomin förstördes delvis av många års inbördeskrig. Efter fredsavtalet 2002 har Angolas ekonomi genomgått en period av snabba förändringar. Angola är Afrikas näst största exportör av olja och har en av de snabbast växande ekonomierna i regionen. Dessutom är landet en av världens största diamantproducenter, och har stor potential för jordbruk. Kina och USA är landets viktigaste handelspartner.

De senaste åren har det varit fokus på att återuppbygga landet och stora investeringar har gjorts inom hälsa, utbildning samt transporter och vägar, men den ekonomiska tillväxten har inte gynnat medborgarna. Mer än 80 % av befolkningen livnär sig på enkelt jordbruk, och många lever i extrem fattigdom. Angola är beroende av internationellt bistånd, och har fått skarp kritik från FN och andra internationella organisationer för dålig ekonomisk förvaltning och utbredd korruption.