Kongo

Geografi

Republiken Kongo ligger mitt i Afrika. Skog dominerar stora delar av landet och Kongo är därför ganska glest befolkat. Regnskogen sträcker sig över stora delar av landet och hyser hundratals djur- och växtarter. I östra delen av landet finns även kullar och berg där vegetationen är glesare. Längst söderut i landet ligger den bördiga och gräsbevuxna Niaridalen. Kongofloden rinner genom högslätten och skapar en naturlig gräns till grannlandet Demokratiska Republiken Kongo. Nära sitt utlopp i Atlanten passerar floden huvudstaden Brazzaville.

Ekvatorn skär rakt igenom Kongo vilket gör att säsongsvariationerna är små och klimatet stabilt. Klimatet är fuktigt och varmt, och temperaturen ligger runt 25 grader året runt. Norr om ekvatorn kommer regnperioden mellan april och oktober, och torrperioden varar från november till mars. Söder om ekvatorn är det tvärtom.

Regnskogen i Kongo är stor men är under press från kommersiell avverkning och bönder som röjer skog för att odla mat på marken. Detta hotar både djur- och växtmångfalden. Dessutom kännetecknas landet av luftföroreningar från fordonsutsläpp och vattenföroreningar från råavloppsvatten. Det innebär bland annat att kranvatten inte är drickbart i Kongo.

Historia

Ursprungligen var området befolkat av ett jägare- och samlarsamhälle. Omkring år 1400 uppstod kungariket Kongo som sträckte sig över områden vi idag känner som Republiken Kongo och Angola, samt delar av Demokratiska Republiken Kongo. Portugiser anlände till området i slutet av 1400-talet och började handla med lokalbefolkningen, särskilt för elfenben och människor. Slavhandeln och jakten på slavar var intensiv i området och pågick fram till 1800-talet.

Under Berlinkonferensen 1884 tilldelades Frankrike kolonialområdet. Tvångsarbete infördes och kolonin plundrades för naturresurser som elfenben, timmer och gummi. Man uppskattar att befolkningen halverades till följd av det förtryck och exploatering som skedde under kolonialtiden.

Kongo blev självständigt från Frankrike 1960. 1964 grundades ett radikalt parti, som det enda tillåtna partiet, och det fanns stora politiska motsättningar och missnöje i landet. 1968 avsattes presidenten och ett revolutionärt råd utsågs för att styra landet. Detta banade väg för fullt militärt styre, och Marien Ngouabi blev statschef. När Ngouabi mördades 1977 tog Joachim Yhombi-Opango över. Efter påtryckningar från militären och partiet avsattes Yhombi-Opango 1979 och Denis Sassou-Nguesso blev president. Under hans mandatperiod fick landet en ny konstitution. I början av 1990-talet började landets demokratiseringsprocess. Enpartisystemet avskaffades och många nya partier grundades.

1997 bröt inbördeskrig ut när trupper som tillhörde president Sassou-Nguesso gjorde uppror. Kriget var politiskt motiverat men etnicitet var också en faktor i krigföringen. Många civila dödades baserat på etnisk tillhörighet och flera länder gick in och stöttade de olika sidorna i kriget. Inbördeskriget varade fram till 2000. Landets infrastruktur, ekonomi, skolor och jordbruk förstördes under kriget. Därtill dödades tiotusentals människor och omkring 800 000 människor tvingades fly.

Internationella människorättsorganisationer fastställde efter krigets slut att alla sidor hade varit ansvariga för grova kränkningar av mänskliga rättigheter, med avrättningar, tortyr och våldtäkter som krigsvapen.

Samhälle och politik

I Kongo är presidenten statschef. Presidenten har mycket makt och väljer ministrar och högre tjänstemän inom militären. Den nuvarande presidenten är Denis Sassou-Nguesso, som har varit president sedan 1979, med undantag för åren 1992–1997. Presidenten väljs för en period på fem år och rösträttsåldern är 18 år. 2015 hölls en folkomröstning som gav presidenten möjlighet att sitta i tre mandatperioder, istället för två mandatperioder som tidigare. Samma grundlagsändring innebar även att presidenten fick flera andra rättigheter.

Sassou-Nguesso har vunnit varje val sedan inbördeskriget. De politiska valen i landet skapar ofta oroligheter och president Sassou-Nguesso har flera gånger utretts för korruption i Frankrike. Själv nekar han till anklagelser om korruption. Trots att Kongo har ett flerpartisystem har landet i praktiken fungerat som en enpartistat under långa perioder.

Det finns många etniska grupper i Kongo. Ungefär hälften av befolkningen är Bakongo, men Sanga och Bateke är också stora etniska grupper. Det talas också många olika språk och sammansättningen av många olika etniska grupper påverkar politiken i landet. Kongo har en mycket ung befolkning, med 47 % av befolkningen under 18 år. Det är en snabb befolkningstillväxt i landet, vilket beror på höga födelsetal och sjunkande dödlighet. Omkring 70 % av befolkningen bor i tätorter, mycket på grund av skogslandskapet.

Republiken Kongo är medlem i FN och flera av FN:s specialorganisationer.

Ekonomi och handel

Under de senaste 30 åren har ekonomin och näringslivet i Kongo genomgått stora förändringar. Landet har gått från att vara beroende av jordbruk och avverkning till att bli en betydande oljeexportör. Timmer är emellertid fortfarande en viktig del av landets ekonomi. 

Utnyttjandet av landets rika oljereserver står för cirka 50 % av landets bruttonationalprodukt (BNP), även om sektorn bara sysselsätter cirka 1 % av befolkningen. Franska, italienska, amerikanska och sydafrikanska verksamhetsbolag är involverade i landets oljeutvinning. 

Kongo är rikt på många resurser, främst naturgas, guld, diamanter, bly, koppar, zink och skogar. Trots detta kämpar landet fortfarande med fattigdom. Beroendet av inkomster från olja gör landet mycket sårbart för förändringar på den internationella oljemarknaden. Korruption sätter också stopp för den ekonomiska utvecklingen. Kongo är fortfarande beroende av bistånd, där särskilt Frankrike är en viktig bidragsgivare. Samtidigt har en del av utlandsskulden skrivits av med krav på bättre kontroll över utgifterna och ett mer målmedvetet förhållningssätt för att bekämpa fattigdom.