Introduktion
Al-Qaida har stått bakom flera stora terrorattentat, bland annat attacken mot World Trade Center i New York, USA den 11 september 2001. Angreppet utlöste USA:s ”globala krig mot terror”, som skulle besegra al-Qaida genom att kriga mot flera länder.
Bakgrund
Al-Qaida uppstod i skuggan av den afghanska inbördeskriget på 1980-talet. Afghanistan var under den här tiden ockuperat av Sovjetunionen och styrdes av en kommunistisk regim som hade ett mycket litet stöd hos befolkningen. Flera muslimska upprorsgrupper samlades för att kämpa emot de sovjetiska och afghanska regeringsstyrkorna. USA, som strävade efter att stoppa det kommunistiska inflytandet, stödde de muslimska upproren både ekonomiskt och militärt.
Islamisterna menade att kriget mot den sovjetiska ockupationen var ett så kallat Jihad, ett heligt krig; mot vantro, ateister och kommunister. Att kriget blev utnämnt som en religiös kamp för muslimer ledde till att det också lockade muslimer från andra länder, särskilt unga män från det mycket religiösa Saudiarabien, att delta i kriget. En av dessa saudiarabiska män var Osama bin Laden som kom till Afghanistan i början på 1980-talet för att stötta kriget mot kommunisterna.
Osama bin Laden
Osama bin Laden, född 1957, kom från en välbärgad familj i Saudiarabien och var mycket religiös. Han var utbildad inom ekonomi och administration och blev mycket rik när han ärvde en stor mängd pengar från sin far.
Då Sovjetunionen invaderade Afghanistan bestämde sig bin Laden för att hjälpa motståndsrörelsen. Han reste därför till Afghanistans grannland Pakistan och slog ihop sig med den sunnimuslimska teologen Abdullah Azzem. Samtidigt upprättade han en slags rekryteringsbyrå för arabiska muslimer som ville delta i Jihad mot kommunisterna.
Osama bin Laden ska ha använt mycket av sina pengar för att finansiera både resor och uppehälle för saudiarabiska män som ville delta i kriget. Han bidrog också med pengar till militär utbildning och träning av de unga krigarna. Hur mycket han själv bidrog i kriget är mindre känt.
Skapandet av al-Qaida
När kriget mot Sovjetunionen gick mot sitt slut, uppstod oenighet mellan de islamistiska krigarna om vilken riktning de skulle ta. Abdullah Azzem och Osama bin Laden var eniga om att den globala kampen för Islam måste fortsätta, och upprättade al-Qaida någon gång under 1988–1989. Namnet al-Qaida betyder ”basen”.
Under 1990-talet stöttade al-Qaida islamistiska jihadister som reste till Bosnien för att slåss mot Serbien och islamister som slogs mot Ryssland i Kaukasus. När överste Omar al-Bashir genomförde en islamistisk statskupp i Sudan 1992 bestämde sig Osama bin Laden för att flytta al-Qaidas högkvarter till Sudan.
Framväxten av Taliban och al-Qaidas återkomst till Afghanistan
När den islamistiska bonderörelsen ”Taliban” tog kontroll över Afghanistan år 1996 bestämde sig Osama bin Laden för att flytta tillbaka al-Qaida till Afghanistan.
I Afghanistan fick al-Qaida rollen som en väpnad vinge under talibanregimens militär. Terrorgruppen fick etablera egna träningsläger och betecknade sig själva som talibanernas elitsoldater. Samtidigt fick al-Qaida möjlighet att utveckla både sin ideologi och militära styrka.
Al-Qaidas ideologi
Al-Qaidas ideologi är att den muslimska världen är under attack från icke-muslimska länder i allmänhet, och USA och Israel i synnerhet. Västländernas dominans över muslimska länder har därför gjort det obligatoriskt för alla muslimer att delta i militant jihad mot västvärlden, enligt al-Qaida.
De tre viktigaste städerna i islam är Mecka, Medina och Jerusalem. Närvaron av amerikanska militärbaser i Saudiarabien, där Mecka och Medina ligger, samt Israels ockupation och kontroll över Jerusalem, har bidragit till att USA och Israel betraktades som den största fienden av al-Qaidas islamistiska projekt.
USA:s och Storbritanniens politik gentemot Irak under åren efter 1990 spelade också en viktig roll i Osama bin Ladens retorik om västerländsk imperialism i den islamiska världen.
Al-Qaidas terrorattentat mot USA
Under talibanregimens beskydd växte al-Qaida till ett större och mer välorganiserat nätverk än tidigare. 1996 utfärdade bin Laden ett så kallat fatwa, en religiös dom, mot USA och proklamerade jihad mot USA och dess allierade. Det första stora terrorattentatet skedde i Saudiarabien samma år där al-Qaida angrep ett större bostadskomplex i staden Dhahran.
1998 slog al-Qaida till igen, då de attackerade de amerikanska ambassaderna i Tanzania och Kenya. 223 personer dödades i de två terrorattentaten och flera tusen blev skadade. Aktionen medförde att den amerikanska säkerhetstjänsten (FBI) fick upp ögonen för al-Qaida och placerade Osama bin Laden på toppen av deras lista över mest efterlysta personer.
USA inledde ett raketangrepp mot al-Qaidas baser i Afghanistan 1998, men attacken drabbade inte fler än en handfull al-Qaida krigare. USA försökte också få till en diplomatisk lösning med talibanerna där bin Laden skulle utlämnas till USA, men förhandlingarna lyckades inte.
Ett angrepp mot ett amerikanskt krigsfartyg i Jemen 1998 kopplades också till al-Qaida. Trots detta var de militära och diplomatiska svaren från USA relativt små och resultatlösa.
Genombrottet: terrorattacken den 11 september 2001
Al-Qaidas konflikt med USA fick ett genombrott 2001, då det blev känt att al-Qaida stod bakom de enorma terrorattackerna mot USA den 11 september. Terroristerna hade kapat amerikanska passagerarplan och kraschade medvetet in dem i de symboltunga byggnaderna World Trade Center i New York och försvarsdepartementet (Pentagon) i Washington. Nästan 3000 människor dödades.
Terrorattacken chockade USA och resten av världen och utlöste en offensiv militär politik som USA:s dåvarande president George W. Bush kallade ett ”globalt krig mot terror”. Det började med en USA-ledd invasion av Afghanistan den 7 oktober 2001.
USA:s krig mot terror
USA:s första mål med det så kallade globala kriget mot terror var att avsätta talibanregimen i Afghanistan, tillfångata Osama bin Laden och besegra al-Qaida en gång för alla.
USA lyckades relativt snabbt med sitt första mål att avsätta talibanregimen. Men det skulle visa sig svårare att besegra al-Qaida. Innan amerikanerna fick kontroll över Afghanistan hade Osama bin Laden och de flesta ledarna inom al-Qaida flytt över gränsen till Pakistan där de sökte tillflykt.
USA:s fortsatta krig mot terror blev mindre lyckat. Invasionen mot Irak, som president Bush menade var del av samma krig mot terror, ansågs som illegitimt av många europeiska länder, saknade tillstånd från FN:s säkerhetsråd och stred därmed mot internationell lag. Dessutom var det flera av USA:s allierade, såsom Frankrike och Tyskland, som var emot invasionen av Irak. Samtidigt gav Irakkriget al-Qaida nya argument i sin kamp mot USA.
Förutom Afghanistan och Irak har USA bedrivit krig mot terror i Pakistan, Jemen, Somalia och Syrien. Forskning från Brown University i USA har uppskattat att över 800 000 människor har avlidit till följd av kriget mot terror och minst 37 miljoner människor har förlorat sina hem till följd av USA:s krig under åren efter den 11 september 2001.
Bin Laden dödas
I maj 2011 meddelade USA:s president Barack Obama att Osama bin Laden hade dödats av en grupp amerikanska elitsoldater i Pakistan. Efter Osama bin Ladens död har Ayman al-Zawahiri övertagit ledningen för al-Qaida. Han kommer från en relativt välbärgad familj i Egypten, han har en hög utbildning och fungerade som en biträdande ledare i al-Qaida fram till bin Ladens död. Al-Zawahiri har ofta ansetts vara hjärnan i al-Qaida men sägs sakna bin Ladens karisma.
Al-Qaidas utveckling sedan 2011
Sedan 2011, då den arabiska våren bröt ut och bin Laden dödades, har al-Qaida förändrats. Al-Qaidas centrala ledning överlevde och fortsatte att arbeta i hemlighet, medan al-Qaidas internationella nätverk alltmer har bestått av lokala militära rebellgrupper. Dessa lokala grupper, som verkar i olika konflikter runt om i världen, har en varierande grad av anslutning till al-Qaidas nätverk och centrala ledning. Resultatet av den här utvecklingen är att al-Qaida numera är närvarande i fler länder och inkluderar fler människor än någonsin tidigare.
Al-Qaida i Syrien och Irak
Sedan år 2000 har al-Qaida växt och blivit starkare i Mellanöstern. Både invasionen av Irak 2003 och den arabiska våren 2011 ledde till kaos och instabilitet i ett antal arabiska länder, vilket gav al-Qaida utrymme att växa.
Al-Qaida har effektivt utnyttjat sunnimuslimernas missnöje och osäkerhet i Mellanöstern och på så sätt rekryterat nya medlemmar. Under en period var lokala al-Qaida-grupper bland de dödligaste rebellgrupperna i Syrien och Irak.
Efter att inbördeskriget i Syrien bröt ut 2011, reste islamister från Irak till Syrien för att etablera en lokal al-Qaida-grupp där. Det resulterade i uppkomsten av gruppen Jabhat al-Nusra, som under en period var kopplad till det internationella al-Qaida nätverket. Al-Nusras huvudfokus var på att bekämpa Assad-regimen och ansågs vara en av de mest effektiva militanta grupperna i den här kampen.
Al-Qaida har delvis överskyggats av den Islamiska staten (IS) i Syrien och Irak, efter att IS blev det största och dominerande islamistiska terrornätverket i regionen under 2014.
IS har sina rötter i al-Qaida och delar mycket av sin ideologi med dem. Både al-Qaida och IS strävar efter att upprätta kalifat (en islamistisk stat). Men till skillnad från IS, anser al-Qaida att det inte kan upprättas kalifat förrän västerländska styrkor har besegrats och lämnat muslimska länder.
Al-Qaida i Jemen
Al-Qaida har också en lokal grupp i Jemen, känd som ”Al-Qaida på den arabiska halvön (AQAP). AQAP har växt i takt med oroligheterna i Jemen och blivit en integrerad del av konflikten, som eskalerade till ett brutalt krig 2015.
AQAP har vuxit och blivit den al-Qaida grupp i världen med störst militär kapacitet och har haft större framgång i Jemen än IS. AQAP är också den lokala grupp av al-Qaida som har störst kapacitet att utföra terrorhandlingar utanför sina egna gränser.
Al-Qaida på den afrikanska kontinenten
Al-Qaida har också nätverk och lokala grupper i ett flertal länder i Afrika. Dessa syftar till att bekämpa sittande regimer och islamistiska stater. Samtidigt är de, i mer eller mindre utsträckning, en integrerad del av de lokala konflikterna där de befinner sig, och har därför lokala fiender, allianser och samarbetspartners.
I nordvästra Afrika verkar AQUIM, som står för al-Qaida i det islamistiska Maghreb. Maghreb är en term för länderna i Nordafrika väster om Egypten, såsom Libyen, Tunisien, Algeriet, Marocko, Västsahara och Mauretanien. Instabiliteten som uppstod under och i kölvattnet av den arabiska våren 2011 skapade goda tillväxtmöjligheter för AQIM. Sedan 2015 har gruppen begått flera terrorattentat.
I Somalia verkar en rebellgrupp vid namn al-Shabaab, som 2012 erkände lojalitet till al-Qaida. Al-Shabaabs mål är att upprätta en islamistisk stat i ett område som inkluderar Somalia och delar av dess grannland. Gruppen har genomfört flera dödliga terrorattentat i grannländerna, exempelvis attacken i Kenya den 21 september vid köpcentret Westgate Mall, där över 70 personer dödades.
FN:s roll i konflikten
Al-Qaida är utpekade av FN:s säkerhetsråd som en terrororganisation och säkerhetsrådet har också antagit flera resolutioner mot Osama bin Laden och andra personer med kopplingar till al-Qaida. Sanktionerna är avsedda att stoppa vapenförsäljning till al-Qaida, frysa gruppens ekonomiska tillgångar och hindra al-Qaidas ledare att resa mellan länder.
FN har också ett starkt engagemang mot terrorism generellt och har etablerat en egen kommitté för att motverka terrorism. Den här kommittén har ansvaret att följa upp de praktiska sanktionerna mot al-Qaida och besläktade organisationer, exempelvis den Islamiska staten (IS).
År 2005 antog FN:s generalförsamling en egen antiterror-strategi och upprättade ett eget FN-organ (The Counter-Terrorism Implementation Task Force, CTITF) som fick ansvaret att följa upp arbetet.
Relaterade länder
Läs våra landprofiler som är involverade i konflikten:
Tidslinje över konflikter i Västasien
Områden som vi idag känner till som Turkiet, Syrien och Irak var under en lång tid en del av en mycket större politisk, social och religiös ordning som kallades för det Osmanska (eller Ottomanska) riket. Det var ett sunni-muslimskt imperium där turkar dominerade araber, kurder och andra i drygt 600 år - från och med år 1299, till slutet av första världskriget. Detta ledde till att staten Turkiet bildades år 1924. Områden som vi idag känner till som Iran och Afghanistan ingick inte i det osmanska riket.
När första världskriget bröt ut det redan svaga osmanska riket, tog de europeiska makterna över mycket av makten i området. När européerna hade kommit överens om vart gränsen skulle gå i Mellanöstern, delades det kurdiska samhället upp i fyra olika länder: Turkiet, Syrien, Irak och Iran. Det här blev början på kurdernas kamp för självständighet.
Frankrike och Storbritannien tog kontrollen över flera viktiga områden i Mellanöstern. De drog gränser och delade upp områden mellan dem. Egypten hade redan varit under brittisk kontroll i årtionden.
Andra världskriget försvagade Frankrikes och Storbritanniens förmåga att bevara sina imperier. Flera av de nuvarande staterna i Mellanöstern etablerades och blev självständiga under denna period:
- Libanon, 1943
- Syrien, 1944
- Jordanien, 1946
- Israel, 1948
- Egypten, 1952
1951 blev Mohammad Mossadeq Irans första demokratiskt valda ledare. Sådan demokratisering hotade västerländska oljeintressen i Iran. Detta ledde till att Storbritannien och USA hjälpte till att avsätta Mossadeq och störta hans regering genom en statskupp 1953 för att sedan återföra makten till den västvänlige diktatorn Shah Pahlavi. Statskuppen påverkade iraniernas attityder till västvärlden, vilket bidrog till den islamiska revolutionen 1979.
1958 lyckades irakierna göra det som iranierna inte hade kunnat göra fem år tidigare, nämligen bli av med det brittisk-amerikanska stöttade kungariket som styrde deras land. Irak blev då en självständig stat. Irakierna inspirerades av revolutionen i Egypten 1952, där ideologin var arabisk nationalism och anti-imperialism. Irak var en del av Bagdadpakten, som tvingade Irak att stödja den brittiska invasionen av Egypten 1956, vilket skedde mot irakiernas vilja och som utlöste den irakiska revolutionen.
Med undantag för Turkiet, försökte länderna i Mellanöstern att behålla en neutral position under det kalla kriget (1947–1991). Men pressen från supermakterna var så stor att de var tvungna att välja sida. Relationerna kunde ändra sig över tiden. De länder som hade genomgått en revolution, vände sig ofta bort från västvärlden och över till Sovjetunionen.
Syrien blev oberoende från Frankrike år 1944, och år 1970 tog Hafez al-Assad (som sitter på stolen till höger) makten i Syrien genom en militärkupp genom det syriska partiet Ba’ath. Hans son Bashar al-Assad (i mitten till vänster) tog över ledningen år 2000 och är fortfarande president i Syrien (läs mer om Syrien här).
Det socialistiska arbetarpartiet PKK är en militär och politisk organisation för kurderna, främst i Turkiet. PKK har varit den ledande organisationen för kurdernas kamp mot turkisk övermakt. (Läs mer om kurdernas kamp här).
- Den Islamiska revolutionerna i Iran.
- Sovjet invaderar och ockuperar Afghanistan.
- Saddam Hussein blir president i Irak, vilket ledde till kriget mellan Irak och Iran året därpå.
Regimen för den iranska shahen störtades under den islamistiska revolutionen 1979. Den regeringen, ledd av den religiösa ledaren Ayatollah Khomeini, satte religionen i centrum för politiken. En ny diktatur uppstod, en som var oberoende av västerländsk dominans, men som samtidigt införde en form av islamistiskt styre i Iran (läs mer om Iran här).
Sovjetunionen invaderade Afghanistan i ett försök att rädda den kommunistiska diktaturen i landet. Motståndskämparna, kända som Mujahedin, fick ett stort internationellt stöd, bland annat från USA, Pakistan och Kina. Osama bin Laden var bland de arabiska utländska krigare som reste till Afghanistan för att föra ett så kallat heligt krig mot kommunisterna. Det här var början på grundandet av al-Qaida.
Året efter att Saddam Hussein blev president i Irak, gick de till attack mot Iran. Cirka 30 länder stöttade kriget, ofta med stöd för båda länderna samtidigt. De viktigaste bidragsgivarna var Sovjetunionen, USA, Frankrike och Kina. Mest stöd gick till Irak, inklusive komponenter för utveckling av massförstörelsevapen. Det amerikanska stödet för Irak under kriget förvärrade iraniernas syn på USA:s roll i Mellanöstern.
Under kriget mellan Irak och Iran attackerade irakiska styrkor också kurderna i norra Irak. Den militära kampanjen mot kurderna (och andra minoriteter i landet), kallad Anfal-kampanjen, varade i flera år och nådde sin topp år 1988. Flera stater i världen har erkänt övergreppen mot kurderna som folkmord. Mellan 50 000 och 100 000 människor dödades, delvis på grund av kemiska vapen.
Saudiarabien kände sig hotad av den irakiska expansionen när Irak invaderade Kuwait i augusti 1990. Osama bin Laden ville skydda Saudiarabien och de heliga städerna Mecka och Medina med sina ”heliga krigare”. Men Saudiarabien avvisade bin Ladens erbjudande och bjöd i stället in amerikanska styrkor. Detta påverkade bin Ladens politiska åsikter, vilket bidrog till att al-Qaida riktade sig mot USA. Gulfkriget, även kallat Kuwaitkriget, avslutades med en internationell koalition med USA och ett FN-mandat som drev de irakiska styrkorna tillbaka till Bagdad i början av 1991.
Efter Gulfkriget bestämde FN:s säkerhetsråd att införa ytterligare sanktioner mot Irak. USA och Storbritannien såg till att FN-sanktionerna bibehölls fram till 2003 och genomförde också bombningar i Irak under denna period. Sanktionerna drabbade civilbefolkningen hårt och blev starkt kritiserad av många länder. Unicef uppskattar att hundratusentals barn dog som ett resultat av dessa sanktioner.
Efter att den sovjetstödda regimen i Afghanistan kollapsade 1992, kastades Afghanistan in i ett inbördeskrig mellan konkurrerande krigsherrar. Den islamistiska gruppen Taliban kom segrande ut ur kriget och styrde Afghanistan från 1996–2001. Under den här perioden höll Osama bin Laden och al-Qaida till i landet. De etablerade sina egna träningsläger och betecknade sig som Talibans elitsoldater.
Terrorattacken mot USA den 11 september 2001 blev startskottet för en mer aggressiv amerikansk utrikespolitik genom det så kallade ”kriget mot terror”. Terrornätverket al-Qaida skulle bekämpas, tillsammans med alla som stöttade dem. Talibanregimen i Afghanistan var den första på listan över al-Qaidas anhängare, vilket ledde till en amerikansk-brittisk invasion av landet i oktober 2001 (läs mer om kriget i Afghanistan här).
Irak blev nästa mål i ”kriget mot terror”. USA, med allierade, invaderade det oljerika landet utan FN:s godkännande. USA menade att Irak fortsatt hade massförstörelsevapen och samarbetar med al-Qaida, men detta har inte bevisats. Saddam Husseins regim föll som en konsekvens av den olagliga invasionen, men verklig fred fanns det aldrig i landet. (Läs mer om kriget i Irak här).
Våren 2011 bröt stora folkliga uppror ut i flera länder i Mellanöstern och Nordafrika. Proteströrelserna syftade till att ändra regeringssystemet i varje land, ofta med fokus på mänskliga rättigheter, och hade som främsta krav att den regerande diktatorn i de olika länderna skulle avgå. Motståndet mot diktaturerna inspirerade varandra, men utvecklades var för sig. I Syrien utvecklades ett icke-våldsamt uppror till ett brutalt inbördeskrig. (Läs mer om den arabiska våren här).
Syrien har en viktig strategisk betydelse för många länder. Därför har både Assad-regimen och oppositionen ett aktivt stöd från andra stater under inbördeskriget. Assad-regimen stöttas av Ryssland, Iran och Hizbollah i Libanon, medan oppositionen i sin tur stöttas av bland annat USA, Turkiet, Qatar och Saudiarabien. Inbördeskriget i Syrien bidrog till framväxten av IS.
Den islamiska staten (IS) är en islamistisk militant terroristgrupp som idag kontrollerar stora områden i Irak och Syrien. I juni 2014 deklarerade IS att de har etablerat en islamsk stat i de områden de hade tagit kontroll över. Det erkändes aldrig internationellt som en stat. IS försökte snarare besegras med militära medel. (Läs mer om IS här).